En supernova är explosionen av en jättestjärna. Den inträffar vanligtvis när kärnfusionen inte kan hålla kärnan uppe mot sin egen gravitation. Kärnan kollapsar och exploderar.
De största supernovorna kallas hypergiganter och de mindre supergiganter. De är massiva: på grund av gravitationen förbrukar de sin energi mycket snabbt. Normalt sett lever de bara i några miljoner år.
Under explosionen kan den totala energi som supernovor utstrålar kortvarigt överträffa hela galaxens produktion. De avger energi som motsvarar energin under hela livstiden för en solliknande stjärna. Explosionen blåser bort sitt stjärnmaterial från stjärnan med hastigheter på upp till 30 000 km/s eller 10 % av ljusets hastighet. Detta driver en chockvåg in i det omgivande interstellära mediet. Detta sveper upp ett expanderande skal av gas och stoft som vi ser som en supernovarest. Efter explosionen blir det som återstår ett svart hål eller en neutronstjärna.
De flesta stjärnor är små och exploderar inte. De blir kallare och mindre och blir vita dvärgstjärnor.
Supernovaexplosioner inträffar sällan. I vår egen galax, Vintergatan, inträffade den sista supernovan år 1604. Vi kan se supernovor även i andra galaxer. Varje år ser vi 300 supernovor i andra galaxer, eftersom det finns så många galaxer. Ibland är de ljusare än hela resten av galaxen.