Mundilfari eller Saturnus XXV är en av Saturnus månar. Den upptäcktes av Brett J. Gladman et al. år 2000 och fick beteckningen S/2000 S 9. Upptäckten gjordes i samband med systematiska sökningar efter yttre, svaga månar runt Saturnus med hjälp av stora jordbaserade teleskop och digital bildbehandling.

Upptäckt och namngivning

Mundilfari upptäcktes 2000 av Brett J. Gladman och medarbetare och fick den provisoriska beteckningen S/2000 S 9. Namnet Mundilfari godkändes av Internationella Astronomiska Unionen (IAU) i augusti 2003. Namnet kommer från nordisk mytologi, där Mundilfari är en jätte och far till gudinnan Sol och guden Mani.

Bana och fysiska egenskaper

Mundilfari är en liten, mörk och oregelbunden måne med en uppskattad diameter på cirka 5,6 kilometer (beroende på antagen reflektans/albedo). Den kretsar runt Saturnus på ett genomsnittligt avstånd av ungefär 18 360 000 km och har en omloppstid på cirka 928,806 dagar. Banans lutning är omkring 170° i förhållande till ekliptikan (ungefär 150° i förhållande till Saturnus ekvator), vilket innebär att månens rörelse är retrograd (rörelse i motsatt riktning mot planetens rotation). Banans excentricitet är runt 0,198, vilket visar att banan är måttligt elliptisk.

På grund av sin storlek och låga ljusstyrka är detaljer som rotationsperiod och form inte väl bestämda; månen antas vara oregelbunden i formen, vilket är typiskt för små yttre månar.

Grupp och ursprung

Mundilfari ingår i den så kallade Norse-gruppen av Saturnus yttre månar — en samling retrograda, högt lutande och ofta excentriska småmånar. Medlemmarna i denna grupp tros ha gemensamma ursprung eller liknande fångst- och fragmenteringshistoria.

En ledande hypotes är att Mundilfari, tillsammans med andra månar i Norse-gruppen, kan ha bildats av spillror som slogs bort från den större, mörka månen Phoebe vid stora nedslag tidigt i solsystemets historia. Alternativt kan flera av dessa objekt vara infångade asteroider eller kometer som senare fragmenterats vid kollisioner.

Observationer och framtida studier

  • All nuvarande kunskap om Mundilfari kommer till största delen från jordbaserade observationer; inga rymdsonder har hittills gjort nära studier av just denna måne.
  • Fortsatta observationer med större teleskop och framtida instrument kan ge bättre bestämningar av banparametrar, reflekterande egenskaper (albedo), färg/ytkarakteristik och rotationsperiod.
  • Jämförelser av färg och spektral information med Phoebe och andra Norse-månar kan stärka eller förkasta hypotesen om gemensamt ursprung.

Mundilfari är ett exempel på de många små, avlägsna och svaga satelliter som finns runt de yttre jättarna i vårt solsystem — objekt som ger viktiga ledtrådar om planetbildning, fångstmekanismer och kollisionshistoria i det tidiga solsystemet.