Teorin om återskapande är ofta känd som att ontogeni återskapar fylogeni.

Det var en idé som Étienne Serres hade 1824-26. År 1886 föreslog Ernst Haekel att en enskild organisms embryonala utveckling (ontogeni) följer samma väg som artens evolutionära historia (fylogeni). Det kallas också för den biogenetiska lagen eller embryologisk parallellism.

Det var en teori (idé) som kopplade ihop evolutionen (förändring av organismer över tid) med embryologin (hur organismer utvecklas innan de föds). Teorin hävdade i princip att organismerna innan de föds genomgår utvecklingsstadier som ser ut som vuxna djur av andra arter, i ungefär samma ordning som dessa andra arter delade ut sig under evolutionen.

Även om det finns något i den här idén anses den inte längre vara ett så användbart sätt att se på utveckling.

Kortfattad historik

Idén att individens utveckling speglar artens utveckling har rötter hos flera 1800-talsforskare. Étienne Serres formulerade tidiga tankar, men det var framför allt Ernst Haekel som populariserade uttrycket i slutet av 1800‑talet och försökte formulera en allmängiltig biogenetisk lag. Haeckel ritade jämförande bilder av tidiga embryostadier hos olika ryggradsdjur för att visa likheter mellan dem.

Vad menades egentligen?

  • Ontogeni = individens (embryots) utveckling från befruktning till vuxen.
  • Fylogeni = artens släkthistoriska utveckling.

På ett förenklat sätt påstod man att ett embryo ”upprepar” sin arts evolutionära historia, alltså att embryot går igenom stadier som motsvarar tidigare evolutionära former. I populära förklaringar nämns ofta exempel som att människans embryo skulle ha gälbågar eller en svans som pekar mot fisk- respektive apstadier. Dessa observationer bygger på verkliga likheter i tidiga stadier, men tolkningen var alltför bokstavlig och missvisande.

Kritik och varför teorin förkastades i sin ursprungliga form

Den biogenetiska lagen i sin strikta form — att ontogeni = fylogeni, alltså att individens utveckling är en exakt upprepning av artens evolution — anses idag felaktig av flera skäl:

  • Förenkling och missvisande tolkningar: Embryon visar vissa gemensamma tecken, men dessa motsvarar inte vuxna former hos andra arter. Ett tidigt liknande drag kan vara homologt utan att embryot verkligen ”blir” en annan art.
  • Haeckels teckningar och anklagelser om fusk: Haeckel anklagades för att ha överdrivit likheterna i sina illustrationer. Vissa av hans figurer visade sig vara förenklade eller redigerade, vilket försvagade hans argument.
  • Modern embryologi och genreglering: Utvecklingen styrs av komplexa genreglerande nätverk. Ändringar i tidpunkt (heterokroni), placering och genuttryck kan leda till stora evolutionära förändringar utan att embryot behöver ”passera” genom vuxna former av förfäder.

Modern syn — vad är kvar av idén?

Trots att den strikta versionen är förkastad finns det insikter från begreppet som lever vidare i modern vetenskap:

  • Gemensamma utvecklingsstadier: Tidiga embryon av närbesläktade djurgrupper kan vara mer lika varandra än deras vuxna former — ett uttryck för gemensamma utvecklingsprogram och gemensamt ursprung.
  • Phylotypic stage och hourglass-modellen: Forskning föreslår att många djurgrupper har ett relativt konservativt mittstadium i embryoutvecklingen (phylotypic stage) där kroppsplanen bestäms. Detta har jämförts med ett timglas där tidiga och sena stadier kan vara mer varierande, medan mitten är mer konservativ.
  • Evo‑devo: Den moderna fältet evolutionär utvecklingsbiologi (evo‑devo) studerar hur förändringar i utvecklingsprocesser ger upphov till evolutionär variation. Begrepp som heterotopi, heterokroni och djup homologi hjälper förklara likheter och skillnader mellan arter.

Exempel och missförstånd

Vanliga exempel i populärvetenskapen — att människans embryo ”har gälar” eller att det ”har en svans som försvinner” — är förenklade. Människans embryon har strukturer som i ryggradsdjurens gemensamma förfäder gav upphov till gälbågar hos fiskar, men hos däggdjur utvecklas dessa strukturer till delar av käken, örat och halsen. En svansliknande struktur finns i tidiga stadier men är inte ett uttryck för att människan skulle ha varit en svansbärande art i nyss, utan snarare ett tecken på gemensamma utvecklingsmönster i ryggradsdjurens tidiga embryon.

Sammanfattning

Den klassiska formuleringen "ontogeni återskapar fylogeni" fångar en historiskt viktig idé om samband mellan utveckling och evolution, men den är för enkel för att beskriva verkligheten korrekt. Modern biologi erkänner att embryoutveckling speglar evolutionära samband genom gemensamma gener och utvecklingsmönster, men utvecklingen är inte en bokstavlig upprepning av artens hela evolutionära historia. Istället för en rak ekvivalens studerar nutida forskning hur förändringar i utvecklingsprocesser driver evolutionära förändringar.