Minamisanriku (南三陸町, Minamisanriku-chō, "South three land") är en kommun (町, chō) och semesterort på Stillahavskusten i prefekturen Miyagi i Japan. Kommunens yta är 163,74 kvadratkilometer. Före kommunfusionen hade de två tidigare kommunerna tillsammans enligt uppgift omkring 19 170 invånare (siffran som anges per 1 oktober 2004). Den nuvarande kommunen bildades den 1 oktober 2005 när de tidigare kommunerna Shizugawa och Utatsu slogs samman till Minamisanriku.

Geografi och ekonomi

Minamisanriku ligger vid den så kallade Sanriku‑kusten, ett rätvinkligt, djupskuret kustlandskap med många fjordliknande vikar (rias). Den utdragna, branta kusten har länge format både lokala fiskesamhällen och turistnäring. Lokala näringar har traditionellt kretsat kring fiske, fiskeindustrier och skaldjursproduktion samt sommarturism och naturbaserade sevärdheter.

2011 – jordbävning och tsunami

Den 11 mars 2011 drabbades området hårt av den kraftiga jordbävningen i Tōhoku och den efterföljande tsunami som orsakades av den. Minamisanriku förstördes till stor del av vågorna; i vissa delar uppmättes våghöjder på omkring 16 meter eller mer och stora delar av samhällsstrukturen sveptes bort. Många byggnader, hamnanläggningar och vägar förstördes. En stor andel av invånarna omkom eller saknades initialt och samhället drabbades av enorm mänsklig och materiell förlust.

För exakt bakgrund till händelsen, se även rapporteringen om japanska tsunamin 2011.

Räddningsinsatser, hjälp och återuppbyggnad

Tidigt efter katastrofen genomfördes omfattande sök‑ och räddningsinsatser både nationellt och internationellt. Hjälp kom i form av räddningspersonal, försörjningshjälp och donationer. I efterföljande månader och år etablerades tillfälliga bostäder och stödprogram för de som mist hem och försörjning.

Återuppbyggnaden har pågått under lång tid och har innefattat både fysisk återuppbyggnad och planer för att göra samhället mer motståndskraftigt mot framtida tsunamier. Åtgärder har bland annat varit att skapa högt belägna bostadsområden och evakueringsplatser, förbättra varningssystem, rita om delar av tätorten och bygga minnesmärken över offren. I många fall har staden flyttat viktiga funktioner uppåt i terrängen för att minska risken vid framtida extrema havsstörningar.

Efterverkningar och nutid

Katastrofen ledde till långvariga demografiska och ekonomiska konsekvenser: befolkningen minskade och återhämtningen av fiske‑ och turistnäringarna tog tid. Samtidigt har Minamisanriku blivit en plats för minnesceremonier och lärande, där besökare kan ta del av berättelser om katastrofen och om lokalt motståndskraftbygge. Återuppbyggnadsarbetet visar hur samhällen kan arbeta med både fysisk planering och beredskap för att hantera naturkatastrofer.

Sammanfattning: Minamisanriku är en kustkommun i Miyagi med en lång fiskartradition som drabbades mycket hårt av tsunamin 2011. Efter katastrofen har omfattande räddningsinsatser och ett långsiktigt återuppbyggnadsarbete förändrat både den fysiska platsen och kommunens katastrofberedskap.