Riace-bronserna — grekiska krigare från 400‑talet f.Kr. (upptäckta 1972)
Riace-bronserna — imponerande grekiska bronsskulpturer från 400‑talet f.Kr., upptäckta 1972 utanför Riace. Läs om deras historia, detaljer och väg till Museo Nazionale della Magna Grecia.
Bronzi di Riace (engelska: Riace bronzes), ibland Riace Warriors, (460-430 f.Kr.) är två stora monumentala grekiska bronsskulpturer. Statyerna föreställer nakna skäggiga krigare. Det är möjligt att statyerna föreställer två individer. Det är mer troligt att de representerar typer. Rika romare var samlare av grekiska skulpturer. Det är troligt att de två krigarna transporterades från sin ursprungliga plats i Grekland till en plats i Rom. Eftersom de två krigarna har så många likheter har de troligen utgjort en del av ett enda grekiskt monument.
Bronserna hittades i Joniska havet den 16 augusti 1972 av Stefano Mariottini. Han var på dykningssemester i närheten av Reggio Calabria i Italien. Skulpturerna hittades inte långt från stranden vid Riace Marina, en by nära Porto Foricchio. Området låg på en viktig sjöfartsled mellan Roms hamnar och Greklands kuststäder. Bronsskulpturerna kan ha kommit från ett gammalt skeppsbrott. De hade antingen slitits loss från sina förtöjningar eller kastats överbord för att lätta på lasten.
Ögonen är gjorda av ben och glas. Tänderna är gjorda av silver. Läpparna och bröstvårtorna är gjorda av koppar. Krigarna höll en gång i spjut och sköldar. En krigare bar en gång i tiden en hjälm som sköts upp på huvudet. Bronserna finns i Museo Nazionale della Magna Grecia i Reggio Calabria.
Utseende och teknik
De två statyerna är nära livslevande till storleken och visar en hög grad av naturalism i anatomin: muskulatur, vener och kroppens proportioner är utförda med skicklighet. Stilmässigt ligger de i övergångsperioden mellan den så kallade severestilen och tidig klassisk stil (ca 460–430 f.Kr.), vilket syns i den balanserade, men ändå kraftfulla framställningen av rörelse och vila (contrapposto). De har detaljerade ansikten, realistisk skäggväxt och individualiserade drag som antyder både ideal och karaktär.
Tekniken är förmodligen cire perdue (tappgjutning), den antika tekniken för gjutning i brons som möjliggjorde såväl stora format som tunna väggar och livfullt uttryck. Inläggningarna i ögonen (ben och glas), tänderna (silver) och detaljer i koppar visar att skulpturna ursprungligen hade en mångmaterialitet och sannolikt även färgade partier — något som var vanligt i antik skulptur men som sällan framgår i marmorkopior.
Datering, ursprung och tolkningar
Konsthistoriker har diskuterat både en exakt datering och vem som kan ha skapat verken. Den allmänna bedömningen är mitten av 400‑talet f.Kr., men exakt verkstad eller skulptör är okänt. Vissa menar att statyerna härstammar från en atensk verkstad, andra föreslår södra Italien eller en kolonistad i Greklands västliga områden — fyndplatsens position i det joniska havet öppnar för flera möjliga provenienser.
Det råder också osäkerhet kring statyernas ursprungliga funktion: de kan ha varit fristående votivskulpturer, delar av ett större monumentalt ensemble eller tänkta som begravningsmonument. Att de påträffades tillsammans och liknar varandra gör det sannolikt att de ingick i ett gemensamt program eller monument.
Fyndets betydelse och bevarande
Riace‑bronserna räknas till de främsta exemplen på grekisk bronskonst som bevarats intakt, eftersom många antika bronsstatyer smältes ned för att återanvändas som metall. Deras upptäckt var därför en sensation för arkeologi och konsthistoria: de gav unik insikt i originalutseendet hos grekiska bronsskulpturer, inte minst genom de bevarade inläggningarna och de metalliska detaljerna.
Efter upptäckten genomgick statyerna omfattande rengöring och konservering för att stabilisera bronsen och de inlagda materialen. Idag är de permanent utställda i Museo Nazionale della Magna Grecia i Reggio Calabria, där de visas i en anpassad miljö för att skydda dem mot korrosion och fukt. Arbetet med dokumentation, analys och konservatorsinsatser fortsätter fortfarande — varje undersökning ger nya data om tillverkningsteknik, polykromi och restaureringshistoria.
Vetenskaplig debatt och allmänheten
Forskare fortsätter att debattera detaljer kring datering, verkstad och ursprunglig placering. Analysmetoder som metallurgiska undersökningar, mikroskopisk analys av ytskikt och jämförande stilstudier ger successivt bättre underlag, men vissa frågor kommer troligen att förbli öppna. För allmänheten har Riace‑bronserna stor attraktionskraft: de är både ett konsthistoriskt mästerverk och ett konkret vittnesbörd om antik tiders hantverksskicklighet och estetiska ideal.
Sammanfattning: Riace‑bronserna är två exceptionellt välbevarade grekiska bronsskulpturer från omkring 460–430 f.Kr. som hittades 1972 vid Riace Marina. De utmärks av hög teknisk kvalitet, materialinläggningar och en stil i övergången mellan severestil och tidig klassicism. Deras exakta ursprung och ursprungliga funktion diskuteras fortfarande, men de är odiskutabelt centrala fynd för förståelsen av antik bronskonst.
Riace bronser
Frågor och svar
F: Vad är Bronzi di Riace?
S: Bronzi di Riace (även känd som Riace-krigarna) är två stora monumentala grekiska bronsskulpturer av nakna skäggiga krigare.
Fråga: Vem upptäckte dem?
Svar: De upptäcktes av Stefano Mariottini den 16 augusti 1972 när han dök i närheten av Reggio Calabria i Italien.
Fråga: Var hittades de?
Svar: De hittades inte långt från stranden vid Riace Marina, en by nära Porto Foricchio i Joniska havet.
F: Varför hittades de troligen där?
S: Det är troligt att de transporterades från sin ursprungliga plats i Grekland till en plats i Rom och kan ha hamnat i ett gammalt skeppsbrott eller kastats överbord för att lätta på lasten.
F: Vilka material har använts för vissa egenskaper hos bronserna?
S: Ögonen är gjorda av ben och glas, tänderna är gjorda av silver och läpparna och bröstvårtorna är gjorda av koppar.
F: Hade de ursprungligen några tillbehör?
S: Ja, man tror att varje krigare ursprungligen hade spjut och sköldar och att en av dem bar en hjälm som var upptryckt på huvudet.
F: Var kan man se dem i dag? S: Bronserna kan ses på Museo Nazionale della Magna Grecia i Reggio Calabria.
Sök