Mercia – anglosaxiskt kungadöme i de engelska Midlands
Mercia – det anglosaxiska kungadömet i engelska Midlands, centrerat kring Trent. Läs om dess makt, gränser, grannar och roll i Englands tidiga medeltid.
Mercia var ett av de anglosaxiska kungadömena i Heptarchy. Det låg i den region som nu är känd som de engelska Midlands. Mercia var centrerat kring dalen av floden Trent och dess bifloder. De bosattes av angler och deras namn är roten till namnet "England". Deras grannar var bland annat andra angler, saxare och juter, alla från Tyskland. Mercia gränsade till Northumbria, Wessex, Sussex, Essex och East Anglia. I väster fanns britter i Powys och kungadömena i södra Wales.
Historia och tidslinje
Mercia växte fram under folkvandringstiden i det tidiga 500‑ och 600‑talen och blev ett av de mest inflytelserika anglosaxiska rikena under 700‑talet och början av 800‑talet. Under 600‑talet och 700‑talet utkämpades många konflikter mellan Mercia och grannrikena, men Mercia nådde sin höjdpunkt under det så kallade "merciska överhögheten" på 700‑talet då det dominerade stora delar av södra och centrala England.
Viktiga milstolpar:
- 6:e–7:e århundradet: Mercia etableras som ett kungadöme efter anglosaxiska invasioner och bosättningar.
- 7:e århundradet: Hedniska och kristna konflikter—kungar som Penda utkämpade betydande strider mot nordliga riken.
- 8:e århundradet: Mercia når politisk dominans i södra England under kungar som Æthelbald och särskilt Offa.
- Sen 700‑talet: Offa bygger Offa's Dyke längs gränsen mot Wales och sluter politiska förbindelser med kontinenten.
- 825: Slaget vid Ellandun markerar starten på Wessex uppsving och inleder Mercias fall som ledande makt.
- 9:e–10:e århundradet: Vikingainvasioner och Wessex framväxt leder till att Mercia gradvis förlorar självständighet och integreras i det samlade engelska riket.
Kungar och politisk organisation
Mercia styrdes av en kung och ett nätverk av adel och lokala hövdingar. Några av de mest kända merciska kungarna är:
- Penda (sekel 7) – en mäktig och ofta hedniskt beskriven kung som stred mot Northumbria.
- Æthelbald (regerade 716–757) – återuppbyggde och stärkte Mercia efter inre splittring.
- Offa (regerade 757–796) – kanske den mest kände merciske kungen; skapade omfattande administration, utfärdade mynt och lät anlägga Offa's Dyke mot Wales.
Under Offas tid utvecklades även central administration, diplomatiska kontakter med kontinentala regenter och en mer organiserad myntning. Efter Offa blev det svårare för Mercia att upprätthålla sin makt när andra riken, särskilt Wessex, stärkta sin position.
Kultur, religion och ekonomi
Språket i Mercia var en dialekt av gammal engelska (old English) och befolkningen levde främst av jordbruk. Floden Trent och dess bifloder gav goda kommunikationsvägar för handel och transporter inåt landet. Städer och centralorter som Tamworth fungerade som kungliga säten.
Kristnandet av Mercia skedde under 600‑talet. Missionärer och kyrkliga institutioner etablerade sig, och under Offas tid fick Lichfield en tillfälligt upphöjd ställning som ärkebiskopssäte. Religiösa centra, kloster och kyrkor blev viktiga för administration, skrift och kultur.
Arkeologi och kulturarv
Arkeologiska fynd från Mercia är viktiga källor till kunskap om perioden. Kända fyndplatser är bland annat Repton, där stora gravkomplex och bevis på både anglosaxiska och senare vikingainslag har påträffats. Ett av de mest spektakulära fynden som knyts till området är Staffordshire Hoard, ett rikt samling av metallföremål från 600–700‑talen som kastat nytt ljus över krigarkultur och smide i Mercia.
Offa's Dyke, en lång jordvall och försvarsanläggning längs gränsen mot Wales, är ett av de mest påtagliga kvarlevorna från Mercias stormaktstid och visar på kungligt initiativ för gränsövervakning och kontroll.
