Klassificering av paralpin skidåkning är ett
Klassificering av paralpin skidåkning är ett ordningssystem för paralpin skidåkning som är utformat för att ge lika konkurrens mellan alpina skidåkare med olika typer av begränsade fysiska krafter. Systemet för klassificering är indelat i tre allmänna tillstånd där man inte kan stå, se eller sitta. Urvalet av grupper görs av Internationella paralympiska kommittén för alpint skidåkning. Dessförinnan har flera grupper behandlat detta, bland annat International Sports Organization for the Disabled (ISOD), International Stoke Mandeville Games Federation (ISMWSF), International Blind Sports Federation (IBSA) och Cerebral Palsy International Sports and Recreation Association (CP-ISRA). Vissa ordningssystem är personer som ges regeringen av andra organ än Internationella paralympiska kommittén Alpin skidåkning, till exempel Special Olympics. Sporten är öppen för alla tävlande som inte kan se eller har ett fysiskt tillstånd som innebär att de inte kan stå. Den är inte öppen för personer med intellektuella funktionshinder.
· 
B1 skidåkare som inte ser bra
· 
B2 skidåkare som inte ser bra
· 
B3 skidåkare som inte ser bra
· 
Kan förflytta området för en CP5-klassad skidåkare
· 
Kan förflytta området för en CP5/CP6-klassad skidåkare.
· 
Kan förflytta sig i samma område som en CP6/CP7-klassad skidåkare.
· 
Kan förflytta området för en CP7/CP8-klassad skidåkare.
De första beställningssystemen för paraalpin skidåkning tillverkades i Skandinavien på 1960-talet, och de första systemen utformades för skidåkare utan ben eller armar. På den tiden hade man ännu inte gjort det nödvändiga för att låta skidåkare med ryggmärgsskador åka skidor. Syftet med de tidiga beställningssystemen var att de skulle göras kring användning av armar och ben men slutade med att bli ett medicinskt beställningssystem. Vid de första paralympiska vinterspelen 1976 fanns det två grupper i beställningssystemet för sporten. På 1980-talet hade grupper existerat för skidåkare med cerebral pares. Vid den tiden, med inspiration från klassificeringen av rullstolsbasketboll, gjordes ansträngningar för att göra beställningen till ett bättre system för att kunna använda bättre. På 1980-talet fanns det tio grupper, och sedan dess har man försökt förbättra ordningen genom att minska antalet klasser så att färre medaljer kan belönas.
Tävlingsreglerna för grupper använder sig av regler från Internationella skidförbundet eller är en anpassning av regler från Internationella skidförbundet. För skidåkare med synfel används guider för att hjälpa skidåkaren nedför berget. För stående skidåkare kommer olika delregler till beslut om vilken typ av nödvändiga saker som tillåts i tävling, till exempel en långstav, två stavar eller inga stavar, eller en eller två skidor. Sittande skidåkare använder en speciellt utformad skida för att snabbt ta sig över snö som kallas mono-ski. Skidåkarna placeras i en grupp på grundval av medicinska skäl och deras kroppsposition när de åker skidor. Skidåkare som inte kan se placeras i en grupp endast på grundval av ett läkarintyg.
En skidåkare från Kanada som åker stående och inte har en del av sitt ben.
Taiki Morii, en skidåkare från Japan som sitter
En skidåkare som inte kan åka skidor från Slovakien med den person som talar om för henne vart hon ska åka när hon åker skidor.
Frågor och svar
F: Vad är en paralpin skidåkningsklassificering?
S: Klassificering av paralpin skidåkning är ett ordningssystem för paralpin skidåkning som är utformat för att ge lika konkurrens mellan alpina skidåkare med olika typer av begränsade fysiska krafter.
F: Vem utvecklade de första ordningssystemen för paraalpin skidåkning?
S: De första ordningssystemen för paraalpin skidåkning gjordes i Skandinavien på 1960-talet.
F: Vad var syftet med dessa första beställningssystem?
S: Syftet med de tidiga ordningsystemen var att de skulle göras med tanke på användningen av armar och ben, men det slutade med att det blev ett medicinskt ordningsystem.
F: Hur många grupper fanns det vid de första paralympiska vinterspelen 1976?
S: Vid de första paralympiska vinterspelen 1976 fanns det två grupper i beställningssystemet för sporten.
F: Hur har man försökt förbättra klassificeringen sedan dess?
S: Sedan dess har man försökt förbättra ordningssystemet genom att minska antalet klasser så att färre medaljer kan belönas.
F: Vilka guider används för skidåkare med synproblem?
S: Guider används för att hjälpa skidåkare med synproblem nedför berget.
F: Hur förflyttar sig sittande skidåkare snabbt över snö?
R: Sittande skidåkare använder en specialkonstruerad skida som kallas mono-ski för att snabbt ta sig fram över snö.
