Mimas (från grekiskan Μίμᾱς) är en av Saturnus största månar. Den kallas ibland även Saturnus I. Mimas är tydligt igenkännlig på grund av den stora krater som upptar en betydande del av dess dagsida, Herschel. I mitten av kratern reser sig ett centralt berg som kan vara flera kilometer högt. Mimas upptäcktes av den engelske astronomen William Herschel den 17 september 1789.
Upptäckt och namn
Namnet Mimas kommer från en jätte i grekisk mytologi. Efter upptäckten av William Herschel fick månen senare sitt nuvarande namn vid standardiseringen av namngivningen av Saturnus månar. Mimas är en av de tidigt kända satelliterna i Saturnussystemet.
Fysiska egenskaper
Mimas är en liten, kraftigt kraterad himlakropp med en medeldiameter på ungefär 396 km. Ytan består huvudsakligen av vattenis blandat med steniga material, vilket ger en relativt låg medeltäthet. Ytan uppvisar stora mängder nedslagskratrar och tydliga terrängkontraster. Månen är tidvattenlåst så att samma sida alltid vetter mot Saturnus.
Herschel
Herschel är den mest framträdande geologiska strukturen på Mimas. Denna stora krater täcker en stor del av månen och är uppskattningsvis omkring 130 km i diameter. Kratern har branta kanter och i dess mitt finns ett centralt berg eller en topp som reser sig flera kilometer över kratergolvet. Skadans omfattning visar att nedslaget var extremt energirikt i förhållande till Mimas storlek, vilket bidrar till den karaktäristiska utseendet.
Bana och resonanser
Mimas kretsar nära Saturnus i en bana som tar ungefär 22,6 timmar att fullborda. Gravitationella växelverkningar med andra månar ger upphov till banresonanser. I synnerhet har Mimas en 2:1 resonans med partiklarna i ringen som delar upp Saturnus ringar och därigenom bidrar till Cassini-divisionen, en tydlig lucka i ringsystemet. Cassini-divisionen är en bred öppning mellan A- och B-ringarna, ungefär 4 800 km vid sin största bredd.
Utforskning och vetenskapliga frågor
Mimas har studerats närmare av rymdfarkosterna Voyager på 1980-talet och senare av Cassini under 2000-talet. Cassini levererade högupplösta bilder och data som förbättrade förståelsen av månens yta, sammansättning och bana. Observationer har också lett till diskussioner om Mimas inre struktur; vissa mätningar av rotation och libration har lett till hypoteser om ett mer differentierat inre eller andra strukturella egenskaper, men tolkningarna är osäkra och föremål för fortsatt forskning.
Mimas är därmed ett intressant objekt för studier av hur små, iskalla himlakroppar påverkas av stora nedslag och av sin närhet till en jätteplanet, samt för att förstå dynamiken i Saturnussystemet och dess ringar.
