McDonnell Douglas F-4 Phantom II – amerikanskt jaktbombplan från Vietnamkriget

McDonnell Douglas F‑4 Phantom II – ikoniskt amerikanskt jaktbombplan från Vietnamkriget, beväpnat med Sidewinder/Sparrow, senare använt som bombplan och Wild Weasel.

F-4 Phantom II var ett amerikanskt tvåsitsigt, tvåmotorigt jakt- och attackflygplan byggt av McDonnell (senare McDonnell Douglas). Det utvecklades i slutet av 1950‑talet och användes i stora antal under Vietnamkriget där det tjänstgjorde som både luftöverlägsenhetsjaktplan, jaktbombplan och spaningsflygplan. Planet flögs första gången 1958 och togs i tjänst omkring 1960. Totalt byggdes över 5 000 exemplar, vilket gör det till ett av efterkrigstidens mest producerade militära flygplan.

Design och beväpning

F‑4 är konstruerat för hög hastighet och stor lastkapacitet. Det är tvåsitsigt (pilot och navigatör/vapensystemoperatör) och drivs av två General Electric J79‑motorer. Planet hade avancerad radar och kunde bära en stor mängd olika vapen på flera externa upphängningspunkter.

• Besättning: 2
• Motorer: 2 × turbojet (J79)
• Maxhastighet: omkring Mach 2,2 (överljudsförmåga)
• Lastkapacitet: upp till cirka 8 000 kg vapen och bränsle på externa upphängningar
• Standard luft–luftbeväpning i tidiga versioner: fyra AIM-9 Sidewinder‑kortdistansmissiler och fyra AIM‑7 Sparrow‑långdistansmissiler

I de tidiga versionerna fanns ingen intern kanon, vilket visade sig vara en nackdel i luftstrider på nära håll. Som åtgärd monterades i många fall externa kanonpodar, och i senare versioner — framför allt F‑4E — byggdes en intern 20 mm M61 Vulcan‑gatlingkanon in.

Taktisk användning och Vietnamkriget

Under Vietnamkriget användes F‑4 i flera roller: luftövervakning, eskort, markattack, närstöd och spaning (RF‑4). Planet stod för en stor del av USA:s luftoperationer, men mötte även hård moteld från både flyg och markbaserade luftvärn. Bristen på intern kanon i de tidiga versionerna och vissa problem med tidiga missiler bidrog till anpassning av taktik och vidareutveckling av planet.

Ett viktigt utvecklingsspår var specialversioner för elektronisk krigföring och suppression av fiendens luftvärn (SEAD). G‑modellen användes som så kallat Wild Weasel‑flygplan för att bekämpa fientliga radarsystem och robotställningar, något som visade sig värdefullt för att reducera hotet mot angripande styrkor.

Varianter och utveckling

• F‑4B/F‑4J/F‑4S – marinversioner för US Navy och US Marine Corps
• F‑4C/D/E – USAF‑varianter med successiva förbättringar av avionik och vapensystem; F‑4E fick intern kanon
• RF‑4 – spaningsversioner utrustade med kameror och sensorer
• F‑4G – specialiserad Wild Weasel‑variant för SEAD

Operatörer och tjänstgöring

Förutom USA levererades F‑4 till många exportkunder, bland andra Storbritannien, Japan, Israel, Iran, Tyskland, Grekland, Turkiet, Spanien och Sydkorea. Flygplanet tjänstgjorde i USA fram till 1990‑talet; flera utländska användare fortsatte att använda uppgraderade F‑4 under 2000‑talet. Vissa länder har rustat upp sina flottor med modernare radar och avionik för att förlänga livslängden på plattformen.

Eftermäle

F‑4 Phantom II räknas som ett av de mest inflytelserika jakt- och attackflygplanen under kalla kriget. Dess mångsidighet — förmågan att kombinera snabbhet, stor lastkapacitet och flexibel beväpning — gjorde det användbart i många olika roller och konflikter. Många lärdomar från Phantom‑programmet bidrog till senare flygplan, inte minst när man formulerade krav för efterföljare som F‑15 Eagle, som till slut tog över rollen som huvudjaktplan i USA.

Sök med bokstav