Saarområdet: NF-styrt territorium enligt Versailles (1920–1935)

Utforska Saarområdets historia 1920–1935: Nationernas förbunds förvaltning, gränser, befolkning och Saarbrückens roll i mellankrigstidens Europa.

Saarbeckenområdet (tyska: Saarbeckengebiet, Saarterritorium; franska: Le Territoire du Bassin de la Sarre) kallades vanligen för Saar eller på tyska Saargebiet. Det var ett område som styrdes av Nationernas förbund enligt Versaillesfördraget i 15 år från 1920. Området bildades efter första världskriget som en internationell mandatregion med särskild status för att reglera kontrollen över viktiga kol- och industriresurser.

Administration och rättslig ställning

Under mandatperioden styrdes Saar av en särskild styrande kommission utsedd av Nationernas förbund, ofta kallad Saarens styrande kommission. Denna kommission hade både verkställande och lagstiftande befogenheter för området, medan utländska följdfrågor och övergripande övervakning sköttes av Nationernas förbunds råd. Samtidigt gav Versaillesfördraget särskilda rättigheter till Frankrike att utnyttja områdets kolgruvor som kompensation för krigsskadestånd.

Ekonomi och industri

Saar var ett tungt industrialiserat område med en stor kol- och stålindustri. Regionen var ekonomiskt viktig både för Tyskland och för Frankrike på grund av sina kolreserver och väletablerade gruvor kring städer som Saarbrücken. Frankrike fick rätten att använda kolproduktionen från Saar under mandatperioden, vilket gjorde området till föremål för internationell uppmärksamhet och ekonomiska intressen.

Befolkning och politisk situation

År 1933 hade området 812 000 invånare och dess huvudstad var Saarbrücken. Befolkningen bestod av stads- och arbetarklasser knutna till gruv- och stålindustrin, med en blandning av religiösa och politiska inriktningar. Under 1920- och början av 1930-talet präglades det politiska livet av starka fackliga rörelser, socialistiska och kommunistiska grupper, samtidigt som det växte ett ökande nazistiskt inflytande i takt med att Tyskland under 1930-talet polariserades. Den särskilda internationella förvaltningen skapade också en egen lokal byråkrati och rättsordning under mandatperioden.

Folkomröstningen 1935 och återförening

Enligt bestämmelserna i mandatet skulle invånarna få avgöra områdets framtid efter 15 år. Folkomröstningen hölls den 13 januari 1935. Resultatet blev en överväldigande majoritet för återförening med Tyskland: cirka 90,7 % röstade för att återgå till Tyskland, cirka 8,9 % röstat för att behålla den nuvarande statusen under Nationernas förbund och ungefär 0,4 % röstade för anslutning till Frankrike. Efter folkomröstningen återförenades Saar med Tyskland formellt den 1 mars 1935.

Området bestod av delar av den preussiska Rhenprovinsen och det bayerska Rhenpfalz. Det var något mindre än den moderna tyska delstaten Saarland, som senare kom att motsvara ungefär samma geografiska kärna men med justerade gränser efter andra världskriget.

Nazisternas styre

Den 17 januari 1935 godkände förbundets råd att territoriet skulle återförenas med Tyskland. Den 1 mars tog Nazityskland över regionen och utsåg Josef Bürckel till Reichskommissar für die Rückgliederung des Saarlandes, "Rikskommissar för Saarlands återförening".

Många tidigare politiker och ämbetsmän i Saargebiet byttes ut eller arresterades av nazisterna.

När återkorporeringen var klar blev guvernören den 17 juni 1936 Reichskommissar für das Saarland, "Rikskommissar för Saarland".

Tyskland 1941. Saar och en del av det ockuperade Frankrike kallades Westmark. Det visas i en mörk gul ton.

Sök med bokstav