Nordcypern (TRNC) – historia, politik och internationell status
Upptäck Nordcyperns historia, politik och internationella status — från ottomanskt arv och 1974-konflikten till dagens diplomatiska isolering och samhälleliga realiteter.
Nordcypern (turkiska: Kuzey Kıbrıs), officiellt den turkiska republiken Nordcypern (TRNC; turkiska: Kuzey Kıbrıs Türk Cumhuriyeti, KKTC), är en de facto-stat som kontrollerar den norra halvan av ön Cypern. Internationellt betraktas området i allmänhet som en del av Republiken Cypern; endast Turkiet erkänner TRNC som en självständig stat. Nordcypern täcker ungefär en tredjedel av ön (omkring 3 300–3 400 km²) och har en befolkning på i storleksordningen 300 000 personer, främst turkcyprioter och bosättare från Turkiet. Situationen har lett till politisk isolering, internationella sanktioner och ett starkt beroende av Turkiet ekonomiskt och säkerhetsmässigt.
Historia – från Osmanska riket till delningen
Cypern intogs av det osmanska riket på 1500‑talet och förblev under osmanskt styre under flera hundra år, vilket ledde till en betydande turkisk befolkning som bosatte sig på ön. År 1878 överlämnades administrationen till Storbritannien, och under första världskriget annekterade britterna formellt ön. I Lausannefördraget 1923 uppgavs Turkiets rättigheter på Cypern, och ön blev 1925 en brittisk kronkoloni fram till självständigheten 1960.
Den nya republiken 1960 byggde på kommu-nalt maktdelning mellan grekcyprioter och turkcyprioter, men spänningar och våldsamheter under 1960-talet ledde till perioder av interkommunalt våld och till att FN etablerade en fredsbevarande styrka på ön. I juli 1974 genomfördes en militär kupp i södern, understödd av den grekiska juntan och inriktad på enhetssträvan (enosis) med Grekland. Som svar inledde Turkiet en militär operation i norra Cypern i juli–augusti 1974. Händelserna 1974 ledde till omfattande förflyttningar av civilbefolkningen: tiotusentals grekcyprioter lämnade eller fördrevs från norra delen och många turkcyprioter flyttade norrut. I samband med konflikten inträffade bland annat massakern i Maratha, Santalaris och Aloda, där turkcyprioter dödades.
Proklamation av TRNC och FN:s roll
1974 upprättades en de facto-vapenvila och en FN‑övervakad buffertzon, ofta kallad "Green Line". 1983 utropade den turkcypriotiska administrationen den Turkiska republiken Nordcypern, med Rauf Denktash som första president. Utropandet fördömdes av större delen av det internationella samfundet; FN:s säkerhetsråd och många stater anser TRNC:s självständighet vara olaglig eller inte erkänner den. Sedan dess har FN bedrivit förhandlingar och medlingsförsök för en återförening av ön, men en varaktig lösning har inte uppnåtts.
Internationell status och rättsläge
Internationellt betraktas Nordcypern i huvudsak som en ockupationszon eller som en del av Republiken Cypern. Turkiet är den enda staten som officiellt erkänner TRNC och upprätthåller omfattande politiskt, ekonomiskt och militärt stöd. Internationella sanktioner och begränsad diplomati har inneburit ekonomisk isolering. Den europeiska unionen godkände Republiken Cyperns medlemskap i samband med 2004 års utvidgning; rättsligt gäller EUs regelverk formellt hela ön men tillämpningen (acquis) är i praktiken suspenderad i den norra delen så länge den inte är under Republikens kontroll.
Frågor om egendom, fördrivning och kompensation har prövats i olika forum, bland annat i Europadomstolen. Ett känt mål är Loizidou mot Turkiet, där Europadomstolen slog fast att fördrivna grekcyprioter har rätt till att återvända eller få kompensation för egendomar som ligger i norr. TRNC upprättade även en egen egendomskommission för att pröva anspråk i den norra delen.
Politik och förvaltning
TRNC styrs av en institutionell ram som efterliknar en republikansk konstitution: en president är statschef och det finns en lagstiftande församling (Assembly of the Republic). Partipolitiken domineras av flera partier, bland andra mer nationalistiskt orienterade och mer pragmatiskt eller försonligt inriktade krafter. Val hålls regelbundet och det finns en relativt aktiv civilsamhällesscen och press, även om internationisk isolering påverkar politiska möjligheter och yttrandefrihet i praktiken.
