Placebo
Placebo är en behandling av en sjukdom eller ett tillstånd som avsiktligt är ineffektiv. Motivet brukar vara att om en person tror att ett läkemedel, en diet eller annan behandling är bra för honom eller henne själv, så är det också bra för personen.
Ibland känner sjuka människor som får placebo att de blir bättre, och ibland blir deras kroppar faktiskt bättre. När patienterna reagerar på detta kallas det "placeboeffekt". Termen placeboeffekt (eller placebo-respons) introducerades 1920. Det är försökspersonens reaktion som orsakar den observerade effekten, inte substansen,.
Ursprung
John Haygarth testade en placeboeffekt på 1700-talet. Det visade "i en grad som aldrig har misstänkts, vilket kraftfullt inflytande på sjukdomar som produceras av enbart fantasi".
Émile Coué, en fransk apotekare som arbetade mellan 1882 och 1910, upptäckte det som senare kom att kallas "placeboeffekten". Han lugnade sina kunder genom att berömma varje läkemedels effektivitet och lämna en liten positiv notis med varje läkemedel. År 1901 började Coué studera under hypnos. År 1913 grundade Coué och hans fru La Société Lorraine de Psychologie appliquée. Hans bok Self-mastery through conscious autosuggestion publicerades i England (1920) och i USA (1922).
Placebos och blindförsök
Placebo används i blindförsök. Blindförsök fungerar så här: Vissa personer får det läkemedel eller den behandling som testas och andra får placebo. Ingen vet vem som får den riktiga behandlingen och vem som får placebo. De är "blinda" för sin behandling.
Om forskarna märker att "behandlingsgruppen" skiljer sig från "placebogruppen" vet de att skillnaden beror på behandlingen. Utan en "placebogrupp" kan forskarna inte veta om förändringarna skulle ha inträffat ändå, oavsett vilken medicin som deltagarna hade tagit.
Äkta effekter av placebo
Placebos kan ha verkliga effekter på patienterna: det är vad "placeboeffekt" betyder. Sedan en banbrytande artikel från 1955 har placeboeffekten erkänts och accepterats av vissa och förnekats av andra. Det råder dock ingen tvekan om att placeboeffekten existerar för vissa tillstånd. Några exempel är:
- Lindring av smärta. Studier av akupunktur har varit positiva. Placeboeffekten förmedlas av "top-down"-processer från områden i neocortex som påverkar förväntningarna. "Sjukdomar som saknar större 'top-down' eller kortikalt baserad reglering kan vara mindre benägna till placebo-relaterad förbättring".
- Parkinsons sjukdom: Placebo lindring är förknippad med frisättning av dopamin i hjärnan.
- Depression: Placebo som minskar depression påverkar många av de områden som aktiveras av antidepressiva läkemedel, med tillägg av prefrontal cortex.
- Koffein: Placebo-kaffeinhaltigt kaffe orsakar en ökning av bilateral dopaminfrisättning i thalamus.
- Glukos: Förväntan på en intravenös injektion av glukos ökar frisättningen av dopamin i de basala ganglierna hos män (men inte kvinnor).
- Metylfenidat: Förväntan på intravenös injektion av detta läkemedel hos oerfarna narkotikamissbrukare ökade frisättningen av dopamin i gyrus ventral cinguli och nucleus accumbens, och denna effekt var störst hos dem som inte hade någon tidigare erfarenhet av läkemedlet.
