Tylosaurus var en stor mosasaurus från övre kritaperioden. Det var en kraftigt byggd havsödla, ett av de dominerande rovdjuren i de varma, öppna hav som täckte delar av Nordamerika under krita. Kroppslängdsskattningar varierar mellan olika fynd, men omfattar ofta ett intervall upp till cirka 10–14 meter, vilket gör den till en av de största kända mosasaurierna. Tylosaurus var nära besläktad med moderna varaner och ormar, som tillsammans med mosasaurierna ingår i kladen Squamata eller nära besläktade grupper beroende på tolkning.

Beskrivning

Tylosaurus kännetecknades av en lång, kraftig skalle med koniska, bakåtböjda tänder anpassade för att gripa byte. Framkanten av nospartiet (premaxilla) var förlängd och bildade ett påtagligt "nosparti" som har tolkats ha haft funktioner vid fångst eller i intraspecifik kommunikation. Kroppen var strömlinjeformad med fyra paddelliknande extremiteter och en kraftig, lateralt ihoptryckt svans som sannolikt gav kraftig drivkraft vid simning. Som hos andra mosasaurier visar skelettet anpassningar till ett helt marint liv.

Fossil och fynd

Fossil av Tylosaurus är framför allt kända från sediment som avlagrats i det som kallas Western Interior Seaway, ett stort innanhav som delade Nordamerika under krita. Fossiler har påträffats i berglager som tidigare varit havsbotten och ger information om artens spridning och variation.

År 1918 hittade Charles H. Sternberg ett exemplar av Tylosaurus med rester av en plesiosaurie i maginnehållet. Detta viktiga fynd blev kortfattat rapporterat av C.H. Sternberg 1922, men detaljer och tillhörande material var länge lite åtkomliga för forskningen. Det kompletta skelettet finns monterat i USA:s nationalmuseum (Smithsonian), medan resterna av plesiosaurien bevaras i museets samlingar. Exemplaret återupptäcktes i museets samlingar och beskrevs i modern tid av paleontologen Michael J. Everhart, och det har även använts som inspirationskälla i populärvetenskapliga presentationer, bland annat i National Geographics IMAX-film Sea Monsters (2007).

Ekologi och beteende

Tylosaurus fungerade som ett toppredator i sitt ekosystem. Tänder och bevarade maginnehåll visar att dess föda omfattade fiskar, bläckfiskliknande blötdjur (till exempel ammoniter), och även större byten som andra marina reptiler. Spår av bett och luckor i fossil av andra djur antyder att Tylosaurus kunde angripa och konsumera stora byten. Hur den förvärvade dessa byten — till exempel om den använde nospartiet för att rusa in i bytet eller som ett redskap vid fångst — är föremål för vetenskapliga tolkningar och diskussioner.

Systematik och evolution

Tylosaurus tillhör underfamiljen mosasaurinae inom Mosasauridae och har flera besläktade släkten inom denna grupp. Mosasaurier i allmänhet utgör en divers och framgångsrik grupp marina rovdjur under krita och visar flera anpassningar till helt vattenlevande liv. Forskning om Tylosaurus inkluderar studier av skalle- och tandanatomi, kroppsstorlek, paleobiologi och fylogenetiska analyser för att placera släktet i relation till andra mosasaurier och samtida reptiler.

Sammanfattningsvis ger Tylosaurus viktiga insikter om hur stora marina rovdjur fungerade i kritans havsmiljöer och bidrar med konkret bevisning — bland annat genom fynd med maginnehåll — för predatorbyten och ekologi under denna period.