Anne Franks dagbok: anteckningar från gömstället 1942–1944

En ung flickas dagbok är en dagbok skriven på nederländska av Anne Frank. Dagboken började föras i juni 1942 och består av personliga anteckningar riktade till en låtsasvän. Den skrevs medan Anne och flera medlemmar i hennes familj gömde sig i över två år under nazisternas ockupation av Nederländerna. Familjen greps 1944, och Anne Frank avled troligen av tyfus i koncentrationslägret Bergen-Belsen. Efter kriget återfanns dagboken och överlämnades till hennes far, Otto Frank, som kom att vara ansvarig för dess första publicering.

Manuskriptet publicerades först 1947 i Nederländerna under titeln Het Achterhuis. Dagboekbrieven 12 juni 1942 - 1 augusti 1944. En översättning till engelska utkom 1952 som Anne Frank: The Diary of a Young Girl och gavs ut i USA av Doubleday & Company och i Storbritannien av Valentine Mitchell. En tidig engelsk utgivning fick stor spridning, och dagboken låg till grund för en pjäs och flera filmatiseringar; pjäsen framfördes första gången i New York och belönades med Pulitzerpriset för dramatik 1956. Versioner av texten har redigerats och utgivits i olika utgåvor, och vissa redaktionella val har senare diskuterats i forskningen.

Innehållet i dagboken skildrar vardagliga förhållanden i gömstället, Annes personliga reflektioner, och hennes försök att förstå sina känslor under tryck och isolering. Texten behandlar teman som identitet, relationer, moral och ensamhet under uppväxten, och den har tolkats på olika sätt av läsare och forskare (teman som berörs ofta vid analys av dagboken).

Efter att dagboken hittades och lästes av Annes far togs beslutet att låta den publiceras, och enligt uppgift bidrog bland andra förläggare till att den räddades från att kasseras (Judith Jones nämns i samband med detta i flera källor). Boken har sedan dess översatts till ett stort antal språk och finns i många utgåvor. Den har blivit en av 1900-talets mest spridda vittnesmål om civilt liv under andra världskriget och används i skolor och museer för att belysa både personliga erfarenheter och större historiska skeenden.

Dagbokens mottagande har varit omfattande men inte okontroversiellt: den hyllas ofta som ett personligt och gripande vittnesmål, samtidigt som frågor kring urval, redigering och tolkning av texten har förts fram av forskare och läsare. Oavsett detta fortsätter verket att vara centralt för diskussioner om minne, historia och hur individuella berättelser bidrar till vår förståelse av förflutna händelser. Den har förblivit inflytelserik i litteratur och i undervisning om förintelsen och dess följder (dagbok, se även nederländska originaltexter).

Dagbokens historia — från att ha förvarats i ett gömställe, via upptäckt och publicering, till dess roll i kultur och utbildning — illustrerar hur personliga dokument kan få ett långt och komplext efterliv. Texten fortsätter att läsas, översättas och diskuteras internationellt, och dess verkningar i litteratur och samhällsdialog förblir föremål för både uppskattning och kritisk granskning (USA, Storbritannien).