Päijänne är Finlands näst största sjö, belägen mellan regionerna Mellersta Finland och Päijänne Tavastia. Sjön fungerar både som naturskön rekreationsmiljö och som en strategisk färskvattentäkt. Vattnet rinner vidare mot Finska viken via utflödet och den stora älven Kymijoki (utloppet), som förbinder inlandsvattnen med havet.
Geografi och natur
Päijänne är långsträckt och indelad i flera bassänger och smala sund, med en omfattande skärgård av både små och större öar. Sjöns yta uppges i allmänna källor till omkring 1 100 km², vilket ger en känsla av omfattning utan att vara världsunikt. Vattnet är i allmänhet klart, särskilt i de södra delarna, och stöder ett varierat växt- och djurliv som är typiskt för stora finnlandssjöar.
Användning och miljö
Päijänne används för fritidsaktiviteter som båttrafik, fiske och friluftsliv. Vattnet är också en viktig dricksvattentäkt: en känd teknisk anläggning, Päijännetunneln, leder vatten från sjön till större befolkningscentra och säkrar försörjningen till områden som ligger på distans. Vattenkvaliteten bedöms generellt som god och tenderar att förbättras söder om Jämsä, där människopåverkan är mindre omfattande.
Historia och betydelse
Området kring Päijänne har varit befolkat sedan förhistorisk tid; sjöns farleder och fiskeområden har länge påverkat bosättning och kommunikation. Under industrialiseringen blev utflödet mot Kymijoki viktigt för sågverk och träindustri nedströms. På senare tid har fokus skiftat mot bevarande, vattenförsörjning och turism.
Kommuner runt sjön
- Kuhmoinen
- Jämsä
- Joutsa
- Luhanka
- Muurame
- Toivakka
- Jyväskylä
- Padasjoki
- Asikkala
- Sysmä
Sammanfattningsvis är Päijänne både en naturskatt och en strategisk resurs för Finland. Sjöns rena vatten, omfattande skärgård och kopplingar till både inland och kust gör den betydelsefull för miljö, rekreation och samhällsfunktioner.
