Skrift – definition, historia och utveckling av skrivsystem

Det finns två olika synsätt:

• Delvis skriftlig: Skrift är ett system av grafiska symboler som förmedlar en tanke.
• Fullständigt skrivande: Skrivning är ett grafiskt system som kan förmedla alla tankar. ^p5

Beroende på författarens definition av skrivande kan begreppet därför användas på olika sätt. När det gäller många tidiga system vet vi inte vad de förmedlar. Den centrala idén är att ett fullständigt skriftsystem måste kunna representera allt som kan sägas i talat språk. ^{s7, 217} Ur denna synvinkel är uppfinningen av rebusen ett viktigt steg.

Vi kan bara vara säkra på att ett teckensystem är en fullständig skrift om vi kan översätta symbolerna till ett modernt språk. När det gäller vissa forntida skrifter kan vi inte göra detta.

Skriften uppfanns självständigt flera gånger. Den sumeriska, den forntida egyptiska, den kinesiska och den mayanska skriften är separata i sin uppfinning. ^p85 Alla dessa skriftsystem började med piktogram, symboler som stod för saker. Sedan utvecklade de en blandning av metoder. Vårt eget alfabetiska system är annorlunda. Det bygger på ljudet i det talade språket. Alla alfabet är modifierade versioner av det första, som uppstod hos fenicierna och de gamla grekerna.

Sumer

Sumererna bodde i Mesopotamien, mellan floderna Tigris och Eufrat. För 5 000 år sedan var detta en bördig region som nu till största delen ligger i Irak. Sumererna utvecklade en form av skrift som kallas kilskrift. Triangulära märken pressades in i mjuka lertavlor. När leran hade torkat i solen bakades tavlorna. Sedan bars de någon annanstans så att andra kunde läsa dem. Vi vet att de första användningarna var för handel, bokföring och administration.

De tidigaste tecknen var oftast bildliga, men snart stod de som symboler för föremål, idéer och ljud. Detta skriftsystem var ytterst framgångsrikt och överlevde det sumeriska riket. Det användes sedan av andra civilisationer i Mellanöstern, såsom de gamla akkadiska, babyloniska, assyriska, elamitiska, hettitiska, gammalpersiska och ugaritiska imperierna. Den sista kilskriftsinskriptionen daterades till år 75 e.Kr. Systemet hade alltså bestått i mer än 3000 år. ^s71 Varje version av kilskrift måste dechiffreras separat, eftersom alla språk var olika. Dokument (inklusive stenföremål) skrivna på mer än ett språk gav ledtrådarna.

Det gamla Egypten

Detta är den mest kända av de gamla skrivformerna, eller manuskript. Den uppfanns ungefär samtidigt som kilskrift, men hade en helt annan stil och använde andra material. Egyptierna hade till slut tre skriftsystem för samma språk. De var:

1. Hieroglyfer: det berömda bildspråket på stenmonument.

2. Hieratik: en kursiv ("löpande") skrift som användes av prästerna.

3. Demotisk: en kursiv skrift som används av folket.

De skrivverktyg som användes varierade beroende på vilket material man skrev på. De två kursiva skrifterna skrevs med vasspennor och kolbläck på papyrus. Om materialet var tyg skrevs det med en pensel. Många exempel finns bevarade. Hieroglyferna skrevs in i sten (med hammare och mejsel) eller målades på stenytor. Många finns kvar, vissa med de ursprungliga färgerna intakta. Den viktigaste händelsen i avkodningen av hieroglyferna var upptäckten av Rosettastenen. Detta är en granitplatta med samma budskap skrivet på hieroglyfer, demotisk skrift och grekiska. Den gamla grekiskan är välkänd och möjliggjorde tolkningen av de två andra skrifterna.

Kinesiska

Kinesiska är det språk som har flest personer med kinesiska som modersmål. Dess historia går tillbaka till omkring 1400 f.Kr. ^s183 Det kinesiska skriftsystemet är idio-syllabiskt, en blandad metod som använder tecken som kan ha ett eller flera av dessa element:

1. Pictografiskt: föreställer föremål.

2. Visuell logik: siffran "3" är tre horisontella streck.

3. Komplex logik: Solen är en låda med en horisontell mittstreck.

4. Rebus: Tecknet för vete används också för "komma" eftersom orden är homofoniska (låter likadant).

5. Semantiskt-fonetiskt: kombination av ett tecken för innebörd och ett annat för ljud (uttal).

Kinesiskan har ett enormt antal tecken: omkring 50 000.^p186 Därför blev tryckmetoderna aldrig riktigt framgångsrika i Kina, trots att de uppfanns tidigt. På 1300-talet lät Wang Tzhen skära 60 000 tecken i träblock, en enorm investering i tid och pengar. Han tryckte 100 exemplar av en lokal tidskrift och var författare till en avhandling om jordbruk och andra tekniska verk. Även med tryckmaskiner från Europa på 1800-talet hämmades processen av det enorma antalet tecken, vilket gjorde att kompositionen blev långsam i snigelfart.

Kina har åtta regionala språk som inte går att förstå med varandra och många riktiga dialekter. Systemet tycks fungera, framför allt eftersom så många som 70 procent talar mandarin. Det är utan tvekan svårt att uppnå flytande läs- och skrivkunskaper i kinesiska, och detta måste fungera som en bromskloss i arbetet med att öka läs- och skrivkunnigheten. Det har gjorts flera försök att reformera eller förenkla systemet. Det mest radikala i Pinyin, som är ett program för att ersätta kinesiska tecken med ett alfabetiskt system. Detta stöddes av Mao, men vacklade efter hans död.

