Sic är ett latinskt ord som betyder "på så sätt", "så" eller "som sådant". I skrift markeras det vanligen inom hakparentes och i kursiv stil — [sic] — för att visa att en felaktig eller ovanlig stavning, fraser, interpunktion eller annat citerat material har återgivits ordagrant (ord för ord) från den ursprungliga källan, trots att det verkar vara ett misstag eller avvikelse.

Ursprung och betydelse

Ordet kommer från klassisk latin och betyder i grunden "så", "på detta sätt" eller "thus" på engelska. I äldre tryck och i vissa litterära sammanhang kan man också se längre latinska uttryck som sic erat scriptum ("så skrevs det"). I modern textbruk används kortformen [sic] framför allt som en redaktionell markör vid citat.

Användning vid citat

[sic] placeras direkt efter ordet eller uttrycket som avviker från norm eller som tycks vara felaktigt, för att visa läsaren att avvikelsen finns i originalet och inte är ett transkriptionsfel. Exempel:

  • "Han skrev: 'Jag älskar att läsa böcker om naturvetenskap och filosofi [sic].'"
  • "I brevet stod det: 'Gratulerar till nyfödda barnen [sic]!'"

Observera att många stilguider rekommenderar sparsam användning av [sic]. Om felet är uppenbart och stör läsbarheten kan det i stället vara bättre att rätta felet och ange ändringen i en fotnot eller med en redaktionell inskrift som [ändrad].

Uttal

Uttalet varierar. I vardagligt engelskt och svenskt bruk uttalas det ofta som det engelska ordet "sick" (/sɪk/). I mer latiniserade sammanhang kan man höra ett längre uttal i stil med "seek" (/siːk/). Oavsett uttal gäller att skrivformen i citat är [sic].

Punktering, form och placeringsregler

Detaljer kring punktering och placering kan skilja mellan olika stilguider. Vanliga rekommendationer är:

  • Placera [sic] omedelbart efter det citerade ordet eller uttrycket, utan extra kommatecken emellan.
  • Använd vanligtvis kursiv stil för ordet sic, men vissa publikationer föredrar normal stil — följ den valda stilguiden.
  • Avgör själv om citatets sluttecken (punkt, frågetecken) ska ligga före eller efter hakparentesen enligt den stil du följer; praxis varierar.

Etik och praxis

Att sätta [sic] kan uppfattas som att förlöjliga eller peka ut fel hos den citerade personen. I journalistik och akademiskt skrivande rekommenderas därför försiktighet. Alternativ till [sic] är att:

  • återge originalet utan markering om det inte är misstagets betydelse som är relevant,
  • förklara eller rätta felet i en fotnot eller inom hakparentes med tydlig notering (t.ex. "[ändrat]" eller en fotnot som förklarar avvikelsen),
  • kontakta källan för verifiering om möjligt.

Sammanfattning

[sic] är en kort och användbar markör när man vill visa att ett uppenbart fel eller en ovanlighet finns i en originalkälla och inte är ett transkriptionsfel. Användningen bör dock vara sparsam och följa relevant stilguide, och överväg alltid alternativ som fotnoter eller redaktionella förtydliganden när det passar bättre.