Ryska inbördeskriget (1917–1922) – parter, förlopp och följder
Konflikten 1917–1922 mellan bolsjeviker (Röda armén), olika vita styrkor, nationalistiska rörelser och utländska interventioner som ledde till Sovjetunionens framväxt.
Ryska inbördeskriget var en komplex och omfattande konflikt som pågick ungefär från november 1917 till oktober 1922. Striden utspelade sig efter den ryska monarkins fall och präglades av ideologiska, regionala och sociala motsättningar. Huvudkonflikten stod mellan Röda armén, uppbyggd av bolsjeviker och deras stödtrupper (kommunister), och olika vita koalitioner som motsatte sig bolsjevikernas maktövertagande. Resultatet blev en bolsjevikisk seger och grundandet av Sovjetunionen 1922.
Bildgalleri
10 Bilder
Bakgrund och orsaker
Flera faktorer sammanföll: det ryska samhällets spänningar efter år av krig och ekonomisk press under första världskriget, tsarstyrets kollaps och en politisk maktvakuum. Tsar Nikolaj II hade abdikerat efter februarirevolutionen, vilket slog sönder många av det ryska imperiets administrationella strukturer. Det autokratiska styret, ofta beskrivet som autokratiskt, lämnade få fungerande institutioner när bolsjevikerna försökte konsolidera makten.
Huvudaktörer och regionala rörelser
- Röda armén – organiserad av bolsjeviker och arbetarrörelser för att försvara den nya regeringen; centraliserad kontroll över stora industristäder och järnvägar gav administrativa fördelar (mer).
- Vita armén – samling anti-bolsjevikiska grupper bestående av monarkister, liberala nationalister och militärer som ofta hade olika mål (mer).
- Gröna och lokala gerillor – bondehärar och decentraliserade styrkor som Gröna armén i Ukraina, vilka ibland slogs mot både röda och vita.
- Nationella rörelser – provinser och folk som strävade efter självständighet, exempelvis i Ukraina, Finland, Polen, Litauen, Lettland och Estland.
Utländsk intervention och stora fronter
Flera västmakter och Japan gav stöd till vita styrkor, både materiellt och genom militär närvaro, av rädsla för att bolsjevikernas idéer skulle spridas. Dessa insatser inkluderade den så kallade sibiriska interventionen och landstigningar i nordvästra Ryssland. Interventionerna var splittrade i mål och fick begränsad effekt eftersom de vita saknade en enhetlig strategi och stark inhemsk förankring.
Kursen i kriget och varför bolsjevikerna vann
Krigets förlopp präglades av många frontavsnitt, mobiliseringar och inre splittringar. Bolsjevikerna behöll kontroll över centrala industriregioner, kommunikationer och större städer, vilket underlättade rekrytering, logistik och politisk kontroll. De vita var å andra sidan uppdelade i flera oberoende grupper och hade svårt att samordna offensiver över stora avstånd. Samtidigt bidrog repressiva metoder, hård disciplin och ideologisk enhetlighet till Röda arméns effektivitet.
Följder och betydelse
Konsekvenserna var långvariga: segern för bolsjevikerna möjliggjorde skapandet av en centraliserad kommunistisk stat, formaliserad som Sovjetunionen 1922. Kriget orsakade enorm mänskligt lidande, social omvälvning, ekonomisk kollaps i stora delar av det tidigare imperiet och skapade gränsdragningar som cementerade flera nya stater. Händelserna formade 1900-talets politik i Europa och världen och hade också långtgående konsekvenser för politisk opposition, ekonomi och kultur i de områden som berördes.
- 1917: Tsarens fall och bolsjevikernas maktövertagande (februarirevolutionen och oktoberrevolutionen).
- 1918–1920: Intensiva militära faser, flera frontavsnitt och utländska interventioner (sibiriska interventionen m.fl.).
- 1922: Slutet på större organiserat motstånd och grundandet av Sovjetunionen.
För vidare läsning om specifika militära operationer, regionala händelser eller politiska effekter, se länkarna i texten: översikt, Röda armén, Vita armén, Bolsjevikerna, samt källor om de nationella rörelserna i Ukraina och de baltiska staterna (Litauen, Lettland, Estland).
Perioderna
Röda armén och Vita armén utkämpade detta krig på tre huvudfronter. Dessa regioner låg i östra, södra och nordvästra delen av Sovjetunionen. Det fanns också tre huvudperioder av kriget. Utbrottet av det ryska inbördeskriget och dess stora omfattning överraskade Vladimir Lenin.
Strax efter den ryska revolutionen 1917 inleddes det ryska inbördeskrigets första period. De flesta striderna under denna period var småskaliga. Men striderna började på många platser.