Nedgång och arv
Efter framgångarna under 700‑talet försvagades Mercia gradvis. Segrar av grannar, interna konflikter och inte minst vikingainvasionerna i slutet av 800‑talet bidrog till rikets upplösning som självständig maktfaktor. Under 800‑ och 900‑talen kom Mercia alltmer under inflytande av Wessex och senare under en enad engelsk krona, där merciska områden administrerades av längst ned i hierarkin stående jarlar eller ealdormän under kungarna av England.
Idag lever Mercias namn och lämningar kvar i platsnamn, arkeologiska fynd och historiska verk—det var en central aktör i formationen av det medeltida England och lämnar ett tydligt avtryck i den tidiga engelska historien.
Mercia och dess grannar omkring 600
Tidig historia
Arkeologiska fynd visar att de första anglianska bosättningarna fanns i Trent-flodens dalgång. Det ursprungliga kungariket Mercia hade en mängd olika typer av mark. Det mesta av den skulle inte ha varit det första valet för någon som ville bosätta sig där. Inte om det fanns bättre mark på andra ställen. Namnet "Mercia" kommer från stamnamnet Mierce, som betyder "gränsfolk". Det var troligen ett namn som redan var känt i det engelska mellanlandet och som anammades av angelsmännen som bosatte sig där. Anglerna kom enligt Bede från Angulus i norra Tyskland. De var av samma släkt som East Anglians och Northumbrians. De germanska stammarnas invasion av England skedde relativt snabbt. Omkring år 650 var England en stor samling små kungariken som alla hade en krigsherre eller småkung. Inom 200 år efter deras ankomst till England, i slutet av sjunde århundradet, uppstod heptarkin: det anglosaxiska Englands sju kungadömen. Mercia var den dominerande makten bland anglosaxerna från mitten av sjunde århundradet till början av nionde århundradet. Flera adelskvinnor från Mercian spelade en viktig roll i Mercians angelägenheter. Detta står i kontrast till Wessex där kvinnor sällan hade en aktiv roll i regeringen. Under sjunde och åttonde århundradet kämpade Mercia främst mot Northumbria. På nionde århundradet var Wessex den dominerande makten i regionen. Kung Egbert av Wessex (802-839) var överherre och för första gången förde han denna position vidare till sina arvingar. Från och med denna tid och fram till dess att de upphörde att existera som rike var Mercia ett vasallrike till Wessex. Under den sista fjärdedelen av nionde århundradet förlorade Mercia en stor del av sitt territorium i mellanlandet till danska bosättare.
Kristendomen infördes i Mercia på 650-talet. De första munkarna var irländare, följt av norrbottningar. År 653 upprättades ett enda biskopssäte och en rad irländska utbildade biskopar följde. År 674 inrättades ett andra stift för östra Mercia.
Noterbara kungar
Penda (ca 626-655) var en hednisk kung i Mercia. Han lyckades skapa ett förbund av ett antal mindre kungadömen och skapade på så sätt Mercia. Men på 630-talet kunde han inte konkurrera med de större anglosaxiska kungadömena som fanns runt omkring honom. Northumberland hotade att expandera in i Mercias territorium. Penda fann det lämpligt att alliera sig med Gwynedd, det dominerande brittiska riket i väster. Det var ett ovanligt samarbete mellan kristna och hedningar, men det fungerade. Tillsammans besegrade de den nordhumbriska kungen Edwin, som dog i slaget vid Hatfield Chase.
Athelred I (675-716) var den tredje av Pendas söner som blev kung av Mercia. Han ödelade Kent för att hindra dem från att bryta sig loss från hans styre. År 679 låg han i krig med Northumbria. Enligt Bede medlade Theodore, ärkebiskop av Canterbury, mellan de två kungarna för att återställa freden. Han gifte sig med Ostryth, dotter till kungen av Bernicia. Han var en kristen kung som grundade flera kyrkor och kloster. Han avgick som kung år 704 och lämnade över kronan till sin brorson Cenred. Han var abbot i klostret Bardsey och verkar ha dött omkring 716.
