Navigering
Navigation är de metoder som används för att ta reda på var någon befinner sig och hur man tar sig till en annan plats. Eftersom detta är lätt när landmärken är synliga begränsas ordet ofta till de metoder som fartyg och flygplan använder. Ordet navigation uppfanns på 1400-talet från det latinska ordet navis som betyder "skepp" och finns i andra indoeuropeiska språk. Navigation betyder bokstavligen "konsten att behärska ett fartyg" men används också för att "hitta sin väg". Det globala positioneringssystemet är det viktigaste verktyget för detta.
Enkel navigering
En typ av navigering gjordes av polynesierna och kallas polynesisk navigering. Polynesierna använde sig av olika saker som fanns runt omkring dem för att hitta sin väg över stora områden av öppet hav. Andra tidiga människor lärde sig också att resa långa sträckor med hjälp av naturen. Till exempel:
- För länge sedan (och vissa människor använder det fortfarande idag) tittade man på stjärnorna, solen och månen. Med hjälp av detta visste de var norr låg. Med hjälp av sjökort kunde de ta reda på hur långt från ekvatorn de befann sig. Detta kallas himmelsnavigering. Innan de hade exakta klockor visste de inte sin longitud (hur långt öster eller väster de befann sig) utan att se landmärken.
- Vissa typer av moln bildas över land, och vågor kan studsa mot en kust och färdas ut i havet.
- Den tid det tog att ta sig till en plats. När de reste på land visste de att det till exempel skulle ta två dagar att ta sig från en plats till en annan. Denna tid skulle troligen förbli densamma. Utifrån detta kunde de resa två dagar och veta att de var nära den plats där de ville vara.
- De djur som de hittade hjälpte också till. På olika platser hittade människorna olika typer av fiskar, valar och fåglar som bara levde på en plats eller nära land. På så sätt kunde de avgöra om de var nära eller långt ifrån den plats där de behövde vara.
Ett exempel på folk som använde stjärnorna var vikingarna. De visste att stjärnan Polaris (Nordstjärnan) inte ändrar plats och pekar mot norr. De kunde då känna till latituden (avståndet från ekvatorn) genom att mäta vinkeln mellan Polaris och horisonten. De använde också djur, särskilt fåglar, för att veta om det fanns land i närheten. De visste också att vissa typer av moln bildas nära land och att vågorna är annorlunda nära land än på öppet hav.
Medeltida navigering
Med tiden uppfanns eller upptäcktes bättre navigationsmetoder. Några av dessa metoder är:
- Dödsräkning. Ett fartyg kan kasta en stock över sidan. På stocken fästes ett rep med knutar knutna på regelbundna avstånd. Genom att räkna hur många knutar som gick över sidan innan stocken drogs in igen visste man hur snabbt man åkte. De skrev ner detta varje dag och räknade ut hur mycket de färdades under dagen. Detta är anledningen till att ett fartygs hastighet mäts i knop.
- En kompass. Man upptäckte att jorden har två poler (nord och syd) och att dessa poler har olika magnetiska laddningar (positiva och negativa). Genom att låta en remsa av magnetiskt järn vila på en nålspets fann man att remsan skulle snurra tills den motsvarade jordens magnetfält. Utifrån detta kunde en riktning tas och vägar kunde följas. Kompassen uppfanns först i Kina. Den uppfanns senare i Frankrike på 1100-talet.
- Exakta klockor. Med en klocka var det äntligen möjligt att veta vilken longitud en person hade. Longitud är läget öster eller västerut. Innan dess kunde man endast använda landmärken och dödräkning.
- Lotsning innebär att fartyg håller utkik efter särskilda fyrar eller konstgjorda markeringar som talar om var de befinner sig eller att de ska akta sig för vissa hinder, t.ex. rev.
- Man delade in kompassen i 360 grader. På så sätt kunde de ge ett exakt tal för den riktning som fartyget måste följa (bäring) för att komma fram till en hamn. De första sjökartorna för navigering, som kallades "sjökort", visade de bäringar som krävdes för att ta sig från en hamn till en annan.
Freiberger Drum Marine Sextant.
Modern navigering
- Stjärnnavigering är en förbättring av navigering med hjälp av stjärnor. Man använder en sextant, en kompass och en mycket exakt klocka som kallas kronometer. Genom att mäta höjden på en stjärna (hur högt den befinner sig över horisonten) och dess riktning på en kompass vid en känd tidpunkt kan navigatören avgöra var fartyget befinner sig. GPS har i stort sett ersatt stjärnnavigering, men stjärnnavigering lärs fortfarande ut i alla sjöfartsskolor eftersom den inte kräver någon särskild elektronik.
- Radionavigation uppfanns i början av 1900-talet. Hyperbolisk navigering använder radiosändare för att hitta ett fartygs position mellan två eller tre radiosändare som inte rör sig.
- GPS (Global Positioning System) ersatte andra radiometoder i slutet av 1900-talet. Det är ett system med satellitsändare. Resenärer använder en liten mottagare för att hitta sin position nästan var som helst på jorden.
