Superjord (ibland skrivet super‑Earth på engelska) är en typ av extrasolär planet vars massa är större än jordens men avsevärt mindre än de gas- och isjättar som finns i vårt solsystem. Begreppet anger främst planetens massa och säger ingenting direkt om ytförhållanden eller beboelighet.

Definition och avgränsning

Det finns ingen strikt gräns för vad som räknas som en superjord. I litteraturen används ofta massintervall där superjordar ligger mellan något över 1 jordmassa upp till någonstans mellan ungefär 5–15 jordmassor. Gränsen mot planeter som ofta klassificeras som isjättar kan vara flytande: exempelvis har Uranus och Neptunus ungefär 15 respektive 17 gånger jordens massa.

Sammansättning och inre struktur

Superjordar kan vara mycket olika till sin natur. Några möjliga typer är:

  • Stenig, jordlik planet med tunn eller tjock atmosfär.
  • Vattenrika världar med djupa hav och högt tryck i inre skikt.
  • Mini‑Neptuner med tjocka, gasrika atmosfärer runt en tät kärna.

Planetens radie och massa tillsammans kan ge indikationer på densitet och därmed sannolik sammansättning, men osäkerheter i atmosfärens utsträckning och sammansättning gör tolkningen svår.

Bildning och förekomst

Superjordar kan bildas på flera sätt, bland annat genom sammanfogning av steniga planetesimaler i protoplanetära skivor eller genom att en kärna bildas och behåller en tjock atmosfär. De kan befinna sig nära sin stjärna eller längre ut, beroende på systemets dynamik och migrationshistoria. Statistik från exoplanetobservationer visar att planeter med massor i superjord‑området är vanliga runt andra stjärnor, särskilt kring lågmassiga stjärnor.

Upptäckt och karakterisering

Superjordar upptäcks främst med metoder som radialhastighet och transitmätningar. Radialhastighet ger en nedre gräns för massan, medan transitdata kan ge planetens radie. Kombinationen av båda metoderna möjliggör ett mått på densiteten. Vidare används även gravitationsmikrolinsning och direkta avbildningar i vissa fall. Atmosfärers sammansättning kan undersökas med transmissions‑ och emissionsspektroskopi när förhållandena tillåter.

Beboelighet

Att en planet är en superjord säger ingenting om huruvida den är beboelig. Beboelighet beror på flera faktorer: avståndet till stjärnan (habitable zon), atmosfärens tryck och sammansättning, geologisk aktivitet, magnetfält och stjärnans aktivitet. Många superjordar nära sina stjärnor är tidvattenlåsta eller utsatta för kraftig strålning, vilket komplicerar bedömningar av ytförhållanden.

Sammanfattning

Begreppet superjord är ett massbegrepp för exoplaneter större än jorden men mindre än isjättar som Uranus och Neptunus. Termerna täcker en mångfald av planettyper med olika inre strukturer och atmosfärer. Fortsatta observationer och förbättrade mätmetoder behövs för att bättre förstå hur vanliga dessa världar är och vilka egenskaper de har.