Atlantisk segelfisk (Istiophorus albicans) – fakta, utbredning & hastighet

Upptäck fakta om atlantisk segelfisk: utbredning i Atlanten & Karibiska havet, jaktvanor och verkliga hastigheter — avmystifierad info om Istiophorus albicans.

Atlantisk segelfisk (Istiophorus albicans) är en art av havsfisk i familjen Istiophoridae i ordningen Perciformes. Den finns i Atlanten och Karibiska havet, vanligen i tropiska och subtropiska vatten från ytan till omkring 200 meters djup. Den förekommer inte i stora områden i centrala Nordatlanten och centrala Sydatlanten. Den atlantiska segelfisken är släkt med marlinen.

Utseende

Segelfisken är lätt att känna igen på sin mycket långa, högt uppresta ryggfena — den så kallade "seglet" — samt på det utdragna, spetsiga "näbbliknande" rostrumet (slags snabel). Kroppen är långsträckt och smal med en mörk blå till blåsvart rygg och ljusare, silverglänsande sidor. Under jakt kan segelfisken snabbt ändra färg och få punktmönster eller ränder som hjälper till vid kommunikation och kamouflage. Fullvuxna individer når ofta flera meter i längd (inklusive näbben) och kan väga uppemot flera tiotals kilo.

Utbredning och habitat

Atlantisk segelfisk lever i öppet hav, både i kustnära och pelagiska områden. Den förekommer i båda sidor av Atlanten och i Karibien, ofta där vattnet är varmt och bytesfisk — som sardiner, ansjovis och makrill — samlas i stora stim. Segelfisken rör sig vertikalt i vattenkolumnen och hittas från ytan ner till ungefär 200 meter, men den tenderar att jaga nära ytan där sikten och bytesfi skens beteende underlättar jakt.

Föda och jaktbeteende

Atlantisk segelfisk jagar skolfisk, t.ex. sardiner, ansjovis och makrill, men den äter också kräftdjur och bläckfiskar. Den använder sitt stora "segel" för att förvirra och samla ihop stimmet och samarbetar ibland med andra rovfiskar för att tränga ihop byten. Segelfisken använder sin långa näbb för att slå eller stuka byten, vilket gör det lättare att fånga dem med munnen.

Hastighet — myter och modern forskning

Historiskt har segelfisken fått rykte om sig att vara världens snabbaste fisk. Vid tester på 1920-talet uppskattade man att den atlantiska segelfisken kunde göra korta språng på upp till 111 kilometer i timmen, men mer konservativa uppskattningar på 37–55 kilometer i timmen är mer allmänt accepterade. Nyare studier med modern mätutrustning tyder dock på att segelfiskar inte kan simma så snabbt som de tidiga höga uppskattningarna indikerade — vissa fältstudier och biologgning visar topphastigheter närmare 30–36 km/h. Skillnaderna beror på metodik, hur hastigheten mättes (till exempel uppskattningar från videofilmning kontra direkta mätningar med hastighetssensorer) samt fiskens beteende (kort spurter vid jakt kontra långvarig simning).

Fortplantning och livscykel

Segelfisk leker i varmt vatten; honan släpper pelagiska, fritt flytande ägg som utvecklas till planktoniska larver. Ungarna växer snabbt i näringsrika områden där byten är tillgängliga. Precis som hos många pelagiska rovfiskar varierar tillväxthastighet och livslängd beroende på region och tillgång på föda, men arten blir könsmogen relativt tidigt jämfört med stora bentiska fiskar.

Rovdjur och hot

Större hajar, stora tonfiskar och marina däggdjur kan ta ung eller skadad segelfisk. För människan är segelfisken främst föremål för sportfiske — den är mycket uppskattad som fightingfish — och den fångas även i vissa kommersiella fiskenät. Fisketryck, bifångst i kommersiellt fiske och regionella beståndspåfrestningar kan påverka populationerna lokalt.

Människans påverkan och förvaltning

Segelfisken är en populär sportfisk, och många fiskeområden tillämpar regler, delvis för att främja catch-and-release och minska dödligheten. I vissa regioner ingår segelfisk i nationella eller internationella förvaltningsplaner för att minska överfiske och skydda beståndens långsiktiga hållbarhet. Köttet äts ibland, men segelfisken är mer känd för sitt värde som sportfisk än som kommersiell matfisk.

Sammanfattning

• Art: Atlantisk segelfisk (Istiophorus albicans).
• Habitat: Tropiska och subtropiska delar av Atlanten och Karibiska havet, ytvatten till ~200 m.
• Kännetecken: Stor, högt upprest ryggfena ("segel"), lång näbb, snabbt simmande rovfisk.
• Föda: Små pelagiska fiskar, kräftdjur och bläckfiskar.
• Hastighet: Gamla påståenden om uppemot 111 km/h har reviderats; moderna mätningar tyder på mycket lägre topphastigheter (runt 30–36 km/h i fältstudier).

Atlantisk segelfisk är en fascinerande och effektfull pelagisk rovdjur som både har biologiskt och rekreationsmässigt värde, och som fortsatt studeras för att bättre förstå dess ekologi, beteende och hur den bäst skyddas i ett förändrat hav.

Beskrivning

Segelfisen är en metallblå fisk med en stor segelliknande ryggfena och en lång och spetsig snopp. Den är mörkt blåsvart på ovansidan och ljusare på sidorna (motskuggning). Det finns ett tjugotal blåaktiga horisontella streck längs flankernaUnderdelen är silvervit. Svansfenan är starkt gaffelformad. Fenorna är blåsvarta och den främre ryggfenan är prickig med små svarta fläckar. Analfenornas baser är bleka.

Längden på denna fisk är upp till 3,15 m och den högsta publicerade vikten är 58,1 kg.

Studier har visat att segelfiskar som jagar sardinskolonier i hög grad använder sig av smygteknik och snabba hugg eller slag med rostrummet för att tillfälligt oskadliggöra bytet och göra det lättare att fånga små byten. Man har antagit att näbben ökar fiskens hydrodynamiska egenskaper och till och med avvärjer rovdjur. Det är dock väl dokumenterat att segelfiskar använder näbben för att jaga.

Ernest Hemingway i Key West, Florida, USA, på 1940-talet, med en segelfisk som han fångat.

Frågor och svar

F: Vad är segelfiskar i Atlanten?

F: Var kan man hitta den atlantiska segelfisken?

F: Förekommer den atlantiska segelfisen i alla delar av Atlanten?

F: Vad är den atlantiska segelfisen släkt med?

F: Hur snabbt kan den atlantiska segelfisen simma?

F: Vad jagar segelfiskar i Atlanten?

F: Vilket djupområde har den atlantiska segelfisen?

Sök med bokstav