Mercia

Tidig historia

Arkeologiska fynd visar att de första anglianska bosättningarna fanns i Trent-flodens dalgång. Det ursprungliga kungariket Mercia hade en mängd olika typer av mark. Det mesta av den skulle inte ha varit det första valet för någon som ville bosätta sig där. Inte om det fanns bättre mark på andra ställen. Namnet "Mercia" kommer från stamnamnet Mierce, som betyder "gränsfolk". Det var troligen ett namn som redan var känt i det engelska mellanlandet och som anammades av angelsmännen som bosatte sig där. Anglerna kom enligt Bede från Angulus i norra Tyskland. De var av samma släkt som East Anglians och Northumbrians. De germanska stammarnas invasion av England skedde relativt snabbt. Omkring år 650 var England en stor samling små kungariken som alla hade en krigsherre eller småkung. Inom 200 år efter deras ankomst till England, i slutet av sjunde århundradet, uppstod heptarkin: det anglosaxiska Englands sju kungadömen. Mercia var den dominerande makten bland anglosaxerna från mitten av sjunde århundradet till början av nionde århundradet. Flera adelskvinnor från Mercian spelade en viktig roll i Mercians angelägenheter. Detta står i kontrast till Wessex där kvinnor sällan hade en aktiv roll i regeringen. Under sjunde och åttonde århundradet kämpade Mercia främst mot Northumbria. På nionde århundradet var Wessex den dominerande makten i regionen. Kung Egbert av Wessex (802-839) var överherre och för första gången förde han denna position vidare till sina arvingar. Från och med denna tid och fram till dess att de upphörde att existera som rike var Mercia ett vasallrike till Wessex. Under den sista fjärdedelen av nionde århundradet förlorade Mercia en stor del av sitt territorium i mellanlandet till danska bosättare.

Kristendomen infördes i Mercia på 650-talet. De första munkarna var irländare, följt av norrbottningar. År 653 upprättades ett enda biskopssäte och en rad irländska utbildade biskopar följde. År 674 inrättades ett andra stift för östra Mercia.

Noterbara kungar

Penda (ca 626-655) var en hednisk kung i Mercia. Han lyckades skapa ett förbund av ett antal mindre kungadömen och skapade på så sätt Mercia. Men på 630-talet kunde han inte konkurrera med de större anglosaxiska kungadömena som fanns runt omkring honom. Northumberland hotade att expandera in i Mercias territorium. Penda fann det lämpligt att alliera sig med Gwynedd, det dominerande brittiska riket i väster. Det var ett ovanligt samarbete mellan kristna och hedningar, men det fungerade. Tillsammans besegrade de den nordhumbriska kungen Edwin, som dog i slaget vid Hatfield Chase.

Athelred I (675-716) var den tredje av Pendas söner som blev kung av Mercia. Han ödelade Kent för att hindra dem från att bryta sig loss från hans styre. År 679 låg han i krig med Northumbria. Enligt Bede medlade Theodore, ärkebiskop av Canterbury, mellan de två kungarna för att återställa freden. Han gifte sig med Ostryth, dotter till kungen av Bernicia. Han var en kristen kung som grundade flera kyrkor och kloster. Han avgick som kung år 704 och lämnade över kronan till sin brorson Cenred. Han var abbot i klostret Bardsey och verkar ha dött omkring 716.

Offa (757-796) var den första av de anglosaxiska kungarna som med rätta kan kallas "engelsmännens kung". Han var son till Thingfrith, bror till Penda. Han kämpade för att få kontroll över Mercia efter att ha kommit till makten strax efter ett inbördeskrig. Men han visade sig vara hänsynslös, djärv och kreativ när han fick Kent, Sussex och Essex under sin kontroll. Offa hade diplomatiska förbindelser med Karl den store. Han var en av de få anglosaxiska monarker som hade kontakter med kontinentala härskare. Brev och presenter utbyttes. Men när Offa försökte gifta sin son med en av Karl den stores döttrar avbröts förbindelserna snabbt. Frankiska hamnar stängdes för brittiska fartyg. Offa, som var mycket engagerad i kyrkliga angelägenheter, ledde personligen kyrkokoncilerna 786-7. År 787 övertalade han påven att inrätta tjänsten som ärkebiskop av Lichfield i Mercia. Han ville ha en egen ärkebiskop som var närmare till hands än ärkebiskopen av Canterbury. Han omorganiserade försvaret av sitt rike. Ett av dessa försvar, Offa's Dyke, var ett massivt jordverk mellan Mercia och de walesiska kungadömena i väster. Offa dog år 796. Hans son Ecgfrith varade endast 141 dagar som kung. Mercia blev aldrig mer lika mäktigt som under Offas regeringstid.

Vikingarnas invasioner

En ny Merciankung, Raedwulf, dödades av vikingar år 844. År 855 rapporterades det att vikingaband fanns i Mercia nära Wrekin. Men år 865 skedde en stor förändring av de skandinaviska inkräktarna. Detta var en mycket större militär styrka än vad man tidigare hade sett. Den stora hedniska arméns ankomst till East Anglia. Under en tid var danskarna (vikingarna) mer intresserade av Northumbria. De fick kontroll över York och flyttade söderut in i Mercia för att sedan slå läger för vintern i Nottingham. På våren 868 kom en kombinerad armé från Mercian och West Saxon mot vikingarna, men det blev inget slag. Den mercitiska kungen Burghred slöt ett fredsavtal med inkräktarna, som sedan flyttade norrut till York. År 873 tvingades Burghred bort från Mercia av vikingarna som sedan satte sitt eget val av kung, Ceowulf. År 874 splittrades den hedniska armén och Halfdan, en av ledarna, tog sitt band norrut. År 878 attackerades och besegrades vikingarna i Mercia av kung Alfred av Wessex. De konverterade till kristendomen och bosatte sig på landet i East Anglia.

Förfall som kungadöme

Under 800-talet minskade Mercia som kungadöme. År 873-74 erövrades Mercia av den hedniska armén. På 880-talet bildade Wessex en äktenskapsallians med Mercia. Alfreds dotter Ethelflaeda gifte sig med Ethelstan (II) av Mercia. När Ethelstan dog 912 utnämnde Edward den äldre Ethelflaeda (hans syster) till "lady of the Mercians". När Ethelflaeda dog år 918 ansåg sig de mercianska adelsmännen nu vara fria från Wessex styre. Edvard gick in och utsåg Ethelflaedas dotter, Aelfwynn, att styra Mercia som sin representant. Men 919 tog Edward henne tillbaka till Wessex. Efter det betraktades Mercia bara som ännu en shire under hans styre. En rad ealdormen (liknande en greve i Europa) följde. Under Knut 1017 blev Mercia en av Englands fyra divisioner.