Vad är en videokamera? Definition, historia, teknik och användning

En videokamera är en kamera som används för att göra elektroniska rörliga bilder. Den fångar vanligtvis både bild och synkront ljud, och kan överföra eller lagra inspelningen i många olika format. Tidiga videokameror var alla analoga och de flesta moderna är digitala. Analoga videokameror producerar kontinuerliga signaler som kan visas med analoga tv-apparater eller spelas in på magnetband; digitala videokameror fångar bilden som pixlar och sparar data i filer eller digitala strömmar.

Kort historik

Videokameror utvecklades tidigt under 1900-talet i samband med experiment och drift av TV-sändningar. På 1950– och 1960-talen började man spela in bilder på magnetband, vilket gjorde det möjligt att bevara och återuppspela material. Under många år var utrustningen stor, dyr och huvudsakligen avsedd för proffs. Det var bara proffs som hade tillgång till studioutrustning och bandbaserade system.

Tekniska framsteg — bland annat att fasta kretsar med transistorer och mikroprocessorer ersatte vakuumrör, samt miniaturisering av elektronik — gjorde kamerorna mindre, billigare och mer energieffektiva. På 1980- och 1990-talen kom konsumentvänliga videokameror (camcorders) och bandformat som VHS och Betacam; senare kom digitala format som MiniDV, AVCHD och olika filbaserade system som möjliggjorde snabb överföring till datorer och internet.

Teknik och viktiga begrepp

Moderna videokameror använder flera viktiga tekniska komponenter och principer:

Sensorer: CCD och CMOS är de vanligaste sensortyperna. Sensorstorlek påverkar bildkvalitet, särskilt i svagt ljus.
Upplösning och bildfrekvens: Vanliga upplösningar är HD (720/1080), 4K och numera 8K. Bildfrekvensen (t ex 24, 25, 30, 50, 60 fps) påverkar rörelsers återgivning och känsla.
Slutartyper: Rolling shutter (vanlig i CMOS) och global shutter (minskar distorsion vid snabba rörelser).
Objektiv och optik: Brännvidd, bländare och skärpedjup är avgörande för bildens karaktär. Många kameror har utbytbara objektiv för ökad flexibilitet.
Bildstabilisering: Optisk eller elektronisk stabilisering minskar skakningar vid handhållen inspelning.
Ljud: Mikrofoningångar (XLR, 3,5 mm), inbyggda mikrofoner och möjligheten att använda extern ljudutrustning är viktigt för proffskvalitet.
Komprimering och codecs: Inspelning använder codecs som H.264, H.265, ProRes eller RAW-varianter. Val av codec påverkar bildkvalitet och filstorlek.
Kontakter och anslutningar: HDMI, SDI, Wi‑Fi och Ethernet används för överföring och live-sändning.
Lagring: Tidigare band ersattes av minneskort och SSD, vilket ger snabb åtkomst och enkel överföring till datorer.

Vanliga format och inspelningsmetoder

Tidigare användes analoga system och magnetband; numera är filbaserad inspelning dominerande. Exempel på digitala format och arbetsflöden:

DV och HDV — äldre digitala bandformat för konsumenter/proffs.
AVCHD och MP4 — populära filformat för konsumentkameror och spegelreflexkameror.
ProRes, DNxHD/HR — professionella codecs för redigering och postproduktion.
RAW — ger maximal flexibilitet vid färgkorrigering men kräver större lagringsutrymme.

Användningsområden

Film och TV: Produktion av långfilm, dokumentärer, nyheter och program.
Journalistik och rapportering: Snabb inspelning och sändning från fält.
Konsumentbruk: Familjevideor, reseskildringar och sociala medier; numera finns ofta kameror i mobiltelefoner och andra vardagsapparater.
Streaming och webbkamera: Livesändning för spel, utbildning och konferenser.
Övervakning och säkerhet: CCTV-kameror, dashcams och kroppsmonterade kameror.
Specialapplikationer: Droner, actionkameror (t ex för sport), industriell inspektion och forskning.

Tillbehör och arbetsflöde

Stativ, gimbals och rigs för stabilitet.
Externa mikrofoner, ljudinspelare och hörlurar för bättre ljudkvalitet.
ND-filter, polariseringsfilter och extra optik för bättre exponering och bildutseende.
Extra batterier, minneskort och snabbladdare för längre inspelningstid.
Redigeringsprogram och kodningsverktyg för att klippa, färgkorrigera och komprimera materialet.

Hur man väljer videokamera

Några praktiska råd när du ska välja kamera:

Syfte: Filmproduktion kräver andra funktioner än enkel vlogging eller övervakning.
Sensorstorlek: Större sensor ger bättre bildkvalitet i svagt ljus och smalare skärpedjup.
Upplösning och codec: Välj efter krav på bildkvalitet, lagring och redigeringsmöjligheter.
Ljudmöjligheter: Viktigt att kunna ansluta extern mikrofon om du behöver bättre ljud.
Bärbarhet och batteritid: Handhållen inspelning och fältarbete ställer särskilda krav.
Budget: Räkna med kostnader för tillbehör, lagring och efterbearbetning.

