Mary Edwards Walker

Utbildning och tidigt liv

Hon föddes den 26 november 1832. Under sin uppväxt bodde hon i Oswego, New York med sina föräldrar Alvah Walker och Vesta Whitcomb Walker. Hennes föräldrar lärde henne att alltid vara driven och stå upp för det hon trodde på. Hennes föräldrar stödde abolitionistiska grupper och kvinnorättsrörelser. De ansåg att alla förtjänade att behandlas lika och med respekt oavsett ras eller kön. Hon använde det hon lärde sig av sina föräldrar för att uppnå sina mål i livet.

Hennes utbildning var mycket viktig för henne och hennes föräldrar.  Hon studerade för att bli kirurg vid Syracuse Medical College och tog examen 1855 med en medicinsk examen. Efter college träffade hon Albert Miller, också han läkare, och de gifte sig 1856 men hon behöll sitt efternamn som Walker.  Efter giftermålet startade de tillsammans en läkarpraktik, men det var inte många som ville gå till en kvinnlig läkare eftersom de inte litade på att hon kunde göra ett lika bra jobb som en manlig läkare. Praktiken hade det svårt och det hade även det unga parets äktenskap. Tretton år senare skilde sig Mary Walker och Albert Miller och deras praktik misslyckades. Trots att hennes äktenskap misslyckades kom hon tillbaka mer självsäker än någonsin när inbördeskriget började.

Inbördeskriget

När inbördeskriget bröt ut försökte Walker med stort självförtroende ta värvning i unionsarmén. Hon nekades på grund av sitt kön men tog inte emot ett nej som svar. Hon försökte på nytt och tog värvning som kirurg i kriget och förflyttades till 52nd Ohio Infantry. Senare utnämndes hon till biträdande kirurg. Detta var en mycket stor prestation för en kvinna vid den här tiden.  Under en av hennes resor till konfederationen för att vårda de sjuka och sårade blev hon tillfångatagen. Under 1864 satt Walker fängslad i fyra månader i Richmond, Virginia. Efter fyra månader släpptes Walker, tillsammans med andra kirurger i unionen, i ett byte mot 17 konfedererade läkare. Även efter sin tillfångatagande fortsatte Walker att korsa gränsen mellan konfederation och union för att vårda de sjuka och sårade, även efter sin erfarenhet av att vara fängslad med konfederation. Fram till krigsslutet stannade Walker kvar vid 52nd Ohio Infantry och tog hand om de sjuka och sårade. Mary Edward Walkers ihärdighet och beslutsamhet lönade sig när hon tjänade de sjuka och sårade på slagfältet och vägrade att låta sig dras ner på grund av sitt kön.

Efter kriget

När kriget var slut åkte Walker hem till Oswego i New York. Hon fick utmärkelser för sitt arbete. Den 11 november 1865 fick hon kongressens hedersmedalj. Hon var den första och enda kvinnan som någonsin fick denna utmärkelse.  Strax efter att hon fått sin medalj återkallades den av kongressen eftersom hon inte var inblandad i strid.  Walker lät sig inte nedslås av detta. Varje dag, fram till sin död, bar hon sin medalj och vägrade ge tillbaka den. Eftersom hon nästan aldrig bar kvinnokläder blev hon flera gånger arresterad för att ha burit herrkläder men sattes aldrig i fängelse. Walker ansåg att konstitutionen gav kvinnor rätt att rösta och bära vad de ville. Hon dog den 21 februari 1919, tre månader innan det 19:e tillägget antogs som gav kvinnor rösträtt. Efter hennes död blev hon ihågkommen för sin intelligens, mod och beslutsamhet.

Legacy

1977 återställde president Jimmy Carter Mary Edwards Walkers medalj. Hon var smart och snäll och bidrog till att förändra kvinnors rättigheter så att de kom till den plats de har idag. På den tiden gjorde hon något som folk trodde var omöjligt; en kvinna som blev läkare och tjänstgjorde på ett slagfält. Hon var annorlunda och bevisade att det är okej att ta risker och att vara djärv i sina övertygelser.