Lord of Mann (Çhiarn Vannin): Isle of Mans titel, historia och betydelse
Upptäck Lord of Mann (Çhiarn Vannin) — Isle of Mans titel, dess fascinerande historia, politiska roll och kulturella betydelse genom tiderna.
"Lady of Mann" omdirigeras hit. För makorna till lorderna av Mann, se List of Manx consorts, eller för fartyget, se MS Lady of Mann.
Lord of Mann (Manx: Çhiarn Vannin) är den traditionella titeln som används för den regerande monarken i relation till Isle of Man. Titeln avser den suveräna ställningen över ön; historiskt var "Lord of Mann" öns feodala Lord Proprietor, medan Englands monark fungerade som statschef.
Betydelse och användning
Titeln Lord of Mann används formellt av den sittande monarken i förhållande till Isle of Man. I vardagligt språk kan man ibland se formen "Lady of Mann" i samband med en kvinnlig monark eller med olika ceremonier, men den etablerade, historiska benämningen är Lord of Mann. Titeln markerar den särskilda relationen mellan ön och kronan: Isle of Man är inte en del av Förenade kungariket utan ett Crown dependency med omfattande självstyre.
Konstitutionell ställning
Isle of Man styrs i praktiken av sitt eget parlament, Tynwald, som har lagstiftande makt i många inre frågor. Monarken (som Lord of Mann) har kvar vissa formella befogenheter, men dessa utövas vanligen genom monarkens representant på ön, traditionellt guvernören (Lieutenant Governor). Ett exempel på monarkens kvarvarande roll är att lagar som antas av Tynwald kräver formell kunglig sanktion (Royal Assent) för att träda i kraft, i praktiken utfärdad av dennes representant.
Historia (kort översikt)
Isle of Man har en lång och komplex historia: ön har under medeltiden befunnit sig under inflytande av olika norska, skotska och engelska makter. Under medeltiden fanns ett självständigt kingskap och senare olika feodala herrar. Från början av 1400‑talet började titeln Lord of Mann innehas av flera framstående adliga familjer (bland annat Stanley‑familjen), och senare av hertigen av Atholl.
En avgörande förändring skedde på 1700‑talet genom den så kallade Revestment (Isle of Man Purchase Act 1765), då många feodala rättigheter överfördes till den brittiska kronan. Efter detta blev monarken den verkliga ägaren av suveräniteten över ön, och titeln Lord of Mann kom att innehas av den regerande monarken. Samtidigt bibehöll ön ett omfattande självstyre och egna institutioner.
Ceremoniella uttryck och symbolik
Isle of Man har egna symboler som visar dess särart, till exempel det välkända vapnet med de tre böjda benen ("Three Legs of Mann") och mottoet "Quocunque Jeceris Stabit" ("Vart du än kastar den, kommer den att stå"). Titeln Lord of Mann är en del av denna identitet och förekommer i ceremoniella sammanhang, officiella dokument och på vissa statliga sigill.
Modern tid
I modern tid innebär titeln i praktiken en ceremoniell och konstitutionell roll där den dagliga styrningen handhas av öns egna institutioner. Representanter för monarken, såsom guvernören (Lieutenant Governor), utför officiella uppdrag och fungerar som förbindelselänk mellan Isle of Man och kronan. Tynwald fortsätter att vara en av världens äldsta kontinuerligt fungerande lagstiftande församlingar.
Manx namn
Çhiarn Vannin är den manx‑keltiska beteckningen för titeln och speglar det lokala språket och kulturarvet på ön.
För fördjupning om makar till lorderna se List of Manx consorts, och för andra användningar av namnet "Lady of Mann" (till exempel fartyget) se MS Lady of Mann.
Förhållandet till kronan
Titeln används inte i sig själv. Sedan 1399 har kungar och lorder av Mann varit feodala undersåtar till den regerande kungen av England, och därefter till Storbritannien och Förenade kungariket, som var öns yttersta suverän. Denna rätt till "Lord Proprietor" återfick kronan när Isle of Man köptes genom Isle of Man Purchase Act 1765 och upphörde att existera separat. Av kulturella och traditionsmässiga skäl fortsätter dock titeln Lord of Mann att användas. Av dessa skäl är det korrekta formella bruket, som används på Isle of Man för den lojala skålen, The Queen, Lord of Mann.
