Atelopus (harlekingrodor): släkte, utbredning och hotade arter
Atelopus, allmänt kända som harlekingrodor, är ett stort släkte av äkta paddor. De lever i Central- och Sydamerika, från så långt norrut som Costa Rica till så långt söderut som Bolivia. Atelopus-arter är i allmänhet små till medelstora, ofta mycket färggranna och dagaktiva. De flesta arter är knutna till vattendrag i medelhöga till höga bergsområden, där de lever och fortplantar sig på strömmande vatten. Många arter har gått tillbaka kraftigt i antal och flera betraktas som kraftigt hotade eller redan utdöda. Den främsta misstänkta orsaken till dessa massiva nedgångar är chytridsvampen Batrachochytrium dendrobatidis, tillsammans med habitatförlust, klimatförändringar och andra stressfaktorer.
Utseende och beteende
Atelopus-arter varierar i färg och mönster men är ofta skarpt färgade — ett varningstecken mot rovdjur (aposematism). Många har giftiga hudsekret som ger ett visst skydd mot predatorer. Kroppsstorleken är vanligtvis liten till medelstor; flera arter visar könsdimorfism där honor ofta är något större än hanar. De är framför allt dagaktiva, rörliga och syns ofta på stenar och växter nära bäckar och små forsar.
Utbredning och habitat
Genusets huvudsakliga utbredningsområde är de tropiska och subtropiska bergen i Central- och Sydamerika. Många arter är endemiska med mycket snäva utbredningsområden — ofta begränsade till en enskild dal eller bergssluttning. Habitatet består oftast av kalla, syresatta bäckar i molnskog, paramo eller bergsskogsbiotoper. På grund av sin specialisering på strömmande vatten är de särskilt känsliga för förändringar i vattenkvalitet och hydrologi.
Fortplantning och livscykel
Fortplantningen sker vanligen i rinnande vatten. Honor lägger ägg i kluster på stenar eller vegetation i bäckar. Tadpoderna är anpassade till strömmande vatten med sugskivor eller andra morfologiska anpassningar som hjälper dem att fästa i bottnen och undvika att spolieras bort. Utvecklingstiden kan variera med art och höjd över havet. Vissa populationer visar säsongsbunden reproduktion knuten till regnperioder.
Hot och orsaker till populationstapp
- Chytridsvamp: Batrachochytrium dendrobatidis (Bd) har orsakat snabba populationras i många Atelopus-arter och är en av huvudorsakerna till utrotningar i släktet.
- Habitatförlust: Avskogning, jordbruksexpansion, vattenreglering och gruvverksamhet förändrar och fragmenterar livsmiljöer.
- Klimatförändringar: Temperatur- och nederbördsmönster påverkar både grodornas livsmiljöer och sjukdomsspridning, vilket kan göra dem mer sårbara för Bd.
- Föroreningar: Pesticider och andra kemikalier i vattendrag kan minska överlevnad och reproduktionsframgång.
- Små populationer: Många arter har redan mycket små och isolerade populationer, vilket ökar risken för genetisk utarmning och slumpmässiga utdöenden.
Bevarandeinsatser
Flera nationella och internationella organisationer arbetar för att skydda Atelopus-arter. Åtgärder inkluderar:
- Övervakning och fältexpeditioner för att hitta kvarvarande populationer och bedöma deras status.
- Bio-säker ex situ-uppfödning (fångenskapshållning) för hotade arter, ofta i specialanläggningar med strikt smittskydd, som ett sätt att bevara genetisk variation och möjliggöra framtida återintroduktioner.
- Habitatsskydd och restaurering av vattendrag samt skapande av skyddade områden.
- Forskning kring sjukdomshantering, inklusive studier på resistens mot chytridsvampen och metoder för att begränsa spridning.
- Utbildning och samarbete med lokalsamhällen för att minska habitatförstöring och skapa stöd för bevarandeåtgärder.
Nyare upptäckter och forskning
Nya Atelopus-arter upptäcks regelbundet; många nya arter har beskrivits under de senaste tio åren. Samtidigt pågår intensiv forskning för att förstå samspelet mellan klimat, sjukdom och artens känslighet, samt för att utveckla effektiva bevarandeprogram. Fynd av återstående populationer kan leda till snabba bevarandeinsatser, medan genetiska studier hjälper till att prioritera vilka populationer som är mest kritiska att rädda.
Vad kan göras framöver?
För att öka chansen att rädda fler Atelopus-arter behövs samordnade insatser: förstärkt fältövervakning, finansiering för uppfödningsprogram, forskning på sjukdomshantering och ett starkt fokus på att bevara och återställa habitat. Lokalt engagemang och internationellt samarbete är avgörande för att hindra fler utdöenden i detta färgstarka och ekologiskt viktiga grodsläkte.
