Petra (stad)
Petra (arabiska: البتراء, Al-Batrāʾ; antik grekiska: Πέτρα) är en historisk och arkeologisk stad i södra Jordanien.
Den ligger i en bassäng bland bergen som sträcker sig från Döda havet till Akababukten.
Petra tros ha varit bebodd redan 9 000 f.Kr. Den blev huvudstad i det nabatéiska riket. Nabatéerna var nomadiska araber som använde sig av Petra eftersom den låg nära handelsvägarna för kryddor.
Det nabatéiska riket blev en klientstat till det romerska imperiet under det första århundradet f.Kr. År 106 e.Kr. förlorade de sitt oberoende. Petras betydelse minskade i takt med att sjöhandelsvägarna utvecklades. Dessutom förstörde jordbävningen 363 många strukturer.
Under den bysantinska eran byggdes flera kristna kyrkor, men staden fortsatte att förfalla. Under den tidiga islamiska eran bodde endast en handfull nomader i Petra. Staden förblev okänd för världen tills den återupptäcktes 1812 av Johann Ludwig Burckhardt.
Petra har varit ett av Unescos världsarv sedan 1985. Unesco har beskrivit det som "en av de mest värdefulla kulturella egendomarna i människans kulturarv".
Petra är Jordaniens mest besökta turistattraktion. Antalet turister nådde en toppnotering på 1 miljon år 2010.
