Nederländska språket

Historia

Nederländska är ett västgermanskt språk Den västgermanska grenen är uppdelad i engelska, frisiska, tyska och nederländska. Det är därför som nederländskan är mycket lik engelskan i sitt ordförråd och sin grammatik, även om den liknar tyskan mer än engelskan.

De nordgermanska språken danska, norska, svenska och isländska ingår också i den germanska språkgrenen. Holländskan är också i vissa fall lik dessa språk.

Den nederländska språket från tiden före 1170 kallas gammal nederländska (Oudnederlands). Nederländskan mellan 1170 och 1500 kallas för mellannederländska (Middelnederlands), som också kallas för dieter. Det är därför som holländska kallas holländska på engelska. Själva ordet "nederländskt" kommer från det protogermanska ordet theodiscus, som betyder "det vanliga folkets språk" och som vid den tiden också användes för att referera till tyskarna och deras språk. Med tiden har det moderna engelska bruket nu använts för att hänvisa till Nederländernas och inte tyskarnas språk. Det nederländska ordet för tyska, Duits, har samma ursprung.

Den äldsta kända nederländska boken är Wachtendonckse Psalmen som skrevs år 900. Den första nederländska författare vi känner till vid namn är Hendrik van Veldeke, som föddes omkring 1150.

Brev

Nederländska använder samma romerska alfabet (bokstäver) som engelska.

Vokaler

Observera: e kan också vara ett schwa (som i the).

• oe - som "ou" i you
• eu - som det franska "eu" i fleur
• ui - typiskt nederländskt ljud, men nästan identiskt med det franska ordet oeuil (= öga).
• ou/au - som i ljudet
• ij/ei - typiskt nederländskt ljud, samma som "ej" på esperanto (inte på polska)
• aai - som "i" i ice
• eeuw - typiskt nederländskt ljud
• ieuw - ungefär som "iew" i fråga om synen

Öppna och slutna stavelser

Hur vokaler uttalas beror på om stavelsen är öppen eller sluten. Om en stavelse är öppen uttalas korta skrivna vokaler som långa. Korta skrivna vokaler uttalas endast korta om stavelsen är sluten. Exempel:

Ordet praten kan delas in i 2 stavelser: Pra|ten. Eftersom pra är öppen uttalas a:et som aa.

Ordet plat har bara en stavelse, och a:et är därför kort (bara a).

Det finns dock ett undantag från denna regel. Detta är "e". Detta beror på att "e" också kan vara ett "stumt e" (Schwa) (IPA-tecken ə). I de flesta ord, när en öppen stavelse slutar på e, är det ett kort e. Därför skrivs öppna stavelser med ett långt e (ee) som ee. Exempel:

Ordet "me" innehåller ett e och uttalas inte som "mee". (Mee har en helt annan betydelse).

Det finns dock även undantag från denna regel. Detta kan man se i ordet meenemen. Detta ord kan delas upp i tre stavelser: mee|ne|men. E:n i de två första stavelserna är långa, men det sista är ett stumt e.

Det stumma eet förekommer också i verbens ändelser (vanligtvis -en).

Konsonanter

• b
• c
• d
• f
• g/ch - uttalas inte som det engelska G; det holländska G uttalas bak i halsen med ett "skrapande" ljud. I södra Nederländerna uttalas G annorlunda (så kallat mjukt G) än i norra Nederländerna (hårt G).
• h
• j - som "y" i you
• k
• l
• m
• n
• p
• q - används endast sällan; talas som k
• r - inte som på engelska; det nederländska R är ett mer rullande R.
• s
• t
• v
• w
• x - används sällan, mest i utländska ord, uttalas som ks
• z

Observera: I ord som slutar på "-d" uttalas "-d" som "-t".