Offa (757-796) var den första av de anglosaxiska kungarna som med rätta kan kallas "engelsmännens kung". Han var son till Thingfrith, bror till Penda. Han kämpade för att få kontroll över Mercia efter att ha kommit till makten strax efter ett inbördeskrig. Men han visade sig vara hänsynslös, djärv och kreativ när han fick Kent, Sussex och Essex under sin kontroll. Offa hade diplomatiska förbindelser med Karl den store. Han var en av de få anglosaxiska monarker som hade kontakter med kontinentala härskare. Brev och presenter utbyttes. Men när Offa försökte gifta sin son med en av Karl den stores döttrar avbröts förbindelserna snabbt. Frankiska hamnar stängdes för brittiska fartyg. Offa, som var mycket engagerad i kyrkliga angelägenheter, ledde personligen kyrkokoncilerna 786-7. År 787 övertalade han påven att inrätta tjänsten som ärkebiskop av Lichfield i Mercia. Han ville ha en egen ärkebiskop som var närmare till hands än ärkebiskopen av Canterbury. Han omorganiserade försvaret av sitt rike. Ett av dessa försvar, Offa's Dyke, var ett massivt jordverk mellan Mercia och de walesiska kungadömena i väster. Offa dog år 796. Hans son Ecgfrith varade endast 141 dagar som kung. Mercia blev aldrig mer lika mäktigt som under Offas regeringstid.
Vikingarnas invasioner
En ny Merciankung, Raedwulf, dödades av vikingar år 844. År 855 rapporterades det att vikingaband fanns i Mercia nära Wrekin. Men år 865 skedde en stor förändring av de skandinaviska inkräktarna. Detta var en mycket större militär styrka än vad man tidigare hade sett. Den stora hedniska arméns ankomst till East Anglia. Under en tid var danskarna (vikingarna) mer intresserade av Northumbria. De fick kontroll över York och flyttade söderut in i Mercia för att sedan slå läger för vintern i Nottingham. På våren 868 kom en kombinerad armé från Mercian och West Saxon mot vikingarna, men det blev inget slag. Den mercitiska kungen Burghred slöt ett fredsavtal med inkräktarna, som sedan flyttade norrut till York. År 873 tvingades Burghred bort från Mercia av vikingarna som sedan satte sitt eget val av kung, Ceowulf. År 874 splittrades den hedniska armén och Halfdan, en av ledarna, tog sitt band norrut. År 878 attackerades och besegrades vikingarna i Mercia av kung Alfred av Wessex. De konverterade till kristendomen och bosatte sig på landet i East Anglia.
Förfall som kungadöme
Under 800-talet minskade Mercia som kungadöme. År 873-74 erövrades Mercia av den hedniska armén. På 880-talet bildade Wessex en äktenskapsallians med Mercia. Alfreds dotter Ethelflaeda gifte sig med Ethelstan (II) av Mercia. När Ethelstan dog 912 utnämnde Edward den äldre Ethelflaeda (hans syster) till "lady of the Mercians". När Ethelflaeda dog år 918 ansåg sig de mercianska adelsmännen nu vara fria från Wessex styre. Edvard gick in och utsåg Ethelflaedas dotter, Aelfwynn, att styra Mercia som sin representant. Men 919 tog Edward henne tillbaka till Wessex. Efter det betraktades Mercia bara som ännu en shire under hans styre. En rad ealdormen (liknande en greve i Europa) följde. Under Knut 1017 blev Mercia en av Englands fyra divisioner.
Frågor och svar
F: Vad var Mercia?
S: Mercia var ett av de anglosaxiska kungadömena i Heptarchy.
Fråga: Var låg Mercia?
S: Mercia låg i den region som nu är känd som de engelska Midlands, inklusive både East Midlands och West Midlands.
F: Vad var centrum för Mercia?
S: Mercia var centrerat kring floden Trents dalgång och dess bifloder.
F: Vilka bosatte sig i Mercia?
S: Mercia befolkades av angler, vars namn är roten till namnet "England".
F: Vilka var Mercias grannar?
S: Bland Mercias grannar fanns andra angler, saxare och juter, alla från Tyskland. Området gränsade till Northumbria, Wessex, Sussex, Essex och East Anglia.
F: Vilken var huvudstaden i Mercia?
S: Huvudstaden i Mercia var Tamworth, som idag är en del av Staffordshire.
F: Vilka bodde i västra delen av Mercia?
S: Väster om Mercia bodde britter i Powys och kungadömena i södra Wales.
Sök