Slaget vid Korallhavet var ett slag som utspelade sig mellan den 4 maj 1942 och den 8 maj 1942. Det var ett stort sjöslag i Stilla havet under andra världskriget. Slaget stod mellan den japanska flottan och allierade sjö- och flygstyrkor från USA och Australien. Slaget var det första slaget mellan hangarfartyg. Det var också det första sjöslaget där ingendera sidans krigsfartyg faktiskt såg den andra sidans krigsfartyg. Istället skickade varje sida flygplan för att attackera den andra sidans fartyg.

De japanska styrkorna planerade att invadera och ockupera Port Moresby på Nya Guinea och Tulagi på Salomonöarna. När USA upptäckte denna plan skickade man två hangarfartygsgrupper och en kombinerad australisk-amerikansk kryssarstyrka.

Den 3-4 maj invaderade och ockuperade japanska styrkor Tulagi. De japanska hangarfartygen gick in i Korallhavet för att försöka förstöra de allierade sjöstridskrafterna.

Den 7 maj skickade de båda sidornas hangarfartyg flygplan för att attackera den andra sidans fartyg. Den första dagen sänkte USA det japanska lätta hangarfartyget Shōhō, medan japanerna sänkte en amerikansk destroyer. Nästa dag skadades det japanska hangarfartyget Shōkaku svårt och de amerikanska hangarfartygen Lexington och Yorktown skadades. Eftersom båda sidor led stora förluster i flygplan och hangarfartyg, avbröt de båda flottorna slaget.

Japanerna sänkte fler fartyg än USA, men slaget ansågs vara en seger för de allierade eftersom de japanska styrkorna inte kunde inta de platser som de hoppades kunna ockupera. Dessutom kunde de japanska hangarfartygen Shōkaku och Zuikaku inte delta i slaget vid Midway, vilket bidrog till att USA vann där. Japans förluster av hangarfartyg innebar att de inte kunde invadera Port Moresby. Två månader senare inledde de allierade Guadalcanal-kampanjen.

Bakgrund och mål

Den japanska operationen (känd som Operation MO) hade som mål att säkra södra Stilla havet genom att inta Port Moresby och erövra Tulagi, för att därigenom hota Australien och kontrollera viktiga sjövägar. De allierade upptäckte planerna genom signalspaning och flygspaning, och satte snabbt upp en motinsats med de två amerikanska hangarfartygen Lexington och Yorktown, tillsammans med en kombinerad australisk‑amerikansk kryssarstyrka som skulle försöka stoppa landstigningsstyrkorna.

Styrkornas sammansättning

På japansk sida deltog bland annat hangarfartygen Shōkaku, Zuikaku och det lätta hangarfartyget Shōhō, understödda av slagskepp, kryssare, jagare och landstigningsstyrkor. De allierade styrkorna bestod främst av de två amerikanska hangarfartygen samt eskortfartyg och en australisk-amerikansk kryssarstyrka som hade till uppgift att skydda Port Moresby‑området och angripa eventuella landstigningar.

Stridens gång i korthet

  • 3–4 maj: Japanska trupper ockuperade Tulagi i Salomonöarna. Allierade flyg och torpedbåtar försökte reagera men mötte starkt motstånd.
  • 7 maj: De första stora flyganfallen riktades mot varandras flottor. Amerikanska flyg från Lexington och Yorktown hittade och sänkte det lätta japanska hangarfartyget Shōhō. Samma dag förlorade USA ett antal mindre fartyg och flygplan i hotet kring landstigningsområdena.
  • 8 maj: Ett större och avgörande luftangrepp slog sönder delar av de japanska flygstyrkorna. Shōkaku blev allvarligt skadat av amerikanska bestående attacker och tvingades tillbaka till Japan för reparationer; Zuikaku undgick större skador men förlorade många av sina flygplan. Samtidigt träffades och skadades de amerikanska hangarfartygen, där Lexington skadades så svårt att hon senare övergavs och scuttlades.

Förluster och konsekvenser

Slaget innebar betydande materiella och mänskliga förluster på båda sidor: flera hangarflygplan, eskortfartyg och minst ett lätt hangarfartyg (Shōhō) gick förlorade. Lexington skadades svårt och sänktes efter att ha blivit övergiven. Andra fartyg skadades, och ett flertal flygplan gick förlorade på båda sidor. Trots att Japan i rena antal tonnage och fartyg ibland räknas ha förlorat mindre än de allierade, blev följderna strategiskt förödande för japanerna.

Det viktigaste strategiska resultatet var att den japanska planen att inta Port Moresby stoppades. Dessutom hade de japanska hangarfartygen Shōkaku och Zuikaku försvagats (den ena skadad, den andra utan full styrka av flygplan) och kunde därför inte delta i slaget vid Midway. Det bidrog indirekt till den allierade framgången vid Midway några veckor senare, en vändpunkt i Stilla havet. Slaget vid Korallhavet fick också följdeffekter i form av att de allierade kunde påbörja offensiva operationer i regionen, bland annat Guadalcanal-kampanjen.

Betydelse

Slaget vid Korallhavet markerar en övergång i sjökrigföring där luftmakt från hangarfartyg blev avgörande. Det var första gången hangarfartygsstyrkor stred utan att fartygen själva såg varandra, och det visade att förmågan att projicera flygstridskrafter över havet nu avgjorde ödet för flottstyrkor. Strategiskt räknas slaget som en allierad framgång eftersom det satte stopp för den japanska offensiven mot Port Moresby och bidrog till att förändra maktbalansen i Stilla havet.