Underhåll

Sköt om utrustningen för lång livslängd: håll objektivet och sensorn rena, uppdatera firmware, förvara kameran torrt och skyddat, ladda batterier på rätt sätt och backa upp inspelningar regelbundet.

Framtidstrender

Framtida utvecklingar inkluderar högre upplösningar (8K och vidare), förbättrade sensorer för bättre prestanda i svagt ljus, mer avancerad bildstabilisering, AI-baserad bildbehandling (exempelvis automatisk bildförbättring, motivspårning och realtidsredigering), samt tätare integration med molntjänster för streaming och lagring. Computational imaging — där bilddata kombineras och bearbetas av kraftfull mjukvara — blir också allt vanligare.

Sammanfattningsvis är en videokamera ett flexibelt verktyg för att fånga rörligt bildmaterial i många sammanhang. Från stora studiokameror till små kameror i mobiltelefoner har tekniken gjort det lättare än någonsin att spela in, redigera och dela videomaterial.

En högupplöst videokamera från Sony

Använda en videokamera i fickformat

Använder

Moderna videokameror har många olika utformningar och användningsområden, men alla liknar inte de tidiga tv-kamerorna.

Professionella videokameror, som de som används vid tv-produktion och ibland vid digital filmproduktion; dessa kan vara studiobaserade eller mobila när det gäller elektronisk fältproduktion (EFP). Sådana kameror erbjuder i allmänhet extremt finkornig manuell kontroll för kameraoperatören, ofta med uteslutande av automatiserad drift.
Videokameror, som kombinerar en kamera och en videobandspelare eller annan inspelningsenhet i en enhet; dessa är mobila och används ofta för tv-produktion, hemfilmer, elektronisk nyhetsinsamling (ENG) (inklusive medborgarjournalistik) och liknande tillämpningar. Några digitala sådana är

Fickvideokameror.

I sluten tv (CCTV) används vanligtvis pan tilt zoom-kameror (PTZ) för säkerhets-, övervaknings- och/eller kontrolländamål. De kameror som används i industriella eller vetenskapliga miljöer är ofta avsedda att användas i miljöer som normalt är otillgängliga eller obekväma för människor och är därför skyddade för sådana fientliga miljöer (t.ex. strålning, hög värme eller exponering för giftiga kemikalier).

Webbkameror är videokameror som sänder en direkt video till en dator. Större videokameror (särskilt videokameror och övervakningskameror) kan användas på samma sätt, även om de kan behöva en analog-till-digitalomvandlare för att kunna lagra utdata på en dator eller digital videobandspelare eller för att kunna skicka det till ett större nätverk.

De flesta av 2000-talets videokameror är digitala kameror som omvandlar signalen direkt till en digital utgång. Sådana kameror är ofta små, till och med mindre än övervakningskameror, och används ofta som webbkameror eller är optimerade för användning som stillbildskameror. De flesta är inbyggda direkt i dator- eller kommunikationsutrustning, särskilt mobiltelefoner, även om analog videoutrustning fortfarande används.
Särskilda system, t.ex. sådana som används för vetenskaplig forskning, t.ex. i ett observatorium, en satellit eller en rymdsond, eller inom forskning om artificiell intelligens och robotik. Sådana kameror är ofta inställda på icke synlig strålning för infraröd fotografering (för nattseende och värmesökning) eller röntgenstrålning (för medicinsk användning).

Videokameror används bland annat för att fånga bilder vid mållinjen för att ta tid på tävlingar och sportevenemang. Vissa vägtullar använder videokameror för att ta bilder av registreringsskylten på bilar som inte betalar vägtullar. Datorer identifierar sedan förarna och skickar brev för att driva in de uteblivna vägtullarna.

Frågor och svar

F: Vad används en videokamera till?

S: En videokamera används för att göra elektroniska rörliga bilder genom att fånga rörliga bilder och synkroniserat ljud.

F: Vilka typer av videokameror finns det?

S: De första videokamerorna var analoga och de flesta moderna är digitala.

F: Vad är skillnaden mellan analoga och digitala videokameror?

S: Analoga videokameror producerar signaler som kan visas med analoga TV-apparater, medan digitala videokameror producerar digitala bilder.

F: När uppfanns videokameror?

S: Videokameror uppfanns i början av 1900-talet för TV-bruk.

F: Hur såg de första videobandspelarna ut och när skapades de?

S: Videobandspelare som kunde spela in bilden på magnetband skapades i mitten av 1900-talet när videokamerorna fortfarande var stora och dyra, och bara professionella användare använde dem.

F: Hur bidrog elektronikindustrin till utvecklingen av mindre och billigare videokameror?

S: I takt med att elektronikindustrin utvecklades ersattes vakuumrören av solid state-kretsar med transistorer och mikroprocessorer, vilket gjorde videokamerorna mindre och billigare.

F: Vilka elektroniska konsumentprodukter innehåller nu videokameror?

S: Idag har många mobiltelefoner och andra elektroniska konsumentprodukter videokameror.