Titeln är nu Lord of Mann oavsett kön. Under sin regeringstid kallades dock drottning Victoria Lady of Mann.
Den formella latinska stilen är Dominus Manniae.
Förteckning över lordar
Före 1504 kallades öns härskare i allmänhet King of Mann.
1500-talet
- Thomas III Stanley, 1504-1521
- Edward Stanley, 1521-1572
- Henry Stanley, 1572-1593
- Ferdinando Stanley, 1593-1594
Arvstvist (1594-1607)
År 1598 hölls en arvstvist mellan döttrarna till Ferdinando Stanley, femte earlen av Derby, och Stanleys bror William Stanley. Privy Council beslutade att rätten till Isle of Man enbart tillhörde drottning Elizabeth I, och de patentbrev från 1405 som gav familjen Stanley rätten till Isle of Man förklarades ogiltiga. Detta berodde på att Percy trots sitt förräderi inte hade blivit föremål för ett lagligt angrepp och att patentbreven från 1405 och 1406 därför inte hade fått verkan.
Drottningen, med hänsyn till de "många framstående tjänster som det ädla och ädla huset Stanley har utfört för henne själv och hennes kungliga föregångare", drog tillbaka sin rätt och hänvisade de stridande anspråken till Privy Councils beslut om den bästa arvsrätten.
Lagmännen i Privy Council beslutade att "eftersom beviljandet skedde genom patentbrev under Englands stora sigill, skulle denna rättighet i enlighet med den engelska sedvanerätten tillfalla de allmänna arvingarna och inte de manliga arvingarna", och ön tilldelades därför Ferdinandos döttrar, varpå William gick med på att köpa deras olika andelar och intressen.
Efter att det ursprungliga patentet förklarats ogiltigt antog det engelska parlamentet 1609 under Jakob I en privat lag med titeln "An Act for assuring and establishing the Isle of Man in the name and blood of William, Earl of Derby" [(1609) 7 Jac.1 c. 4] som fastställde den rättsliga titeln Lord of Mann. Lordskapet tilldelades genom brevpatent av den 7 juli 1609 till William Stanley, 6th Earl of Derby. Efterföljande succession skedde i enlighet med villkoren i denna upplåtelse.
Interimistiska länsherrar (1607-1609)
Efter att arvstvisten hade lösts bestämdes det att Ferdinando Stanleys döttrar var de rättmätiga arvtagarna. Eftersom den äldsta av dem inte skulle bli myndig förrän 1609 utsåg Jakob I två tillfälliga lords of Mann med hjälp av patentbrev så att döttrarna kunde få del av öns inkomster.
- Henry Howard, 1607-1608
- Robert Cecil, 1608-1609
När arvtagarna till öns herravälde blev myndiga såldes rättigheterna till ön till deras farbror William Stanley. Han tog sig titeln Lord of Mann efter att en parlamentslag antagits.
1600-talet
- William I Stanley, 1609-1612
- Elizabeth Stanley, 1612-1627
- James I Stanley, 1627-1651 (känd som "den store Stanley")
- Thomas Fairfax, 1651-1660 (utnämnd av Oliver Cromwell under det engelska interregnumet)
- Charles Stanley, 1660-1672 (restaurerad av Karl II)
- William II Stanley, 1672-1702
- James II Stanley, 1702-1736
- James III Murray, 1736-1764
- Charlotte och John III Murray, 1764-1765
Reinvestering
År 1765 sålde Charlotte Murray, 8:e baronessan Strange, öns överhöghet till den brittiska regeringen för 70 000 pund. Genom antagandet av Isle of Man Purchase Act 1765 övergick titeln Lord of Mann till den brittiska kronan. Den har därför sedan dess använts på Isle of Man för att hänvisa till Förenade kungarikets regerande monark.
Alla återstående rättigheter och egendomar som tillhörde hertigarna av Atholl på ön såldes till den brittiska regeringen 1828.
Relaterade sidor
Sök