Nagorno-Karabach (Artsakh) är en region i södra Kaukasus. Namnen på regionen på de olika lokala språken kan alla översättas till "bergigt Karabakh" eller "bergig svart trädgård". Ordet "nagorno" betyder på ryska "bergigt/på berget", "kara" betyder "svart" på turkiska och "bakh" betyder "trädgård" på azerbajdzjanska.

  • Armeniska: Լեռնային Ղարաբաղ, translittererat Lernayin Gharabagh
  • Azerbajdzjanskt: Dağlıq Qarabağ (även Yuxarı Qarabağ eller "övre/bergigt Karabach").
  • Ryska: Нагорный Карабах, translittererat Nagornyj Karabach

Nagorno-Karabach är ett omtvistat område. FN säger att det är en del av Azerbajdzjan. Området styrdes under lång tid av den självutropade Republiken Artsakh, som inte är internationellt erkänd. FN och andra internationella organ har krävt att utländska styrkor drar sig tillbaka från delar som erkänns som azerbajdzjanskt territorium.

Geografi och befolkning

Nagorno-Karabach är ett bergigt område med skogar, dalgångar och jordbruksmarker. Historiskt har majoriteten av befolkningen i regionen varit etniska armenier, medan omkringliggande lågland och vissa enklaver haft större andel azerbajdzjaner. Konflikter och krig har lett till omfattande förflyttningar av civila, inklusive flyktingar och internflyktingar.

Historik i korthet

Området har en lång och komplex historia med perioder under olika riken och imperier, bland annat persiska, ottomanska och ryska styren. Under Sovjettiden låg Nagorno-Karabach som en autonom region inom den dåvarande Azerbajdzjanska SSR. När Sovjetunionen började lösas upp i slutet av 1980-talet eskalerade spänningarna mellan armenier och azerbajdzjaner.

Efter Sovjetunionens kollaps utbröt ett fullskaligt krig i början av 1990‑talet. En vapenvila 1994 efter stora strider lämnade delar av Nagorno-Karabach och omkringliggande områden under kontroll av och förvaltning av de etniska armeniska myndigheterna i regionen.

Nyare konflikter och status

Under 2000‑talet och 2010‑talet var situationen spänd med återkommande gränsincidenter. I september–november 2020 utbröt ett nytt stort krig mellan Armenien och Azerbajdzjan, ofta kallat 2020 års Nagorno-Karabach-krig. Kriget varade i 44 dagar och slutade med ett avtal som medlades av Ryssland. Avtalet innebar bland annat att Azerbajdzjan återtog kontroll över flera områden som tidigare hållits av armeniska styrkor, och ryska fredsbevarande styrkor sattes in i vissa delar av regionen.

I september 2023 genomförde Azerbajdzjan en militär operation som snabbt förändrade maktbalansen i området. Händelserna ledde till att många av regionens etniska armenier flydde till Armenien. De självstyrande myndigheterna i Artsakh meddelade senare att de skulle upplösa sina institutioner och att regionens framtida förvaltning skulle handläggas inom ramen för att Azerbajdzjan återtar full kontroll över territoriet.

Internationellt perspektiv och diplomati

Frågan om Nagorno-Karabach har länge varit föremål för internationell diplomati. OSSE:s Minskgrupp (med ledning av bland andra Ryssland, USA och Frankrike) arbetade under många år för att hitta en fredlig lösning, men utan en slutlig politisk uppgörelse som båda sidor accepterat. FN och de flesta stater erkänner formellt regionen som en del av Azerbajdzjan, samtidigt som Humanitärt arbete och diplomatiska insatser fortsatt syftat till att skydda civila och underlätta återvändande och hjälpinsatser.

Humanitära konsekvenser

Konflikterna har medfört stora humanitära kostnader: döda och skadade civila, omfattande materiella skador, minfält, och stora flykting- och internflyktingströmmar. Efter 2020 och särskilt efter 2023 har många etniska armenier lämnat området. Humanitära organisationer har rapporterat behov av skydd, mat, bostäder och psykologiskt stöd för drabbade civila.

Kulturarv

Nagorno-Karabach har ett rikt kulturarv med medeltida kloster, kyrkor och historiska monument som är viktiga för både armenisk och regional historia, exempelvis kloster som Gandzasar och staden Shusha/Shushi som haft stor kulturell betydelse. Konflikter har inneburit risker för skador på kulturarv och förlorade historiska spår, vilket har väckt internationell oro.

Vad händer nu?

Situationen i området är förändrad jämfört med tidigare år och präglas av att Azerbajdzjan återfått större kontroll över territorier som länge varit omstridda. Framtida lösningar kräver politiska förhandlingar, säkerhetsgarantier för civilbefolkningen och insatser för att hantera humanitära och kulturella följdproblem. Internationell dialog och överenskommelser kommer att vara avgörande för långsiktig stabilitet i regionen.