Rekapitulationsteorin (biogenetiska lagen): ontogeni återskapar fylogeni
Utforska rekapitulationsteorin: historia, Haeckel, embryologi och kritik — hur idén om "ontogeni återskapar fylogeni" formade evolutionstänkandet.
Teorin om återskapande är ofta känd som att ontogeni återskapar fylogeni.
Det var en idé som Étienne Serres hade 1824-26. År 1886 föreslog Ernst Haekel att en enskild organisms embryonala utveckling (ontogeni) följer samma väg som artens evolutionära historia (fylogeni). Det kallas också för den biogenetiska lagen eller embryologisk parallellism.
Det var en teori (idé) som kopplade ihop evolutionen (förändring av organismer över tid) med embryologin (hur organismer utvecklas innan de föds). Teorin hävdade i princip att organismerna innan de föds genomgår utvecklingsstadier som ser ut som vuxna djur av andra arter, i ungefär samma ordning som dessa andra arter delade ut sig under evolutionen.
Även om det finns något i den här idén anses den inte längre vara ett så användbart sätt att se på utveckling.
Kortfattad historik
Idén att individens utveckling speglar artens utveckling har rötter hos flera 1800-talsforskare. Étienne Serres formulerade tidiga tankar, men det var framför allt Ernst Haekel som populariserade uttrycket i slutet av 1800‑talet och försökte formulera en allmängiltig biogenetisk lag. Haeckel ritade jämförande bilder av tidiga embryostadier hos olika ryggradsdjur för att visa likheter mellan dem.
Vad menades egentligen?
- Ontogeni = individens (embryots) utveckling från befruktning till vuxen.
- Fylogeni = artens släkthistoriska utveckling.
På ett förenklat sätt påstod man att ett embryo ”upprepar” sin arts evolutionära historia, alltså att embryot går igenom stadier som motsvarar tidigare evolutionära former. I populära förklaringar nämns ofta exempel som att människans embryo skulle ha gälbågar eller en svans som pekar mot fisk- respektive apstadier. Dessa observationer bygger på verkliga likheter i tidiga stadier, men tolkningen var alltför bokstavlig och missvisande.
Kritik och varför teorin förkastades i sin ursprungliga form
Den biogenetiska lagen i sin strikta form — att ontogeni = fylogeni, alltså att individens utveckling är en exakt upprepning av artens evolution — anses idag felaktig av flera skäl:
- Förenkling och missvisande tolkningar: Embryon visar vissa gemensamma tecken, men dessa motsvarar inte vuxna former hos andra arter. Ett tidigt liknande drag kan vara homologt utan att embryot verkligen ”blir” en annan art.
- Haeckels teckningar och anklagelser om fusk: Haeckel anklagades för att ha överdrivit likheterna i sina illustrationer. Vissa av hans figurer visade sig vara förenklade eller redigerade, vilket försvagade hans argument.
- Modern embryologi och genreglering: Utvecklingen styrs av komplexa genreglerande nätverk. Ändringar i tidpunkt (heterokroni), placering och genuttryck kan leda till stora evolutionära förändringar utan att embryot behöver ”passera” genom vuxna former av förfäder.
Modern syn — vad är kvar av idén?
Trots att den strikta versionen är förkastad finns det insikter från begreppet som lever vidare i modern vetenskap:
- Gemensamma utvecklingsstadier: Tidiga embryon av närbesläktade djurgrupper kan vara mer lika varandra än deras vuxna former — ett uttryck för gemensamma utvecklingsprogram och gemensamt ursprung.
- Phylotypic stage och hourglass-modellen: Forskning föreslår att många djurgrupper har ett relativt konservativt mittstadium i embryoutvecklingen (phylotypic stage) där kroppsplanen bestäms. Detta har jämförts med ett timglas där tidiga och sena stadier kan vara mer varierande, medan mitten är mer konservativ.
- Evo‑devo: Den moderna fältet evolutionär utvecklingsbiologi (evo‑devo) studerar hur förändringar i utvecklingsprocesser ger upphov till evolutionär variation. Begrepp som heterotopi, heterokroni och djup homologi hjälper förklara likheter och skillnader mellan arter.
Exempel och missförstånd
Vanliga exempel i populärvetenskapen — att människans embryo ”har gälar” eller att det ”har en svans som försvinner” — är förenklade. Människans embryon har strukturer som i ryggradsdjurens gemensamma förfäder gav upphov till gälbågar hos fiskar, men hos däggdjur utvecklas dessa strukturer till delar av käken, örat och halsen. En svansliknande struktur finns i tidiga stadier men är inte ett uttryck för att människan skulle ha varit en svansbärande art i nyss, utan snarare ett tecken på gemensamma utvecklingsmönster i ryggradsdjurens tidiga embryon.
