Översikt
Typ 1‑diabetes är en kronisk sjukdom där kroppens eget immunsystem angriper de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. Resultatet blir otillräcklig insulinproduktion och förhöjda blodsockernivåer. Sjukdomen kräver livslång behandling med insulin och utbildning i egenvård för att förebygga akuta och långsiktiga komplikationer. Förståelsen av mekanismerna har ökat mycket under de senaste decennierna, men själva sjukdomens uppkomst kan variera mellan individer.
Orsak och patogenes
Typ 1‑diabetes betraktas i huvudsak som en autoimmun sjukdom där ärftliga faktorer samverkar med yttre triggers. Den autoimmuna processen riktas mot insulinproducerande celler, vilket leder till insulinbrist. För mer om autoimmunitet se länk om autoimmuna sjukdomar. Insulinets centrala roll i ämnesomsättningen förklaras närmare via information om insulin.
Symtom och diagnostik
De vanligaste symtomen är ökad törst, frekvent urinering, ofrivillig viktnedgång och trötthet. Hos vissa uppträder symtomen snabbt, särskilt hos barn, och kan leda till ketoacidos, ett allvarligt akut tillstånd. Diagnos ställs med hjälp av mätningar av glukos i blodet, HbA1c och ofta påvisande av autoantikroppar. Tidig diagnos och snabb insättning av behandling minskar risken för akuta komplikationer.
Behandling och egenvård
Behandlingen bygger på insulin i olika beredningsformer, antingen med injektioner eller med insulinpump. Målet är att efterlikna kroppens normala insulinutsöndring och hålla blodglukos nära normala nivåer. Egenvård omfattar regelbunden blodsockermätning eller kontinuerlig glukosmätning, kostanpassning, fysisk aktivitet och utbildning i att hantera hypoglykemi och hyperglykemi. Typiska viktiga komponenter i egenvården listas nedan:
- Insulindoser och administrationsschema
- Blodsockerkontroller och tolkning
- Kost- och motionsråd
- Planering vid sjukdom, resor och fysisk ansträngning
Komplikationer och prognos
Om blodsockret inte kontrolleras väl kan skador uppstå på blodkärl, nerver, njurar, ögon och hjärta. Personer med typ 1‑diabetes har ökad risk för kardiovaskulära händelser och andra komplikationer, se resurser om komplikationer. Med modern behandling och tät uppföljning kan många leva långa och aktiva liv, och risken för komplikationer minskar med förbättrad glukoskontroll.
Historia och epidemiologi
Sjukdomen har beskrivits sedan länge, men skiftet mot att systematiskt behandla med injicerat insulin skedde efter insulinets upptäckt i början av 1920‑talet. Idag utgör typ 1‑diabetes en mindre andel av samtliga diabetesfall, uppskattningsvis runt 5–15 procent beroende på population. Forskning fortsätter både för att förstå orsakerna bättre och för att hitta immunmodulerande behandlingar eller potentiella botemedel.

