Ett tidvatten är den periodiska höjningen och sänkningen av jordens havsyta som huvudsakligen orsakas av månens gravitationskraft som verkar på haven. Det bildas två vattenbulor på motsatta sidor av jorden: en på den sida som vetter mot månen där gravitationen drar vattnet mot sig, och en på den bortre sidan där centrifugal- eller tröghetskrafterna i jorden–månen-systemet gör att vattnet också "buktar" utåt. När jorden roterar rör sig dessa bulor i förhållande till en viss kust, vilket ger upphov till flod (högt vattenstånd) och ebb (lågt vattenstånd).
Hur tidvattnet varierar
Tidvattnets höjd och tidpunkt varierar beroende på flera faktorer. Förutom månens gravitation påverkar även solens gravitationskraft vattnet, jordens rotation, kustlinjens form och bottenprofil (bathymetri). Därför kan tidvattensskillnaden vara mycket liten på vissa platser och mycket stor på andra (till exempel Fundybukten där skillnader över 15 meter kan förekomma).
De flesta platser upplever två högvatten och två lågvatten per omlopp av jordens rotation i förhållande till månen — det vill säga ungefär var 12:e timme och 25:e minut mellan två på varandra följande högvatten vid en given plats (den s.k. semidiurnala tidvattsrytmen). Eftersom ett "lunar day" är cirka 24 timmar och 50 minuter sker tidvattnet nästan en timme senare varje dygn.
Spring- och nipflod
Tidvattnets höjd varierar också med månens faser. Vid nymåne och fullmåne ligger solen, månen och jorden i ungefär samma linje, vilket gör att solens tidvattenkraft förstärker månens. Resultatet blir större tidvattensskillnader som kallas vårflod (springtide på engelska). Vid första och sista kvarter (kvartmåne) står solen och månen i rät vinkel i förhållande till jorden, vilket ger mindre tidvattensskillnader som kallas nipflod (neap tide).
Tidvattenströmmar och konsekvenser
Tidvattnet ger också upphov till svängande strömmar som kallas tidvattenströmmar. I trånga sund och vid flodmynningar kan dessa strömmar bli mycket starka och påverka navigering, hamnmanövrar och konstruktioner. Därför är det viktigt att kunna förutsäga tidvattnet för kustnavigering och annan verksamhet längs kusten.
Ekologi och mänsklig användning
Den strandremsa som ligger under vatten vid högvatten och som blottas vid lågvatten, den så kallade intertidala zonen, är en viktig ekologisk produkt av havets tidvatten. I denna zon finns speciella växter och djur som tål växlande förhållanden — från full nedsänkning till torrperioder — och området är ofta viktigt för fåglar, musslor, alger och andra organismer.
Tidvatten används också av människan för olika ändamål: prognoser är avgörande för fiske, fiskeuppodlingar, hamnplanering och kustskydd. På senare år har man även utvecklat teknik för att utnyttja tidvattenenergi för elproduktion med tidvattenkraftverk och turbiner i strömmande sund.
Sammanfattning
- Tidvatten orsakas främst av månens gravitation och påverkas av solens gravitation, jordens rotation samt kustens och havsbottenns form.
- Det leder till regelbundna höjningar och sänkningar av havsytan (flod och ebb) och till tidvattenströmmar som kan bli mycket starka.
- Vid nymåne och fullmåne förstärks krafterna och ger vårflod, medan kvartmånar ger lägre tidvatten (nipflod).
- Tidvattnet är viktigt både ekologiskt (intertidal zon) och praktiskt (navigering, energi, kustskydd).



