En enhetsvektor är en vektor vars längd (norm) är exakt ett. I praktiken används enhetsvektorer för att beskriva riktningar utan att ange storlek. I text och formler markeras en enhetsvektor ofta med en "hatt" eller circumflex över bokstaven, till exempel v med hatt för en enhetsvektor till v — se bilden: {\displaystyle \mathbf {\hat {v}} }. Begreppet hör hemma i vektoralgebra och förekommer i både teoretisk och tillämpad matematik.

Definition och normalisering

Givet en icke-noll vektor v i ett euklidiskt rum delar man den med dess längd för att få en enhetsvektor. Formellt skrivs detta som v^ = v / ||v||. Här betecknar ||v|| vektorns norm eller längd i den valda normen; i vanligheters euklidiska rum avses den vanliga längden. Om v betecknar den ursprungliga vektorn visas den ibland sida vid sida med sin enhetsform: vv^ {\displaystyle \mathbf {v} }. Ett annat exempel på normaliseringsuttryck illustreras här: v^ = v / ||v|| {\displaystyle {\hat {\mathbf {v} }}=\mathbf {v} /\lVert \mathbf {v} \rVert }.

Egenskaper och begränsningar

  • Enhetsvektorns norm är 1: ||u|| = 1.
  • Den pekar i samma riktning som ursprungsvektorn när v ≠ 0; riktningen bevaras men storleken ändras till ett.
  • Nollvektorn kan inte normaliseras eftersom dess norm är 0 och division inte är möjlig.
  • I allmänna normerade rum kan man tala om enhetsvektorer, men tolkningen av "längd" beror på vald norm.

Notationen kan variera; i vissa sammanhang används ett streck eller kursiv beteckning i stället för hatt. För termer som "vektor" och "circumflex" kan man hitta vidare förklaringar via källegenskaper och uppslagsverk (vektor, circumflex).

Praktiskt används enhetsvektorer flitigt: standardbasen i R^n består av enhetsvektorer, normals till ytor i geometri anges som enhetsnormaler, och i fysik beskriver man riktningar för krafter eller hastigheter med enhetsvektorer för att separera riktning från storlek. Vid numerisk beräkning bör man vara observant på fel och instabilitet om normens värde är mycket litet.

Sammanfattningsvis är enhetsvektorn ett grundläggande begrepp för att ange riktningar utan att blanda in skalor. Genom normalisering får man en standardiserad representation som används i analys, geometri, datorgrafik och fysik.