Proteus — Neptunus måne: mörk, kraterad och upptäckt av Voyager 2
Proteus - Neptunus näst största måne: mörk, kraftigt kraterad och upptäckt av Voyager 2 1989. Läs om dess ovanliga form, yta och upptäckthistoria.
Proteus eller Neptunus VIII är Neptunus näst största måne och den största närmande månen. Den är uppkallad efter Proteus, den formskiftande havsguden i den grekiska mytologin.
Proteus upptäcktes på bilder som togs av Voyager 2-sonden under Neptunus förbiflygning 1989. Den fick beteckningen S/1989 N 1. Stephen P. Synnott och Bradford A. Smith (IAUC 4806) berättade att den upptäcktes den 7 juli 1989, och talade endast om "17 bilder tagna under 21 dagar", vilket ger ett upptäcktsdatum någon gång före den 16 juni. Namnet gavs den 16 september 1991.
Proteus har en diameter på över 400 kilometer, vilket är större än Nereid, en annan Neptunusmåne. Den har dock inte upptäckts av jordbaserade teleskop eftersom den ligger så nära planeten att den försvinner i det reflekterade solljusets sken.
Proteus är ett av de mörkaste objekten i solsystemet. Liksom Saturnus måne Phoebe reflekterar den endast 6 procent av det solljus som träffar den. Proteus är mycket kraterad och visar inga tecken på några geologiska förändringar. Den är inte heller en sfär; forskarna tror att Proteus är ungefär så stor som en kropp av dess densitet kan vara utan att dras in i en sfärisk form av sin egen gravitation. Saturnus måne Mimas har en mycket mer sfärisk form trots att den är mindre massiv än Proteus.
Allmänna egenskaper
Storlek och form: Proteus är en stor, men tydligt icke-sfärisk månkropp med en typisk diameter något över 400 km. Voyager 2:s bilder visar en ojämn, klumpig form och ett kraftigt nedslagskraterat landskap, vilket tyder på att dess yta i hög grad är opåverkad av intern geologisk aktivitet.
Reflektionsförmåga: Med ett albedo på endast omkring 6 % är Proteus en av de mörkaste naturliga satelliterna i solsystemet. Den mörka ytan kan bero på kolföreningar eller täckande material som blivit kvar sedan bildandet eller genom yttre påverkan från mikrometeoriter och kosmisk strålning.
Omloppsbana och rotation
Proteus kretsar tämligen nära Neptunus och ligger innanför många av de yttre månarna, men utanför huvudringarna. Månen är tidvattenlåst (samma sida vänd mot planeten) och fullbordar sitt varv runt Neptunus på ungefär ett till ett och ett halvt dygn (ordningen av storleksmått för omloppstiden är cirka 1,1 dygn).
Yta och geologi
Voyager 2 gav de enda närbilderna vi har av Proteus. De visar en kraftigt kraterad yta utan tecken på färsk geologisk omskapning, såsom vulkanism eller tektoniska strukturer. Det finns stora nedslagsområden vars ålder verkar vara hög, vilket tyder på att Proteus hållits i ett stabilt tillstånd under mycket lång tid.
Upptäcktens betydelse och framtida observationer
Upptäckten av Proteus med Voyager 2 visar hur rymdsonder kan avslöja månkroppar som är omöjliga att skilja från planetens bländande sken från jorden. På grund av det nära avståndet till Neptunus och den låga reflektiviteten är Proteus svår att observera med jordbaserade teleskop och även Hubble har begränsad möjlighet att avbilda detaljer. Framtida rymdsonder som återvänder till Neptunus skulle kunna ge mer detaljerad information om Proteus sammansättning, intern struktur och geologiska historia.
Ursprung
Proteus tros vara en primär, ursprunglig månliknande kropp som bildades i samband med Neptunus system, snarare än en fångad kropp från det yttre solsystemet. Dess ojämna form och höga grad av kratering stöder bilden av en gammal, stabil restkropp.
Frågor och svar
F: Vad är Proteus?
S: Proteus eller Neptunus VIII är Neptunus näst största måne och dess största närmsta måne. Den är uppkallad efter Proteus, den formskiftande havsguden i grekisk mytologi.
F: Hur upptäcktes Proteus?
S: Proteus upptäcktes från bilderna som togs av Voyager 2-sonden under Neptunus förbiflygning 1989. Den fick beteckningen S/1989 N 1. Stephen P. Synnott och Bradford A. Smith uppgav (IAUC 4806) att den upptäcktes den 7 juli 1989 och talade endast om "17 bilder tagna under 21 dagar", vilket ger ett upptäcktsdatum någon gång före den 16 juni. Namnet gavs den 16 september 1991.
F: Varför sågs den inte av jordbaserade teleskop?
S: Proteus sågs inte av jordbaserade teleskop eftersom den ligger så nära planeten att den försvinner i det reflekterade solljusets bländning.
F: Hur reflekterande är Proteus?
S: Proteus reflekterar endast 6 procent av det solljus som träffar den - ett av de mörkaste objekten i solsystemet, liksom Saturnus måne Phoebe.
F: Finns det några tecken på geologiska förändringar på Proteus?
S: Nej, det finns inga tecken på geologiska förändringar på Proteus - den är mycket kraterig utan några tecken på aktivitet eller förändringar över tid.
F: Vilken form har Proteus?
S: Forskarna tror att trots att den är mindre massiv än andra månar som Mimas har den på grund av sin täthet inte dragits in i en sfärisk form av sin egen gravitation utan förblir istället en oregelbunden form till skillnad från Mimas mer sfäriska form.
Sök