Grammatik

Den nederländska grammatiken skiljer sig något från den engelska. Ordningsföljden för ord i meningar är annorlunda i komplexa meningar. Den enklaste meningsstrukturen är "subjekt - verb". Det nederländska språket har få grammatiska tempus. De mest använda är:

• onvoltooide tegenwoordige tijd (nutid)
• onvoltooide verleden tijd (förfluten enkel)
• voltooide tegenwoordige tijd (presens)
• voltooide verleden tijd (perfekt förfluten tid)

Onvoltooid tegenwoordige tijd

Den enklaste verbtiden är onvoltooide tegenwoordige tijd (ott; present simple). ott används när något sker nu eller regelbundet (t.ex: Hij eet regelmatig (han äter regelbundet)). De flesta verb böjs (ändras) i en regelbunden form (dessa verb kallas regelmatige werkwoorden (regelbundna verb)). Verbets ordstam finns kvar i alla böjningar (ändringar). Det korrekta sättet att göra detta är

Obs*: Ett verbs stam är verbets infinitiv utan det avslutande -en. I vissa verb är den första stavelsen öppen, och varje vokal är därför lång. Stammen ändras till en skriven lång vokal. Stammen av lopen blir alltså loop. Om -en sedan läggs till stammen (till exempel med wij) blir den skrivna formen kort igen (men den kommer fortfarande att talas som en lång vokal).

Onvoltooid verleden tid

Den tidigare formen av ott är onvoltooid verleden tijd (ovt; past simple). Det är inte lätt att förstå hur verb böjs (ändras) i ovt, och det sker ofta misstag. Detta beror på att vissa verb böjs genom att lägga till ett D, medan andra böjs genom att lägga till ett T. Ett sätt att lösa detta problem är det så kallade 't kofschip. Om verbet utan -en (stammen i de flesta verb, men inte alltid) slutar på en konsonant som också finns i "'t kofschip" ändras verbet med ett T. Exempel:

Verbet praten (prata) ändras med ett T, eftersom prat slutar med ett T.

Verbet kan nu ändras på följande sätt:

Det finns dock ord i "'t kofschip" som inte är så lätta. Det gäller till exempel ordet vrezen (att vara rädd). Verbets stam är vrees, så det verkar som om verbet har ändrats med ett T. Detta är inte sant (det har ändrats med ett D), eftersom vrezen minus -en är vrez. Z:et finns inte i "'t kofschip", så verbet ändras med ett D.

Verbet kan nu ändras på följande sätt:

Fortsatta verb

Även om nederländarna har ett slags presenskontinuum (verbens -ing-form på engelska), använder de det inte så mycket. Exempel:

På holländska är meningen "jag äter" "Ik eet", vilket bokstavligen betyder "jag äter".

På nederländska skulle det närvarande kontinuerliga språket vara "Ik ben etende", men det används nästan aldrig.

Det finns faktiskt tre typer av kontinuerliga verb på nederländska.

1. Den första typen är en form av verbet zijn (vara) med det egentliga kontinuerliga verbet. Detta görs genom att lägga till de på infinitivet. Det är inte fel att använda detta på nederländska, men det kommer att låta väldigt konstigt. Den används endast i mycket formella texter.
2. Den andra typen är en typ där verbet faktiskt fungerar som ett adverb. Beroende på subjektet ändras verbet genom att lägga till antingen ett "d" eller "de" till infinitivet. Verbet har då funktionen while..... Ett exempel: Hij liep drinkend de supermarkt uit. På engelska är detta He walked out of the supermarket, while drinking .
3. Den tredje typen är en typ som används ofta. Användningen av denna typ kan jämföras med den engelska typen av continuous. Den används när något görs för tillfället, men inte är färdigt ännu. Den utgörs av en form av zijn + aan het + infinitiv. Exempel: Ik ben aan het lopen, vilket betyder att jag går (för tillfället).

Exempel

hallo (hej)
Ik heet ... (mitt namn är ...)
Ik hou van je (jag älskar dig)
ja (ja)
nee (nej)

Siffror

een (en)
twee (två)
tre (tre)
vier (fyra)
fem (fem)
zes (sex)
zeven (sju)
acht (åtta)
nio (nio)
tien (tio)
elf (elva)
tolv (tolv)

I tal med tre siffror (t.ex. 100) byter nederländarna ut u till o och ersätter ett av r:na. Exempel:

Siffran 100 blir: hundrad, som bokstavligen betyder hundra.

Grundläggande nederländska uttryck