Adrastea: Jupiters inre måne (Jupiter XV) — upptäckt med Voyager 2 och fakta
Upptäck Adrastea (Jupiter XV) — Jupiters inre måne upptäckt på Voyager 2-bilder 1979. Läs fakta om upptäckt, bana, egenskaper och dess mytologiska ursprung.
Adrastea eller Jupiter XV är den näst närmaste månen till Jupiter. Den upptäcktes av David C. Jewitt och G. Edward Danielson på bilder från Voyager 2-sonden som togs 1979 och fick beteckningen S/1979 J 1. 1983 fick den sitt namn efter den mytologiska Adrastea, som var dotter till Jupiter och Ananke.
Adrastea var den första månen som upptäcktes genom bilder tagna av en interplanetär rymdfarkost, snarare än genom teleskopfotografering.
Bildgalleri
1 Bild
Egenskaper och utseende
Adrastea är mycket liten och har en oregelbunden form; den är inte sfärisk utan mer stenig och kantig. Den är bara några kilometer i diameter och har därför en mycket låg gravitation. På grund av sin ringa storlek reflekterar den lite ljus och framträder som ett svagt objekt även på rymdsondsbilder.
Omlopp och förhållande till Jupiters ringar
Adrastea kretsar mycket nära Jupiter och ligger innanför eller i anslutning till planetens inre ringstruktur. Den befinner sig så nära planeten att den är starkt påverkad av Jupiters gravitationsfält och tidvattenkrafter. Därmed är månen troligen tidvattenlåst (samma sida alltid vänd mot Jupiter).
Små månar som Adrastea bidrar med material till Jupiters ringsystem; mikrometeoritnedslag på månytan kan frigöra damm som sedan förs ut och bildar eller underhåller ringarna. Adrastea och den allra innersta månen Metis betraktas ofta som källor till material i den allra inre ringen.
Observationer och utforskning
- Upptäckt: Identifierades på Voyager 2-bilder från 1979 (S/1979 J 1).
- Namngivning: Fick det officiella namnet Adrastea år 1983.
- Ytterligare data: Senare uppdrag, bland annat Galileo, och uppföljande analyser har gett bättre kunskap om omloppsparametrar och månen som ett litet, mörkt objekt nära Jupiters ringar.
- Svårigheter vid observation: Eftersom Adrastea är liten och mörk är den svår att observera med jordbaserade teleskop; många detaljer har kommit från rymdsondernas bilder och mätningar.
Betydelse
Adrastea är intressant för forskningen eftersom den visar hur små kroppar i ett starkt gravitationsfält kan interagera med ett planets ringsystem. Studier av sådana inre småmånar hjälper till att förstå ringars uppkomst, underhåll och dynamik runt jätteplaneter.
Fysiska egenskaper
Adrastea är icke-sfärisk och mäter 20x16x14 km³ i diameter. Vad Adrastea består av och hur mycket Adrastea väger är inte känt, men om man antar att dess medeldensitet är densamma som Amaltheas (~0,86 g/cm³) kan dess massa uppskattas till ~2×1015 kg. Amaltheas densitet innebär att månen består av vattenis med en porositet på 10-15 %, och Adrastea kan vara likadan.
Det finns inga detaljer om Adrasteas yta, på grund av den låga upplösningen på de tillgängliga bilderna.
Omloppsbana
Utforskning
Adrastea fanns på bilderna från Voyager 1 och 2, men var bara en prick. Rymdsonden Galileo kunde se dess form, men bilderna är fortfarande dåliga.
Frågor och svar
F: Vad är Adrastea?
S: Adrastea är en måne och är den näst närmaste månen till Jupiter.
F: Vem upptäckte Adrastea?
S: Adrastea upptäcktes av David C. Jewitt och G. Edward Danielson i Voyager 2-sondens fotografier tagna 1979.
F: Vad betyder Adrasteas beteckning, S/1979 J 1?
S: Adrasteas beteckning, S/1979 J 1, indikerar att den var den första månen som upptäcktes 1979, vilket indikeras av "J", och var det första objektet som upptäcktes i omloppsbana runt Jupiter, vilket indikeras av "S".
F: När fick Adrastea sitt namn?
S: Adrastea fick sitt namn 1983.
F: Vem fick Adrastea sitt namn efter?
S: Adrastea fick sitt namn efter den mytologiska Adrastea, som var dotter till Jupiter och Ananke.
F: Vad var speciellt med upptäckten av Adrastea?
S: Adrastea var den första månen som upptäcktes genom bilder tagna av en interplanetär rymdfarkost, snarare än genom teleskopisk fotografering.
F: Vilken rymdfarkost var ansvarig för upptäckten av Adrastea?
S: Adrastea upptäcktes genom fotografier tagna av Voyager 2-sonden 1979.
Relaterade artiklar
Författare
AlegsaOnline.com Adrastea: Jupiters inre måne (Jupiter XV) — upptäckt med Voyager 2 och fakta Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/1062
Källor
- adsabs.harvard.edu : "The Orbits of Metis and Adrastea: The Origin and Significance of their Inclinations"
- astro.umd.edu : Jupiter: The planet, Satellites and Magnetosphere
- adsabs.harvard.edu : "The Small Inner Satellites of Jupiter"
- doi.org : 10.1006/icar.1998.5976
- cfa-www.harvard.edu : IAUC 3454: Editorial Notice
- links.jstor.org : "Discovery of a New Jupiter Satellite"
- cfa-www.harvard.edu : IAUC 3872: Satellites of Jupiter and Saturn
- adsabs.harvard.edu : "Amalthea's Density Is Less Than That of Water"
- doi.org : 10.1126/science.1110422