Sophism
Sofism kan betyda två mycket olika saker. I det antika Grekland utövades sofism av sofister, som var en grupp lärare i filosofi och retorik. I den moderna definitionen är en sophism ett förvirrande eller något felaktigt argument som används för att lura någon.
Etymologi
Ordet "sophism" kommer från det grekiska ordet σόφισμα, "sophisma" (från σοφίζω, "sophizo" som betyder "jag är klok").
Det liknande grekiska ordet σοφιστής, "sophistēs", betyder "visdomare, en som sysslar med visdom, en som gör affärer med visdom", medan σοφός, "sophós" betyder "en vis man".
Historia
Den grekiske filosofen Protagoras (ca 490-420 f.Kr.) sägs ofta vara den förste av sofisterna. Andra är bland annat: Gorgias, Prodicus, Hippias, Thrasymachos, Lykophron, Kallikles, Antiphon och Kratylos.
Platon motsatte sig dessa sofister eftersom de bara missbrukade visheten för sina egna intressen och förnekade sanningen och rättvisan.
Modernt bruk
I modernt språkbruk är sophism, sophist och sophistry nedsättande termer som beror på många filosofers inflytande i det förflutna. Sophism och platonism var rivaliserande skolor, som var fiender till varandra.
En sofism är ett uttalande för att lura någon i en debatt eller ett samtal. Det kan verka vettigt när det i själva verket är fel, eller så används svåra ord och komplicerade meningar för att skrämma publiken till att hålla med. Ett argument ad hominem är ett exempel på sofism.
En sofist är en person som använder sig av sofism. Sofistik innebär att man använder sofismer för subtilt vilseledande resonemang eller argumentation.
