En symfoni är ett musikstycke som är skrivet för en orkester. Det är ofta ett större, flersatsigt verk och kan vara förhållandevis långt. Vanligtvis är det uppdelat i satsdelar, ofta tre eller fyra rörelser.
Den första satsen kan vara snabb och är ofta uppbyggd i sonatform. Den andra satsen är vanligtvis långsammare och mer lyrisk. Den tredje satsen kan vara en menuett eller ett scherzo med en inre trio. Den fjärde satsen kallas ofta "finale" och kan vara i rondoform, i sonatform eller en kombination av former. Detta fyrsatsiga mönster formaliserades i hög grad av Joseph Haydn, som ofta kallas "symfonins fader", men formen har genomgått många förändringar under musikhistorien.
Betydelse och etymologi
Ordet "symfoni" härrör från grekiska rötter: sym- (tillsammans) och -phone (ljud). Adjektivet "symfonisk" används för att beskriva musik som har orkestral karaktär eller ett omfattande formspråk där teman utvecklas över längre tidsförlopp.
En större orkester som framför symfonier benämns ofta symfoniorkester för att särskilja den från mindre ensembler, till exempel kammarorkestrar. Manuskript och framförandepraxis för symfonier har varierat med tidsåldrarna; från klassicismens tydliga formscheman via romantikens expansioner till 1900-talets och 2000-talets större mångfald i stil och orkestrering.
Några av de mest kända symfonikompositörerna är Joseph Haydn, Wolfgang Amadeus Mozart, Ludwig van Beethoven, Franz Schubert, Felix Mendelssohn, Robert Schumann, Anton Bruckner, Johannes Brahms, Pjotr Tjajkovskij, Gustav Mahler, Jean Sibelius och Dmitri Sjostakovitj.