Arter
| Gemensamt namn | Binomiskt namn |
| Andes-stubbfot-tudel | Atelopus andinus Rivero, 1968 |
| Atelopus angelito Ardila-Robayo och Ruiz-Carranza, 1998 | |
| Atelopus arsyecue Rueda-Almonacid, 1994 | |
| Arthurs stubbfotståtel | Atelopus arthuri Peters, 1973 |
| Rio Pescado Stubfoot Toad | Atelopus balios Peters, 1973 |
| Azuay Stubfoot Toad | Atelopus bomolochos Peters, 1973 |
| Boulenger's stubfoot Toad | Atelopus boulengeri Peracca, 1904 |
| Rio Carauta Stubfoot Toad | Atelopus carauta Ruiz-Carranza & Hernández-Camacho, 1978 |
| La Carbonera Stubfoot Toad | Atelopus carbonerensis Rivero, 1974 |
| Guajira Stubfoot Toad | Atelopus carrikeri Ruthven, 1916 |
| Darien Stubfoot Toad | Atelopus certus Barbour, 1923 |
| Lewis' stubfoot Toad | Atelopus chiriquiensis Shreve, 1936 |
| Chocó-stubbfotspaddan | Atelopus chocoensis Lötters, 1992 |
| Atelopus chrysocorallus La Marca, 1996 | |
| Rio Faisanes Stubfoot Toad | Atelopus coynei Miyata, 1980 |
| Veragua Stubfoot Toad | Atelopus cruciger (Lichtenstein & Martens, 1856) |
| Atelopus dimorphus Lötters, 2003 | |
| Huila Stubfoot Toad | Atelopus ebenoides Rivero, 1963 |
| Elegant stubfoot Toad | Atelopus elegans (Boulenger, 1882) |
| Atelopus epikeisthos Lötters, Schulte & Duellman, 2005 | |
| Carabaya stubfoot Toad | Atelopus erythropus Boulenger, 1903 |
| Malvasa Stubfoot Toad | Atelopus eusebianus Rivero & Granados-Díaz, 1993 |
| Atelopus eusebiodiazi Venegas, Catenazzi, Siu-Ting & Carrillo, 2008 | |
| Atelopus exiguus Boettger, 1892 | |
| Atelopus famelicus Rivero & Morales, 1995 | |
| Skogsstubbfot Padda | Atelopus farci Lynch, 1993 |
| Cayenne grobladig padda | Atelopus flavescens Duméril & Bibron, 1841 |
| Central Coast Stubfoot Toad | Atelopus franciscus Lescure, 1974 |
| Antado Stubfoot Toad | Atelopus galactogaster Rivero & Serna, 1993 |
| Pirri Range Stubfoot Toad | Atelopus glyphus Dunn, 1931 |
| Guanujo Stubfoot Toad | Atelopus guanujo Coloma, 2002 |
| La Guitarra Stubfoot Toad | Atelopus guitarraensis Osorno-Muñoz, Ardila-Robayo & Ruiz-Carranza, 2001 |
| Morona-Santiago Stubfoot Toad | Atelopus halihelos Peters, 1973 |
| Quito Stubfoot Toad | Atelopus ignescens (Cornalia, 1849) |
| Atelopus laetissimus Ruiz-Carranza, Ardila-Robayo & Hernández-Camacho, 1994 | |
| Limosa Stubfoot Toad | Atelopus limosus Ibáñez, Jaramillo & Solís, 1995 |
| El Tambo Stubfoot Toad | Atelopus longibrachius Rivero, 1963 |
| Långnäsa Stubfoot Toad | Atelopus longirostris Cope, 1868 |
| Atelopus lozanoi Osorno-Muñoz, Ardila-Robayo & Ruiz-Carranza, 2001 | |
| Lynch's stubfoot Toad | Atelopus lynchi Cannatella, 1981 |
| Atelopus mandingues Osorno-Muñoz, Ardila-Robayo & Ruiz-Carranza, 2001 | |
| Mindo Stubfoot Toad | Atelopus mindoensis Peters, 1973 |
| Colombian Stubfoot Toad | Atelopus minutulus Ruiz-Carranza, Hernández-Camacho & Ardila-Robayo, 1988 |
| Mittermeier's stubfoot Toad | Atelopus mittermeieri Acosta-Galvis, Rueda-Almonacid, Velásquez-Álvarez, Sánchez-Pacheco & Peña Prieto, 2006 |
| Hernandez' stubbfotstudde | Atelopus monohernandezii Ardila-Robayo, Osorno-Muñoz & Ruiz-Carranza, 2002 |
| Mucubaji Stubfoot Toad | Atelopus mucubajiensis Rivero, 1974 |
| La Arboleda Stubfoot Toad | Atelopus muisca Rueda-Almonacid & Hoyos, 1992 |
| Atelopus nahumae Ruiz-Carranza, Ardila-Robayo & Hernández-Camacho, 1994 | |