Det verkar som om idén om ett alfabet - en skrift som helt och hållet är baserad på ljud - bara uppstod en gång och har kopierats och anpassats för att passa många olika språk. Även om inget alfabet passar sitt språk perfekt, är det tillräckligt flexibelt för att passa alla språk ungefär. Det var en unik uppfinning. ^s12

Vårt alfabet kallas det romerska alfabetet, jämfört med det kyrilliska och andra alfabeten. Alla dessa kommer från det antika grekiska alfabetet, som går tillbaka till omkring 1100-800 f.Kr. ^p167 Det grekiska alfabetet utvecklades troligen från det feniciska skriptet, som dök upp något tidigare och som hade vissa liknande bokstavsformer.

Det feniciska språket var ett semitiskt språk, ofta kallat kananéiskt. Till den semitiska språkgruppen hör arabiska, maltesiska, hebreiska och även arameiska, det språk som Jesus talade. Vi vet inte mycket om hur den alfabetiska idén uppstod, men fenicierna, som var ett handelsfolk, kom på bokstäver som anpassades av de tidiga grekerna för att skapa deras alfabet. Den enda stora skillnaden är att den feniciska skriften inte hade några rena vokaler. Den arabiska skriften har vokaler som kan visas med diakritiska tecken (små märken över eller under linjen). De äldsta manuskript av Qu'ran hade inga diakritiska tecken. Israeliska barn använder idag texter med vokal "punkter" tillagda, ungefär till tredje klass. ^p89

Ingen antik skrift, alfabetisk eller inte, hade rena vokaler före grekerna. Det grekiska alfabetet har till och med två vokaler för "e" och två för "o" för att skilja mellan långa och korta ljud. Det är ganska uppenbart att både den feniciska uppfinningen och den grekiska anpassningen var noggrant genomtänkta. Det finns dock inga detaljer bevarade om någon av processerna.

Semitiska skrifter härstammar tydligen från protosinaitiska, en skrift av vilken endast 31 inskriptioner (plus 17 tveksamma) är kända. Vissa forskare tror att den ursprungliga källan till denna skrift var den egyptiska hieratiska skriften. I slutet av mellanriket (omkring 1900 f.Kr.) hade hieratiken lagt till några alfabetiska tecken för att representera konsonanter i utländska namn. Den egyptiska aktiviteten i Sinai var på sin höjdpunkt vid den tiden. En liknande idé hade föreslagits många år tidigare.

Det finns ett antal skrifter som aldrig har kunnat avkodas, trots stora ansträngningar. ^p145 De kanske mest kända är Indusdalen och etruskiskan. Indusflodens civilisation föregår andra läskunniga civilisationer på den indiska subkontinenten och går tillbaka till omkring 2500 f.Kr. Deras städer Mohenjo-Daru och Harappa var välplanerade och hade god dränering. Skriften finns på sigillstenar, terrakotta, brons, ben och elfenben. Alla är korta och språket är okänt.

Det etruskiska språket använde grekiska bokstavsformer och återfinns främst på etruskiska gravar från Toscana till Venedig. De var ett imperium före romarna, som besegrade dem och tog till sig deras idéer. All kunskap om deras språk gick förlorad, förutom att vissa av namnen på gravmonument kan läsas av de grekiska bokstäverna.

Vinča-symboler

Tărtăria-tabletterna är tre tabletter som upptäcktes 1961 i byn Tărtăria (ungerska: Alsótatárlaka). Den ligger cirka 30 km från Alba Iulia i Rumänien. Tabletterna, som är daterade till omkring 5300 f.Kr., har symboler i lera: "Vinča-symbolerna". Vissa hävdar att de är ett ännu odechiffrerat språk. Om detta är fallet skulle de vara den tidigaste kända formen av skrift. År 1908 hittades liknande symboler under utgrävningar av Miloje Vasić (1869-1956) i Vinča. Detta är en förort till Belgrad (Serbien), cirka 300 km från Turdaș. Senare hittades fler i en annan del av Belgrad. Sedan 1875 har över etthundrafemtio Vinča-platser hittats enbart i Serbien. Många av dem, inklusive Vinča självt, har ännu inte grävts ut helt och hållet. Kulturen i hela området kallas Vinčakulturen. Även om vissa av dessa symboler ser exakt likadana ut som vissa bokstäver på etruskiska, grekiska och arameiska anses de i allmänhet vara en ursprunglig, oberoende utveckling.

Det är först under de senaste 150 åren som de flesta människor har kunnat läsa och skriva i Europa och Nordamerika. I många andra delar av världen skedde detta inte förrän på 1900-talet. Fram till dess var läs- och skrivkunnighet främst förbehållet präster, det vill säga människor som hade en prästutbildning. Även rika människor var ofta analfabeter och använde sig av skrivare som skrev åt dem. Uppfinningen av boktryckningen kom före massläsningen. Före 1500 måste varje bok skapas för hand, så det fanns få böcker tillgängliga jämfört med de miljarder som finns i världen idag. Massalitteracitet krävde billiga böcker.

Även i dag finns det fortfarande en utbredd analfabetism.

Det vanliga bruket att skriva med hjälp av penna och papper. Kan avse att skriva för sig själv, som i en dagbok, men oftast avser det att skicka brev. En gång i tiden var det nästan det enda sättet att kommunicera mellan människor som var åtskilda. Nu är telefon och e-post de vanligaste sätten för distanskommunikation.

• Skrivsystem
• Kalligrafi
• Utskrift