Sammanfattning
Den klassiska formuleringen "ontogeni återskapar fylogeni" fångar en historiskt viktig idé om samband mellan utveckling och evolution, men den är för enkel för att beskriva verkligheten korrekt. Modern biologi erkänner att embryoutveckling speglar evolutionära samband genom gemensamma gener och utvecklingsmönster, men utvecklingen är inte en bokstavlig upprepning av artens hela evolutionära historia. Istället för en rak ekvivalens studerar nutida forskning hur förändringar i utvecklingsprocesser driver evolutionära förändringar.
Haeckels teori
Haeckel formulerade sin teori som "Ontogeni återskapar fylogeni". Ontogeni är de steg som en organism tar i sin utveckling innan den föds, från en enskild cell till ett spädbarn. Fylogeni är de steg som en art tar i sin utveckling, från en mycket enkel organism till den nuvarande organismen. "Recapitulerar" är en synonym till "återspeglar" och innebär att en organisms ontogeni liknar artens fylogeni.
Haeckel insåg till exempel att människan har en slits i halsen innan hon föds. Dessa slitsar liknar gälarna på vuxna fiskar. Haeckel ansåg att detta betyder att vi någon gång innan vår art blev människa var fiskliknande. Detta synsätt stöds av fossilregistret och andra bevis. När den ofödda människan närmar sig födseln utvecklar den en svans. Vissa människobarn föds till och med med svansar. Haeckel drog slutsatsen, återigen korrekt, att någon gång i människans mer nyare evolutionära förflutna (efter att vi hade gått igenom vårt fiskstadium) hade den art som skulle bli människa en svans.
Alla Haeckels bevis och slutsatser var dock inte lika bra. Haeckel gjorde flera embryoteckningar som ofta överbetonade likheterna mellan embryon från besläktade arter. Dessa hittade sin väg in i många läroböcker i biologi och i den allmänna kunskapen, trots att de var felaktiga. Dessutom använde Haeckel dessa "bevis" för att dra slutsatsen att vita människor var evolutionärt överlägsna människor av andra raser. Detta är inte bara en rasistisk åsikt, utan vi vet idag att den inte är sann.
Romanes kopia från 1892 av Ernst Haeckels kontroversiella embryoteckningar (denna version av figuren tillskrivs ofta felaktigt Haeckel).
Avvisning
Idag anser forskare att Haeckel överdrev. Till exempel fungerar inte "gälarna" hos en människa under utveckling (även om Haekel aldrig sa att de gjorde det). Dessutom upptäckte man i takt med att bättre observationer gjordes att bebisar under utveckling inte ser ut exakt som de bilder som Haeckel ritade. Han kan ha överdrivit vad han såg för att bättre kunna stödja sin ståndpunkt. Dessutom handlade Haeckels diskussion helt och hållet om morfologi: han diskuterade inte evolutionen och utvecklingen av djurens beteende.
Det betyder dock inte att inget i teorin är vettigt. Det är sant att vår ontogeni ger ledtrådar om vår fylogeni. Förhållandet är dock inte alls lika direkt som Haeckel sade att det var. Faktum är att Haeckels överdrivna påståenden i sinom tid ledde till överdrivna avvisningar.
Moderna observationer
I dag är forskarna överens om att vissa delar av Haeckels teori fortfarande är vettiga. Till exempel:
- Innan de föds ser organismer av olika arter i utveckling likadana ut.
- Denna likhet kvarstår längre hos arter som har splittrats från varandra ganska nyligen.
- Innan de föds kan organismer under utveckling ha egenskaper som de inte har när de föds, men som de organismer som de utvecklats från hade när de var vuxna.
Frågor och svar
F: Vad är teorin om rekapitulation?
S: Rekapitulationsteorin säger att en organisms embryonala utveckling (ontogeni) följer samma väg som dess arts evolutionära historia (fylogeni).
F: Vem föreslog först idén om rekapitulationsteorin?
S: Étienne Serres föreslog idén om rekapitulationsteorin 1824-1826.
F: Vad föreslog Ernst Haekel om rekapitulationsteorin?
S: Ernst Haekel föreslog att teorin om rekapitulation även kallas den biogenetiska lagen eller embryologisk parallellism.
F: Vad är förhållandet mellan rekapitulationsteorin och evolutionen?
S: Rekapitulationsteorin knyter samman evolution med embryologi genom att hävda att organismer innan de föds genomgår utvecklingsstadier som ser ut som vuxna djur av andra arter i ungefär samma ordning som dessa andra arter delade upp sig under evolutionen.
Q: Vad är det aktuella perspektivet på teorin om rekapitulation?
S: Även om det finns en viss sanning i rekapitulationsteorin, anses den inte längre vara ett användbart sätt att se på utveckling.
F: Varför anses inte längre rekapitulationsteorin vara ett användbart sätt att se på utveckling?
S: Rekapitulationsteorin anses inte längre vara ett användbart sätt att se på utveckling eftersom den förenklar utvecklingsprocessen alltför mycket och ignorerar individuell variation.
F: Vad är embryologi?
S: Embryologi är studiet av en organisms utveckling från det befruktade ägget till födseln eller kläckningen.
Sök