Parkinsons sjukdom – symtom, orsaker och behandling

Parkinsons sjukdom – läs om symtom, orsaker och moderna behandlingar. Upptäck tidiga tecken, diagnos, rehabiliteringstips och hur livet kan underlättas.

Parkinsons sjukdom är en sjukdom som långsamt skadar det centrala nervsystemet. Det centrala nervsystemet består av hjärnan och ryggraden. När en person får Parkinsons sjukdom dör de celler som tillverkar dopamin i en del av hjärnan. Dopamincellerna skickar information till andra celler som får oss att göra de handlingar vi gör. På grund av detta påverkar Parkinsons sjukdom främst kroppens motoriska system.

Parkinsons sjukdom är en sjukdom som förvärras med tiden. Människor får normalt Parkinsons sjukdom när de är över 50 år gamla. Den är ibland mycket svår för läkare att upptäcka.

Vad är Parkinsons sjukdom?

Parkinsons sjukdom är en kronisk och progressiv neurologisk sjukdom. Den orsakas främst av förlust av nervceller som producerar dopamin i en del av hjärnan som kallas substantia nigra. Dopamin är ett ämne som behövs för att styra rörelser. När dopaminnivåerna sjunker får kroppen svårare att initiera och kontrollera rörelser.

Orsaker och riskfaktorer

Den exakta orsaken till Parkinsons är ofta okänd, men flera faktorer spelar in:

• Genetiska faktorer: Vissa ärftliga varianter kan öka risken, särskilt vid tidig debut.
• Miljöfaktorer: Exponering för vissa toxiner, herbicider eller tungmetaller misstänks kunna bidra.
• Ålder: Risken ökar med åldern; de flesta får sjukdomen efter 50 års ålder, men yngre personer kan också drabbas.
• Andra faktorer: Kön (manliga) och vissa medicinska tillstånd kan påverka risken något.

Vanliga symtom

Symtomen varierar mellan personer och utvecklas ofta gradvis. De vanligaste tecknen är:

• Tremor: Skakningar, oftast i vila och ofta i en hand eller arm.
• Bradykinesi: Långsamma rörelser och svårigheter att starta rörelser.
• Rigiditet: Stelhet i armar, ben eller bålen.
• Postural instabilitet: Balans- och hållningsproblem som ökar risken för fall.

Utöver dessa motoriska symtom finns många icke-motoriska besvär som är vanliga:

• Trötthet, sömnstörningar och vividrömmar
• Förstoppning och andra autonoma symtom (t.ex. blodtrycksfall)
• Förändrat luktsinne (anosmi)
• Depression, ångest och kognitiva förändringar
• Talsvårigheter och sväljningsproblem

Diagnos

Det finns inget enkelt blodprov för Parkinsons sjukdom. Diagnosen ställs i regel kliniskt av en läkare, ofta en neurolog, utifrån symtom och undersökning. Läkaren bedömer bland annat rörelseförmåga, muskeltonus och gångmönster. I vissa fall används bilddiagnostik för att utesluta andra sjukdomar; DaT-scan kan vara aktuellt för att utvärdera dopamintransportören, men ställningstagande till detta görs individuellt.

Behandling

Målet med behandlingen är att lindra symtom och förbättra livskvalitet. Behandlingen kan innehålla flera delar som kombineras efter behov:

• Läkemedel
  • Levodopa: Det mest effektiva läkemedlet för motoriska symtom. Ges ofta tillsammans med ett läkemedel som minskar omvandlingen till dopamin utanför hjärnan.
  • Dopaminagonister: Kan användas tidigt eller som tillskott till levodopa.
  • MAO-B-hämmare och COMT-hämmare: Hjälper till att öka eller förlänga dopaminets effekt.
• Kirurgi — djup hjärnstimulering (DBS): Ett alternativ för vissa patienter med svår motorisk svängning eller dyskinesier som inte kontrolleras väl med läkemedel.
• Rehabilitering och stödbehandling: Fysioterapi, arbetsterapi och logopedi är viktiga för att bevara rörlighet, lösa vardagsproblem och förbättra tal/sväljningsfunktion.
• Livsstil: Regelbunden fysisk aktivitet, god sömn, näringsrik kost och socialt stöd bidrar till bättre funktion och välbefinnande.

Vanliga problem med behandling

Med tiden kan läkemedelseffekter variera. Vanliga problem är:

• Wearing-off: Läkemedlets effekt avtar innan nästa dos, vilket ger ökade symtom.
• Dyskinesier: Ofrivilliga rörelser som kan uppstå som biverkan av långvarig levodobehanling.

Prognos och levnadssituation

Parkinsons sjukdom utvecklas olika snabbt hos olika personer. Många lever i många år med god livskvalitet tack vare behandling och rehabilitering. Tidig kontakt med specialist och en multidisciplinär vårdgrupp kan förbättra funktion och vardagshantering.

Praktiska råd och stöd

• Sök medicinsk bedömning om du får nya rörelsesymtom, skakningar eller märkbar stelhet.
• Dokumentera symtom och hur de varierar under dagen — det hjälper läkaren att anpassa behandlingen.
• Delta i fysisk träning och rehabilitering redan tidigt.
• Sök kontakt med patientföreningar och stödgrupper för information och socialt stöd.

Forskning

Forskningen om orsaker, bättre behandlingar och botande terapier pågår intensivt. Studier inkluderar genetik, nya läkemedel, cell- och genterapier samt förbättrade kirurgiska metoder.

Vid frågor om specifika behandlingsalternativ eller prognos är det viktigt att tala med en läkare eller specialist i rörelsestörningar. Tidig utredning och ett individuellt anpassat vårdprogram ger oftast bäst resultat.

Sök med bokstav