Den andra perioden av det ryska inbördeskriget var en mycket viktig fas. Den pågick från januari till november 1919.] Till en början vann den vita armén på alla tre fronter. Vissa utländska länder hjälpte den vita armén. Men Leon Trotskij omorganiserade Röda armén. Röda armén slog tillbaka och den vita arméns förluster var stora. Den vita armén förlorade nästan sin stridskraft.
Striderna på Krim var den tredje och sista perioden av kriget. Många soldater från den vita armén hade samlats på Krim. De hade gjort sin position mycket säker och stark. Röda armén fortsatte att kämpa tillsammans med dem. När det polsk-sovjetiska kriget slutade med Polens självständighet kunde fler soldater från Röda armén förstärka sina kamrater på Krim. Denna åtgärd besegrade den vita armén i november 1920. Striderna fortsatte mot nationalister i Kaukasus i början av 1920-talet.
Dödsfall/olyckor
- Omkring 8 miljoner människor miste livet under det ryska inbördeskriget. Av dem var ungefär en miljon soldater i Röda armén.
- Antikommunisterna och deras vita armé dödade minst 50 000 kommunister.
- Många miljoner människor dog också på grund av svält, svält och epidemier. Många judar dödades i pogromer.
Efter kriget
Under och efter det ryska inbördeskriget drabbades Sovjetryssland av stora skador. Under 1920 och 1921 regnade det inte mycket, vilket orsakade en allvarlig hungersnöd 1921. Ungefär en miljon ryssar lämnade Ryssland och reste till andra länder för att leva där på permanent basis. Många av dem var mycket välutbildade och sakkunniga personer.
Den ekonomiska förlusten var också mycket stor. Värdet på Rysslands valuta (rubel) sjönk. År 1914 kunde man för 2 rubel köpa en amerikansk dollar för 2 rubel. År 1920 var man tvungen att ge 1 200 rubel för att köpa en amerikansk dollar. Uppskattningar säger att kriget kostade Sovjetryssland omkring 50 miljarder rubel eller 35 000 000 000 000 dollar i dagens penningvärde. Produktionen av industrivaror föll till en mycket låg nivå. Till exempel producerade Sovjetunionen endast 5 % av bomull och endast 2 % av järnmalm jämfört med produktionen 1913. Generellt sett hade produktionen sjunkit till 20 % av produktionen 1913.
Det ryska inbördeskriget hade också en mycket negativ inverkan på jordbruket. Gårdarna producerade endast 37 % av den normala produktionen. Antalet hästar minskade från 35 miljoner (1916) till 24 miljoner (1920). Antalet nötkreatur minskade också, från 58 miljoner till 37 miljoner.
Under detta krig kunde Sovjetunionens regering på något sätt hantera landet. I mars 1921, fyra månader efter den vita arméns nederlag på Krim, övergav Leninadministrationen krigskommunismens politik och formulerade i stället den nya ekonomiska politiken som tillät avnationalisering av jordbruk och industri, men de flesta finansinstitut förblev statligt ägda och dessa sektorer avreglerades. Den 30 december 1922 skapades Sovjetunionen formellt och 1928 hade produktionen återgått till förkrigsnivåerna. Lenin levde dock inte för att se den dagen:. Han dog 1924 och Josef Stalin blev den nya ledaren.
Resultatet av första världskriget och det ryska inbördeskriget var mycket negativt för livet och samhället i det nyfödda Sovjetunionen. Människor kom alltid ihåg deras dåliga resultat.
Frågor och svar
F: Vad var det ryska inbördeskriget?
S: Det ryska inbördeskriget var ett inbördeskrig som utkämpades från den 7 november 1917 till den 16 juni 1922 mellan flera grupper i Ryssland. De huvudsakliga striderna stod mellan Röda armén och Vita armén.
Fråga: Vilka var Röda armén?
S: Röda armén var en kommunistisk, bolsjevikisk grupp.
Fråga: Vilka var den vita armén?
Svar: Den vita armén var antikommunistisk och bestod av många före detta tsarlojalister.
F: Vilka utländska länder skickade trupper för att hjälpa den splittrade vita armén?
Svar: Japan, Storbritannien, Frankrike och USA skickade trupper för att hjälpa den splittrade vita armén.
Fråga: Varför vann Röda armén?
S: Röda armén vann eftersom den var bättre organiserad, mer än enad och höll det bästa territoriet.
Fråga: När förlorade tsar Nikolaj II sin tron?
Svar: Tsar Nikolaus II förlorade sin tron i februarirevolutionen 1917.
Fråga: Hur hade många regioner i Ryssland blivit instabila innan denna konflikt började?
Svar: Många regioner i Ryssland hade blivit instabila på grund av att arbetare och bönder som stödde kommunisterna organiserade sig i det som kom att kallas Röda armén, medan folk som var emot dem organiserade sig i det som kom att kallas Vita armén.
Relaterade artiklar
Författare
AlegsaOnline.com Ryska inbördeskriget (1917–1922) – parter, förlopp och följder Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/84826