Ibland kallad CSA, för andra användningsområden se CSA.
Confederate States of America (CSA) var en kortvarig regering som existerade i södra USA under det amerikanska inbördeskriget. Den upprättades 1861 av sju sydstater där slaveriet var lagligt, efter att Abraham Lincoln valts till USA:s president, men innan han tillträdde. South Carolina, Mississippi, Florida, Alabama, Georgia, Louisiana och Texas förklarade sin secession (självständighet) från USA. Efter att kriget började anslöt sig Virginia, Arkansas, Tennessee och North Carolina till dem. Konfederationens första huvudstad var Montgomery, Alabama, men under större delen av kriget var huvudstaden Richmond, Virginia.
Bakgrund och upprättande
Konfederationen bildades formellt i februari 1861, när delegater från de avgående staterna samlades i Montgomery och antog en provisorisk författning. Beslutet att bryta sig loss kom efter år av politiska konflikter om slaveriets utbredning, ekonomiska intressen och delstaternas rättigheter. Nedskjutningen av den växande splittringen skyndades på av Lincolns val i november 1860 och av att södern fruktade att hans politik skulle hota slaveriet.
Regering och författning
Förbundets regering var medvetet byggd för att likna den federala, men med större betoning på delstaternas självbestämmande och ett uttryckligt skydd för slaveriet. Jefferson Davis valdes till president och Alexander Stephens till vicepresident. Konstitutionen gav bland annat större tyngd åt staters rättigheter och innehöll formuleringar som såg slaveriet som ett skyddsvärt institutionellt system. Regeringsorganen — president, kongress och ett kabinett av rådgivare — motsvarade i stort USA:s struktur, även om praktisk centralmakt försvagades av krigets påfrestningar och delstaternas lokala intressen.
Kriget och dess förlopp
Unionsregeringen vägrade att erkänna att staterna kunde lämna unionen. Spanningspunkten ledde till att CSA:s styrkor inledde beskjutningen av Fort Sumter i Charleston i South Carolina den 12–13 april 1861, vilket i praktiken utlöste kriget. Striderna mellan nord och syd kom att omfatta både stora fältslag och utdragna belägringar. Kända slag med stor betydelse för krigets utgång är bland annat Antietam, Gettysburg och Vicksburg, där unionssegrarna gradvis slets sönder den konfedererade armén.
Kriget blev ett av de blodigaste i amerikansk historia, med uppskattningar av döda som ofta anges till omkring 600 000–750 000 människor. Mängder av soldater dog också av sjukdomar, och civilbefolkningen i södern drabbades hårt av svält, förstörda samhällen och ekonomisk härdsmälta. Unionens sjöblockad och kontroll över viktiga floder (delvis kallat Anaconda-planen) ströp konfederationens handel och resurstillgångar.
Ekonomi, diplomati och vardagsliv
Söderns ekonomi var i hög grad beroende av bomullsproduktion och slavarbetskraft. Kriget orsakade stark inflation i konfederationens valuta och stora leveransproblem. Konfederationen försökte använda "bomulls-diplomati" för att vinna stöd från Storbritannien och Frankrike genom att hota med leveransstopp av bomull, men detta ledde inte till formellt erkännande. Vissa brittiska och franska företag sålde fartyg och material till konfederationen, men ingen suverän stat gav officiellt erkännande eller stöd i form av diplomatiska förbindelser.
På hemmaplan påverkades vardagslivet av rekvisitioner, brist på varor och en ökande militarisering av samhället. Slaveriets villkor förblev hårda under kriget, och slavsystemets kollaps var nära sammanlänkad med konfederationens fall.
Diplomati, frigörelse och slutet
En viktig vändpunkt i kriget var att kriget över tid kom att handla både om att bevara unionen och om att avskaffa slaveriet. Emancipation Proclamation som utfärdades av Lincoln den 1 januari 1863 befriade officiellt slavar i de områden som stod i uppror — ett steg som också försvårade eventuell europeisk intervention till stöd för sydstaterna. När unionsstyrkorna 1865 trängde in i de sista konfedererade områdena och generaler som Robert E. Lee kapitulerade, föll den konfedererade regeringen samman. Slaveriet förbjöds därefter i hela USA genom det trettonde tillägget till konstitutionen, som ratificerades 1865.
Efterspel och arv
När de konfedererade styrkorna kapitulerade upplöstes konfederationen i praktiken och inbördeskriget avslutades 1865. Processen för att återföra de tidigare konfedererade staterna till unionen och omorganisera södern, känd som Förenta staternas återuppbyggnad (Reconstruction), pågick officiellt fram till 1877. Reconstruction ledde till viktiga förändringar, bland annat medborgarrättsliga lagar och nya politiska realiteter, men också till motreaktioner som långvarig segregation och införandet av Jim Crow-lagar i södern.
Det är fortfarande historiskt och juridiskt omtvistat i vilken mån Confederade States of America kan ses som en suverän stat. Unionen erkände dem aldrig officiellt. Trots detta fungerade CSA under några år som en separat regering med egen valuta, armé, flottor och diplomatiska insatser.
CSA kallades också "Södern", "konfederationen" och "Dixie". Symboler och minnet av konfederationen har sedan dess varit föremål för intensiv debatt i USA, särskilt kring frågor om ras, minneskultur och hur historien ska förklaras i offentligheten.
