Beethovens pastoralsymfoni (Symfoni nr 6, op. 68) – historia och satser
Upptäck Beethovens Pastoralsymfoni (nr 6, op. 68): historia, analyser av de fem satserna, fågelmotiven, åskvädret och symfonins musikaliska betydelse.
Symfoni nr 6 i F-dur, op. 68 (Pastorale) är en symfoni av Ludwig van Beethoven. Kompositören började göra skisser till symfonin omkring 1806 och arbetade med den under de följande åren; verket färdigställdes 1808 i byn Heiligenstadt nordväst om Wien. Den uruppfördes i Wien den 22 december 1808 i Theater an der Wien, i samma berömda och mycket långa konsert där också premiärerna av Symfoni nr 5 i c-moll, Pianokonsert nr 4 i G-dur, "Korfantasin", "Ah! perfido!" (en konsertaria komponerad 1796) och utdrag ur mässan i C-dur från 1807 framfördes. Beethoven gav verket underrubriken "Pastorale" och försåg varje sats med korta programrubriker — han betonade dock att verket i första hand var ett uttryck för känslor snarare än en minutiös målning av naturen.
Översikt
Symfonin är i F-dur och skiljer sig från många andra symfonier i samma tid genom sina fem satser och sin uttalat programmusikaliska karaktär. Längden varierar med tolkning, men ett normalt framförande tar cirka 35–45 minuter. Beethoven använder en klassisk orkestrering (träblås, horn, trumpeter, pukor och stråkar) men skapar genom sina teman och orkestrering tydliga naturskildringar — från fridfull ankomst till landskapet, via porlande bäck och fågelsång, till ett dramatiskt åskväder och slutligen en stilla, tacksam efterklang.
Satser
Symfonin består av fem satser, som Beethoven själv rubricerade med beskrivande kommentarer. I korthet:
- 1. Allegro ma non troppo — "Glädjefulla känslor vid ankomsten till landet". Första satsen är i sonatform och öppnar med en lugn, tilltalande huvudidé som uttrycker frid och harmoni i landskapet.
- 2. Andante molto mosso — "Vid bäcken (scen vid bäcken)". Denna sats skildrar en porlande bäck och innehåller berömda fågelimitationer: näktergal (soloflöjt), vaktel (oboe) och gök (klarinett). Formen är mer lyrisk och episodisk än strikt sonatform; Beethoven framhäver här kammaraktiga solon och en klar kontrapunktisk textur.
- 3. Allegro — "Böndernas glädjeämnen (en glädjefull ansamling av lantfolk)". Denna sats fungerar som ett scherzo med trio: livlig dans och folkliv, som plötsligt avbryts av tecken på att väderändring är på väg — regndroppar dyker upp i musiken.
- 4. Allegro — "Åskvädret". Ett kraftfullt, dramatiskt avsnitt där Beethoven omsätter åska, blixtar, hårda vindar och intensiva regnstormar i orchestral dramatik. Orkestreringen utnyttjar bland annat pukor, snabba figurförlopp och starka dynamiska kontraster för att framkalla ovädret.
- 5. Allegretto — "Herdens sång; glada och tacksamma känslor efter stormen". Finalen är i sonatarondoform (sonatarondo) och återför stämningen till stillhet och tacksamhet efter åskvädret; musiken förenar pastoral enkelhet med en fast formell struktur.
Orkestrering och musikaliska detaljer
Beethovens orkestrering i Pastorale är relativt kammarinriktad jämfört med hans storslagna Symfoni nr 5, men ändå rik i färg. Standarduppsättningen inkluderar träblås i par, horn, trumpeter, pukor och stråkar. De speciella fågelimitationspartierna i andra satsen är exempel på hur Beethoven använder soloinstrument för att ge naturintryck tydlig karaktär. Satsbytena är ofta målmedvetet disponerade för att leda publiken genom en berättelse — från lugn ankomst via pastoral glädje till dramatik och slutlig försoning.
Mottagande och betydelse
Det första framförandet 1808 skedde under svåra förhållanden (mycket långt konsertprogram, kallt teaterlokal och svårigheter för orkestern), vilket gjorde att den tidiga mottagningen inte speglade verkets senare popularitet. Med tiden blev Pastorale en av Beethovens mest älskade symfonier tack vare dess varma melodier, levande naturbilder och originella formval. Idag spelas den regelbundet i konsertprogram och är särskilt uppskattad för sin förmåga att förmedla naturskildringar och mänskliga känslor genom orkestermusik.

Beethoven 1804
Frågor och svar
Fråga: Vad är Symfoni nr 6 i F-dur, op. 68 (Pastorale)?
S: Symfoni nr 6 i F-dur, Op. 68 (Pastorale) är en symfoni komponerad av Ludwig van Beethoven och uruppfördes i Wien, Österrike den 22 december 1808.
F: När började Beethoven göra skisser till symfonin?
Svar: Beethoven började göra skisser till symfonin 1806.
F: Var färdigställdes symfonin?
Svar: Symfonin färdigställdes 1808 i byn Heiligenstadt nordväst om Wien.
Fråga: Hur många satser finns det i symfonin?
S: Symfonin består av fem satser - allegro ma non troppo ("Glädjefulla känslor vid ankomsten till landet"), andante molto mosso ("Vid bäcken"), allegro ("Böndernas glädjeämnen"), allegro ("Åskvädret"), allegro ("Åskvädret") och allegretto ("Herdens sång efter stormen").
Fråga: Vilken form används för den första satsen?
S: Den första satsen är i sonatform och skildrar kompositörens känslor när han anländer till landet.
Fråga: Vilka fågelarter identifierar Beethoven i partituret?
S: Beethoven identifierade på ett hjälpsamt sätt näktergal (flöjt), vaktel (oboe) och gök (klarinett) som fågelarter i partituret.
Fråga: Hur beskriver Beethoven ett åskväder i sin fjärde sats?
S: Den fjärde satsen skildrar ett våldsamt åskväder, som börjar med bara några droppar regn och sedan byggs upp till ett klimax med åska, blixtar, kraftiga vindar och regnmattor.
Sök