| Atelopus nanay Coloma, 2002 | |
| Gualecenita stubfoot Toad | Atelopus nepiozomus Peters, 1973 |
| Niceforos stubfoot Toad | Atelopus nicefori Rivero, 1963 |
| Atelopus onorei Coloma, Lötters, Duellman & Miranda-Leiva, 2007 | |
| Rödnäsa Stubfoot Toad | Atelopus oxyrhynchus Boulenger, 1903 |
| Schmidt's stubfoot Toad | Atelopus pachydermus (Schmidt, 1857) |
| Andersson's stubfoot Toad | Atelopus palmatus Andersson, 1945 |
| Pataz Stubfoot Toad | Atelopus patazensis Venegas, Catenazzi, Siu-Ting & Carrillo, 2008 |
| San Isidro Stubfoot Toad | Atelopus pedimarmoratus Rivero, 1963 |
| Peru Stubfoot Toad | Atelopus peruensis Gray & Cannatella, 1985 |
| Peters' gropfotståtel | Atelopus petersi Coloma, Lötters, Duellman & Miranda-Leiva, 2007 |
| Atelopus petriruizi Ardila-Robayo, 1999 | |
| Målad stubbfotståtel | Atelopus pictiventris Kattan, 1986 |
| Pinango Stubfoot Toad | Atelopus pinangoi Rivero, 1982 |
| Napo stubfoot Toad | Atelopus planispina Jiménez de la Espada, 1875 |
| Atelopus pulcher Boulenger, 1882 | |
| Atelopus pyrodactylus Venegas & Barrio, 2006 | |
| Atelopus quimbaya Ruiz-Carranza & Osorno-Muñoz, 1994 | |
| Atelopus reticulatus Lötters, Haas, Schick & Böhme, 2002 | |
| Anori Stubfoot Toad | Atelopus sanjosei Rivero & Serna, 1989 |
| Övre Amazonas stubfoot Toad | Atelopus seminiferus Cope, 1874 |
| Pass Stubfoot Toad | Atelopus senex Taylor, 1952 |
| Atelopus sernai Ruiz-Carranza & Osorno-Muñoz, 1994 | |
| Atelopus simulatus Ruiz-Carranza & Osorno-Muñoz, 1994 | |
| Atelopus siranus Lötters &Henzl, 2000 | |
| Sonsón Stubfoot Toad | Atelopus sonsonensis Vélez-Rodriguez & Ruiz-Carranza, 1997 |
| Molnskogens stubbfotståtel | Atelopus sorianoi La Marca, 1983 |
| Pebas Stubfoot Toad | Atelopus spumarius Cope, 1871 |
| Condoto Stubfoot Toad | Atelopus spurrelli Boulenger, 1914 |
| Bogota-stubbfot-tudel | Atelopus subornatus Werner, 1899 |
| Venezuela Stubfoot Toad | Atelopus tamaensis La Marca, García-Pérez & Renjifo, 1990 |
| Trefärgad stubbfotståtel | Atelopus tricolor Boulenger, 1902 |
| Veragoa Stubfoot Toad | Atelopus varius (Lichtenstein & Martens, 1856) |
| Atelopus vogli Müller, 1934 | |
| Walker's Stubfoot Toad | Atelopus walkeri Rivero, 1963 |
| Gyllene pilbåge Giftgroda | Atelopus zeteki Dunn, 1933 |
Frågor och svar
F: Vad är Atelopus?
S: Atelopus är ett stort släkte av äkta paddor som är allmänt kända som harlekingrodor.
F: Var lever Atelopus-grodor?
S: Atelopus-grodor lever i Central- och Sydamerika, från Costa Rica till Bolivia.
F: Vilka är några egenskaper hos Atelopus-grodor?
S: Atelopus-grodor är små, dagaktiva och i allmänhet starkt färgade. De flesta arter lever nära vattendrag med medelhög till hög höjd.
F: Varför anses många Atelopus-arter vara hotade eller utdöda?
S: Många Atelopus-arter anses vara hotade eller utdöda på grund av chytridsvampen Batrachochytrium dendrobatidis.
F: Upptäcks det fortfarande nya Atelopus-arter?
S: Ja, många nya Atelopus-arter har beskrivits under de senaste tio åren.
F: Vad har orsakat nedgången för många Atelopus-arter?
S: Chytridsvampen Batrachochytrium dendrobatidis är den främsta orsaken till att många Atelopus-arter har minskat i antal.
F: Vad finns det för olika Atelopus-arter?
S: Atelopus-arter förekommer från så långt norrut som Costa Rica till så långt söderut som Bolivia i Central- och Sydamerika.
