Miafysitism (henofysitism) – definition av Kristi natur och historik
Miafysitism (henofysitism) – klar förklaring av Kristi natur, historik, teologiska debatter och orientalisk-ortodox syn. Lär dig skillnaderna och kontroverserna.
Miafysitism (eller henofysitism) är en kristologisk uppfattning om Kristi natur. Enligt denna idé hade Jesus Kristus två aspekter eller egenskaper — en gudomlig och en mänsklig — som förenades i en enda natur. Dessa aspekter ses som oföränderligt förenade och inte separerbara; de samexisterar i den ena person som är Kristus. Denna tanke kan liknas vid en form av dualism där två olika komponenter bildar en enhet: i mänsklig filosofisk mening jämförs det ibland med skillnaden mellan sinnet och kroppen, men i mi(a)fysitisk kristologi gäller det förhållandet mellan Jesu gudomliga och mänskliga egenskaper.
Begrepp och bakgrund
Namnet kommer från grekiskan: mia physis betyder "en natur". Förespråkare av detta synsätt betonar ofta uttrycket som tillskrivits den store kyrkofadern Kyrillos av Alexandria: μία φύσις τοῦ θεοῦ λόγου σεσαρκωμένη — "en inkarnerad natur av Guds Ord" — vilket i korthet försöker beskriva föreningen av gudomligt och mänskligt i Kristus utan att de två naturerna upplöses eller förlorar sina egenskaper.
Skillnad mot monofysitism och Chalcedon
Miafysitism har historiskt ofta sammankopplats eller förväxlats med monofysitism, men många teologer och de orientalisk-ortodoxa kyrkorna gör en viktig åtskillnad. Monofysitism i dess mer extrema form (till exempel den som ofta associeras med Eutyches) menar att Kristus efter inkarnationen i praktiken bara hade en gudomlig natur och att den mänskliga naturen i någon mening "uppslukades" eller försvann i det gudomliga. Miafysitismen däremot vill framhålla att Kristus verkligen är både fullt mänsklig och fullt gudomlig, men att dessa två inte existerar som två separata, konkurrenta "naturer" i personen Kristus utan förenas i en enhetlig, förenad natur.
År 451 fastställde Kyrkomötet i Chalcedon en formulering som talar om "två naturer, oförväxlade, oföränderliga, oskiljaktiga och odelbara" i Kristus. Chalcedon-formeln blev norm för det som ofta kallas chalcedonska kyrkor (t.ex. den västliga och östra ortodoxa traditionen). De orientalisk-ortodoxa kyrkorna avvisade Chalcedons formulering och föredrar sin egen terminologi och förståelse — därför har de blivit benämnda som "monofysiter" av motståndare, något de själva förnekar.
Historiska och teologiska konsekvenser
Tvisten om hur man bäst uttrycker relationen mellan Guds och människans natur i Kristus ledde till betydande kyrkliga splittringar som fortfarande präglar kristendomens historia. De orientalisk-ortodoxa kyrkorna (till exempel Koptiska, Syrianska, Armeniska, Etiopiska och Eritreiska kyrkorna samt Malankara i Indien) håller i huvudsak fast vid miafysitisk språkbruk och teologisk tradition.
Under 1900- och 2000-talen har ekumeniska dialoger mellan chalcedonska och orientalisk-ortodoxa teologer visat att mycket av oenigheten ofta rör språkbruk och filosofiska termer snarare än fundamentala skillnader i tron på Kristi gudom och mänsklighet. Alltså har många samtal lett till ökad förståelse och en mjukning av tidigare hårda anklagelser om "heresi".
Vad det innebär praktiskt
Teologiskt innebär mi(a)fysitismen att man vidgar betoningen: Kristi mänskliga lidande, död och uppståndelse är verkliga och betydelsefulla eftersom han är sann människa, samtidigt som hans handlingar och kraft också är gudomliga eftersom han är sann Gud. Miafysitiska formuleringar försöker bevara båda dessa sanningar utan att förklara bort eller sudda ut någon av dem.
Sammanfattningsvis kan man säga att miafysitism handlar om hur man uttrycker föreningen mellan det gudomliga och det mänskliga i Kristus. Hur denna förening bäst formuleras blev en av de stora teologiska konflikterna i kyrkans historia, och är fortfarande föremål för studier och dialog i dagens teologiska arbete.
Frågor och svar
F: Vad är miafysitism?
S: Miaphysitism är en idé om Kristi natur som säger att han hade två olika aspekter, en gudomlig och en mänsklig, som är förenade i en natur och samexisterar.
F: Hur kan miafysitism jämföras med dualism?
S: Miafysitism liknar dualism på så sätt att den föreslår en kombination av två separata element, i detta fall Jesu gudomliga och mänskliga egenskaper.
F: Vad är begreppet monofysitism?
S: Monofysitism är idén att Jesus Kristus bara hade en gudomlig natur och ingen mänsklig natur.
Fråga: Varför anses miafysitism ofta vara en form av monofysitism?
S: Miafysitism betraktas ofta som en form av monofysitism eftersom den delar tron på enheten i Kristi natur, men de orientaliskt ortodoxa kyrkorna avvisar denna karaktärisering.
F: Vem avvisar beskrivningen av miafysitism som en form av monofysitism?
S: De orientalisk-ortodoxa kyrkorna avvisar beskrivningen av miafysitism som en form av monofysitism.
F: Vilka religiösa grupper har börjat ta miafysitism på större allvar?
S: De östortodoxa och romersk-katolska kyrkorna börjar ta miafysitismen på större allvar.
F: Hur är de två aspekterna av Kristus enligt miafysitismen?
S: De två aspekterna av Kristus enligt miafysitismen är hans gudomliga och mänskliga drag, vilka är förenade i en enda oskiljaktig natur.
Sök