Ekonomi och infrastruktur
Ekonomin i Nordcypern är mycket beroende av Turkiet, som levererar ekonomiskt stöd, investeringar och handel. Viktiga sektorer är turism, utbildning (flera privatägda universitet lockar internationella studenter), offentlig sektor och jordbruk. Internationella restriktioner och erkännandefrågan försvårar direkt handel med många länder och begränsar möjligheterna för internationella investeringar. En viktig detalj är att flygtrafik till Ercan internationella flygplats sker i praktiken via Turkiet eftersom flygningar dit inte är internationellt erkända som direktflyg.
Demografi och kultur
Majoriteten av invånarna i norra Cypern är turkcyprioter, tillsammans med ett betydande antal bosättare från Turkiet som kom efter 1974. Det officiella språket är turkiska och huvuddelen av befolkningen bekänner sig till sunniislam. Det finns också kvarstående minoriteter på ön, inklusive kristna grupper och romska grupper.
En särskild grupp är Gurbeti‑romerna, en muslimsk romsk undergrupp från Xoraxane som etablerade sig på Cypern under osmansk tid. De talar Gurbetca, en egen romsk dialekt, samt cypriotisk turkiska och utgör en kulturellt distinkt del av det turkcypriotiska samhället.
Fredsprocessen och framtidsutsikter
FN och andra internationella aktörer har drivit en rad medlingsinitiativ för att uppnå en federal, tvågemenskaplig lösning som skulle återförena ön med en grad av självstyre för båda samhällena. Ett omfattande förslag, Annanplanen 2004, godkändes av den turkcypriotiska sidan men avslogs i en folkomröstning i södern; därefter trädde Republiken Cypern in i EU utan en lösning. Sedan dess har förhandlingar fortsatt periodvis, men stora politiska och praktiska hinder återstår: frågor om säkerhet, truppnärvaro, egendom, medborgarskap och politisk representation är centrala förhandlingsteman.
Nordcyperns framtid hänger nära samman med internationell diplomati, relationerna mellan Turkiet och EU/stater samt vilja till kompromiss hos bägge cypriotiska samfunden. Samtidigt fortsätter vardagslivet i norr med inhemsk politisk aktivitet, utbildning och turism, trots strukturella begränsningar.
Frågor och svar
F: Vad är norra Cypern?
S: Nordcypern, officiellt Turkiska republiken Nordcypern (TRNC), är en de facto-stat i den norra halvan av ön Cypern. Den är internationellt erkänd som en del av Republiken Cypern och endast Turkiet erkänner den som en separat stat.
F: Hur många människor bor i norra Cypern?
S: Cirka 300 000 muslimska turkcyprioter bor på dess 3 335 km².
F: Vilken religion utövar de flesta människor på norra Cypern?
S: Den huvudsakliga religionen som utövas av de flesta människor på norra Cypern är sunniislam. Som sådan är manliga cypriotiska turkar omskurna.
Fråga: När gav Turkiet upp kontrollen över ön till det brittiska imperiet?
Svar: 1923 gav Turkiet genom Lausannefördraget upp kontrollen över ön till det brittiska imperiet, som sedan omvandlade ön till en kronkoloni. Britterna administrerade ön från 1878 till 1960.
F: Vad hände under 1974 som ledde till internationellt fördömande?
S: 1974 dödades turkcyprioter i massakern på Maratha, Santalaris och Aloda på grund av den växande konflikten med Grekland. Detta fick Turkiet att invadera och ockupera Cypern, vilket ledde till internationellt fördömande och resulterade i att norra Cypern förblev icke erkänt av FN.
Fråga: Vem bildade "den turkiska republiken Nordcypern"?
Svar: Turkiska republiken Nordcypern bildades 1983 och Rauf Denktash blev dess första president.
Fråga: Vilka är Gurbeti-Roma?
Svar: Gurbeti-romerna är en romsk muslimsk undergrupp från Xoraxane som bosatte sig på Cypern sedan det var en del av det ottomanska riket. De talar Gurbetca, en egen romsk dialekt, och cypriotisk turkiska.
Sök