Phoebe är en måne som kretsar runt planeten Saturnus. Den upptäcktes 1899 av den amerikanske astronomen William H. Pickering. Phoebe skiljer sig från de stora inre månarna genom sin avlägsna, lutande och retrograda bana — den rör sig alltså i motsatt riktning jämfört med Saturnus rotation — och den ingår i den så kallade Norse-gruppen av yttre månar.
Orbitala egenskaper
Det tar ungefär arton månader (cirka 550 dygn) för Phoebe att gå hela vägen runt Saturnus. Den kretsar långt ut från planeten, på ett avstånd på omkring 13 miljoner kilometer, och har en mycket stor inklination (ungefär 175°) vilket visar att dess bana är kraftigt lutande i förhållande till planetens ekvator.
Fysik, form och sammansättning
Phoebe är till hälften gjord av sten och till hälften av is, och den har en låg medelreflektans (albedo), vilket gör att marken på Phoebe är mycket mörk — den ser nästan svart ut när man ser den från jorden. Densiteten tyder på en blandning av sten och is, och spektrala mätningar från rymdsonden Cassini har visat spår av vattenis och koldioxid samt organiska, kolrika material som liknar dem man hittar på vissa asteroider eller i Kuiperbältet. Detta har lett till teorier om att Phoebe kan vara ett infångat objekt från de yttre delarna av solsystemet.
Yta och geologi
Det finns många kratrar på Phoebe. De kommer från asteroider och andra objekt som kraschar in i den och lämnar runda märken på ytan. Cassinis bilder visade en kraftigt nedslagen, ojämn yta med stora gropar och ett mörkt, smutsigt täcke av material. På vissa platser syns ljusare fläckar där underliggande is exponerats.
Storlek, rotation och gravitation
Phoebe är något oregelbunden i formen, vilket innebär att den inte är perfekt rund som en boll. Den har en genomsnittlig diameter på 213 km (ungefär en radie på 106–107 km). Det innebär att jordens måne är cirka 15 gånger större än Phoebe. Rotationsperioden (tiden mellan två på varandra följande soluppgångar) är kort — endast cirka 9 timmar och 16,5 minuter. Gravitationen vid ytan är mycket svag, vilket gör att material lätt kan kastas ut vid stora nedslag.
Utforskning
Den mest detaljerade informationen om Phoebe kom från rymdsonden Cassini, som flög förbi månen i juni 2004 på ett avstånd på omkring 2 000 km. Flybyen gav högupplösta bilder och spektrala data som förändrade vår förståelse av Phoebe — framför allt visade de att månen är gammal, kraftigt nedslagen och troligen ett infångat kropp från solsystemets ytterområden.
Atmosfär och vatten
Phoebe har ingen luft och det finns inget vatten i flytande form på ytan. Eventuella isfyndigheter finns nedbäddade under den mörka, dammiga regolit som täcker stora delar av ytan.
Sammanfattningsvis är Phoebe en liten, mörk och kraterfylld måne med en intressant bakgrund som sannolikt skiljer sig från de stora inre månarna — dess egenskaper pekar mot att den kan ha bildats långt ut i solsystemet och senare blivit infångad av Saturnus gravitation.
