Ben och skelett: Anatomi, funktion och blodbildning

Upptäck ben, skelett och deras anatomi — hur de skyddar kroppen, möjliggör rörelse och hur benmärgen ansvarar för blodbildning i vår kropp.

För TV-serien, se Bones (TV-serie).

Ben är delar av skelettet hos ryggradsdjur. De skyddar också organ i vår kropp.

Benen utgör kroppens ramverk. Utan dem skulle vi vara en hög med organ på marken och inte kunna röra oss.

Ben skyddar också. Skallen skyddar hjärnan och revbenen skyddar hjärtat och lungorna. Käken och kindbenen stöder ansiktsmusklerna som hjälper oss att äta och le. Bäckenet skyddar fortplantningsorganen och kotorna skyddar ryggmärgen.

Ben är levande vävnad och måste underhållas genom regelbunden motion och kalcium från livsmedel som mjölk och mörka bladgrönsaker som spenat. I benmärgen i mitten av de större benen tillverkas våra röda blodkroppar.

Benets uppbyggnad

Ett ben består av flera olika delar och vävnader. Ytterst finns periost (benhinnan), ett tunt men rikt innerverat och blodförsörjt lager som hjälper vid tillväxt och läkning. Under detta finns kompakt ben (täta, hårda skikt) och inuti, särskilt i ändarna av långa ben, finner man spongiöst ben (trabekulärt ben) med ett poröst nätverk som minskar vikt och ger styrka.

Mitten av långa ben innehåller ofta ett märghål med benmärg. I ungdomsåren är benmärgen röd och aktiv i blodbildning, medan den hos vuxna ofta delvis ersätts av gul fettmarginal (gul benmärg).

Celltyper och benomsättning

Ben är dynamiskt: det bryts ner och byggs upp i en process som kallas remodellering. Viktiga celler är:

• Osteoblaster – bygger ny benvävnad.
• Osteoklaster – bryter ner gammalt ben.
• Osteocyter – mogna benceller som bidrar till underhåll och kommunikation i benet.

Denne balans påverkas av hormoner (t.ex. östrogen, parathormon), näring och belastning från rörelse.

Funktioner

• Stöd – benskellettet ger kroppen form och bär upp mjukvävnader.
• Skydd – viktiga organ skyddas av ben, t.ex. skallen, revbenen och bäckenet.
• Rörelse – tillsammans med muskler, senor och leder möjliggör ben rörelse.
• Lagring – ben lagrar mineraler som kalcium och fosfat som kan frisättas vid behov.
• Blodbildning – i benmärgen tillverkas inte bara röda blodkroppar utan även vita blodkroppar och blodplättar, viktiga för försvar och koagulation.

Tillväxt och läkning

Bentillväxt hos barn sker främst i epifysskivorna (växtplattor) i ändarna av långa ben genom en process som kallas endokondral ossifikation. När dessa plattor sluts i slutet av puberteten upphör längdtillväxten.

Vid fraktur sker läkning i flera steg: inflammation, bildande av en primär brosk- och benbro (callus) och så småningom långsam ombyggnad till starkt, fungerande ben. God blodförsörjning, tillräcklig näring och rätt mekanisk belastning under läkningsperioden är viktiga.

Sjukdomar och åldrande

Vanliga problem i skelettet är bland annat:

• Osteoporos – minskad bentäthet som ökar risken för frakturer, ofta kopplat till ålder, hormonförändringar och bristande belastning.
• Osteoartrit – ledsjukdom där brosket i leder bryts ned.
• Rickets – hos barn, orsakat av brist på vitamin D eller kalcium, leder till mjukare ben och missformningar.
• Infektioner (osteomyelit) och tumörer kan också drabba ben eller benmärg.

Förebyggande och vård

Motion är avgörande: regelbunden, viktbärande träning som promenader, löpning, hopp eller styrketräning stimulerar benbildning och bibehåller styrka. Se även kopplade råd om motion.

Näring spelar en central roll. Tillräckligt intag av kalcium (t.ex. via mjölk och grönsaker som spenat), vitamin D (för upptag av kalcium), protein samt mineraler som magnesium och vitamin K hjälper skelettet att behålla styrka.

Rökstopp, måttlig alkoholkonsumtion och behandling av underliggande hormonella sjukdomar är också viktiga för benhälsa. För vissa personer med hög frakturrisk kan läkare rekommendera mediciner som minskar benförlust.

Medicinska tillämpningar

Benmärg är viktig i medicin: vid allvarliga blodsjukdomar kan benmärgstransplantation (eller stamcellstransplantation) användas för att ersätta defekt eller skadad blodbildande vävnad. Blodprover, röntgen och bentäthetsmätning (DXA) är vanliga metoder för att utreda benhälsa.

Sammanfattning: Benen är levande strukturer som ger stöd, skydd, rörelse, mineraldepåer och producerar blodceller. Genom rörelse, rätt näring och hälsosamma levnadsvanor kan man bevara ett starkt skelett genom livet.

Struktur

Benmärg

Långben är ihåliga, med en central kärna som inte är lika stark som resten av benet. Den innehåller benmärgen, en av de viktigaste vävnaderna i ryggradsdjurens kropp. Den producerar blodceller för blodsystemet och lymfocyter för immunsystemet.

Osteons

Osteoner är de små enheter som de hårdaste delarna av människans ben består av. De är ungefär cylindriska, ungefär 0,2 mm breda och några millimeter långa. De finns i benen hos de flesta däggdjur och många reptiler, fåglar och groddjur. Inne i osteonerna finns benceller som kallas osteocyter, som var och en lever i sitt eget lilla utrymme. Osteocyterna har kontakt med varandra genom cytoplasmatiska processer genom ett nätverk av små kanaler. Detta möjliggör utbyte av näringsämnen och metaboliskt avfall. Kollagenfibrer i varje cellring ("lameller") ger dem struktur.

Osteon har ett hål i mitten, som kallas Haversian-kanalen. Denna kanal innehåller benets blodförsörjning. Den innehåller också kapillärer och nervfibrer.

Detaljerna i osteonstrukturen varierar mellan olika ben och delar av ben, från art till art, mellan könen och beroende på ålder och miljöfaktorer.

Diagram av ett typiskt långben: visar kompakt (kortikalt) och spongiöst (svampigt) ben.


Mikroskopisk benstruktur.

Frågor och svar

F: Vad är ben?

F: Vilken betydelse har benen?

F: Hur skyddar benen oss?

F: Är ben en levande vävnad?

F: Vilken är benmärgens funktion?

F: Hur viktigt är kalcium för benhälsan?

F: Kan ben fungera utan kalcium?

Sök med bokstav