Michael Madhusudan Dutt (Dutta) – bengalisk poet och dramatiker 1824–1873
Michael Madhusudan Dutt (1824–1873) – banbrytande bengalisk poet och dramatiker, författare till Meghnadbadh, skapare av bengalisk sonett och pionjär inom modern bengalisk litteratur.
Michael Madhusudan Dutt eller Michael Madhusudan Dutta (25 januari 1824–29 juni 1873) var en framträdande bengalisk poet och dramatiker, allmänt räknad till pionjärerna i den moderna bengaliska litteraturen. Han föddes i Sagordari, en by i Keshobpur Upozila, Jessore-distriktet, Östbengalen (nu i Bangladesh). Efter skolgången i hemtrakten studerade han vid Hindu College i Calcutta.
Redan som ung gjorde han ett stort intryck genom sin vilja att kombinera västerländska former med bengalisk tradition; i början av sitt vuxna liv orienterade han sig starkt mot England och västerländska ideal. 1843 konverterade han till kristendomen, vilket blev en viktig vändpunkt i hans personliga liv och i hans relation till det samtida bengaliska samhället.
Hans tidiga litterära försök skrevs på engelska men nådde inte större framgång. Motvilligt — och sedan alltmer med övertygelse — övergick han till bengali, där han kom att göra sina största insatser. Mellan ungefär 1858 och 1862 skapade han ett antal betydande verk inom dramatik, berättande poesi och lyrik.
De viktigaste verken inkluderar:
- Sarmistha (1858) – hans första större pjäs, som togs emot positivt och visar hans experiment med dramatiska former.
- Tilottamasambhab (1860) – en berättande dikt som återger historien om Sunda och Upasunda.
- Meghnadbadh (ofta angivet som Meghnad Bodh Kavya, 1861)
- Brajangana (1861) – en cykel av lyrik kring Rādhā-Kṛṣṇa-temat.
- Birangana (1862) – en samling om cirka 21 brevdikter i förebild av Ovidius Heroides.
Meghnadbadh är hans mest berömda verk: ett epos i nio kantos som omtolkar episka händelser ur Rāmāyaṇa-traditionen ur Meghnads (Indrajits) perspektiv. Dikten framhäver den tragiske hjälten på ett sätt som var okonventionellt för samtiden och visar både stilistisk nyskaping och ett starkt intresse för komplexa psykologiska porträtt.
Dutt introducerade flera formella nyheter i bengalisk poesi. Han betraktas ofta som fadern till den bengaliska sonetten och var den förste som konsekvent använde amitrakshar chhanda (blankvers) i bengali. Genom att föra in västerländska metriska principer och dramatisk teknik i bengali bidrog han starkt till utvecklingen av modern bengalisk prosadramatik och lyrik.
Tematiskt rörde sig Dutt mellan kärlekens smärta och storslagna episka teman. Han skrev både om personliga och känslomässiga erfarenheter — bland annat kärlekens sorger — och om mytologiska och historiska ämnen, ofta med ett sympatiskt fokus på förlorade eller missförstådda gestalter.
Personligen fick Dutt kämpa med ekonomiska problem, hälsobekymmer och en känsla av utanförskap på grund av sin kulturella och religiösa bana. Trots detta har hans arbete lämnat en hållbar påverkan: han räknas allmänt som en av de största poeterna i bengalisk litteratur och som en viktig föregångare för senare generationer av författare.
Dutt avled i Kolkata i Indien den 29 juni 1873. Hans gärning lever vidare i indisk och bengalisk litteraturhistoria, där han uppmärksammas för sina formella innovationer, sitt mod att omskapa episk materia och sin roll i den kulturella förnyelsen under 1800-talet.
Frågor och svar
F: Vem var Michael Madhusudan Dutt?
S: Michael Madhusudan Dutt var en bengalisk poet och dramatiker. Han anses vara den första stora poeten i den moderna bengaliska litteraturen.
F: Var föddes han?
Svar: Han föddes i Sagordar, en by i Keshobpur Upozila, Jessore-distriktet, Östbengalen (nu Bangladesh).
F: Vilket är hans mest kända verk?
S: Hans mest kända verk är Meghnad Badh Kavya, en tragisk roman som handlar om Indrajit, Ravans son, som är en hjälte. Den innehåller nio kanoner och är exceptionell i den bengaliska litteraturen både till stil och innehåll.
F: Vilken typ av utbildning fick han?
Svar: Han studerade vid Calcutta Hindu College.
F: När blev han kristen?
Svar: Han blev kristen 1843.
F: Vilka andra verk hade han?
S: Hans andra verk omfattar prosadramatik, långa berättande dikter och lyrik. Hans första pjäs var Sarmistha (1858), som fick ett gott mottagande. Andra verk är Tilottamasambhambhab (1860), Brajangana (1861) och Birangana (1862).
Fråga: Hur kände Dutt för England och västvärlden senare i livet?
S: Senare i livet ångrade han sin dragning till England och västvärlden.
Sök