Vilhelm I av Oranien-Nassau (24 april 1533–10 juli 1584) var en central ledare för det holländska upproret mot spanjorerna under Åttioåriga kriget. Han räknas som Nederländernas första egentliga ledare och bar titeln prins av Oranien. Som politiker och befälhavare stod han i centrum för kampen för självstyre och religiös frihet i de nederländska provinserna.
Tidiga år och arv
Vilhelm föddes i Nassau (i nuvarande Tyskland) och tillhörde den tyska furstesläkten Nassau. Genom arv och släktskap fick han stora egendomar i de nederländska provinserna, bland annat slottet i Breda, vilket förde honom i nära kontakt med de låga ländernas politiska liv och med Habsburgmonarkin. Han tjänstgjorde först vid de spanska härskarnas hov och utsågs av Spaniens kung till stadtholder (en sorts provinsiell ställföreträdande ledare) för flera provinser i Nederländerna.
Religionsval och brytning med Spanien
Under 1500‑talets religiösa konflikter närmade sig Vilhelm de protestantiska tankarna och hamnade så småningom på samma sida som många av sina landsmän, som var missnöjda med Spaniens centraliseringspolitik och religiösa förtryck (inkvisitionen). Hans ställning som furste och hans växande sympatier för protestanterna gjorde honom till en ledande figur i motståndet mot kungamakten.
Ledarskap i upproret
Vilhelm spelade en nyckelroll i samordningen av de väpnade och politiska insatserna mot Spanien. Han arbetade för att ena de olika provinserna, bidrog till den politiska samlingen som ledde fram till Unionen i norr och var en central inspiratör bakom de dokument och allianser som stadigt förde provinserna mot ökad självständighet. Den nederländska frihetsrörelsen fick både militärt och diplomatiskt stöd av hans ledarskap.
Smeknamnet "Vilhelm den Tyste"
Willem av Oranien är mest känd under smeknamnet Willem den Tysta (på nederländska: Willem de Zwijger). Bakgrunden till namnet är inte helt klar. En vanlig förklaring är att det syftar på hans försiktiga och eftertänksamma stil—han talade sällan i affekt och föredrog diplomatisk fingertoppskänsla framför högljudda utspel. En annan berättelse säger att när Frankrikes och Spaniens kungar föreslog att William skulle döda alla protestanter i sitt område, svarade William inte, vilket ska ha gett upphov till smeknamnet.
Attentatet och död
På grund av sin ledarroll blev Vilhelm utsatt för hot och belöningar utfästa av Spaniens kung för den som skulle döda honom. Den 10 juli 1584 mördades han i sitt hem i Delft av Balthasar Gerards. Hans sista ord uppges ha varit på franska: "Mon Dieu, mon Dieu, ayez pitié de moi et de ton pauvre peuple" (Min herre, min herre, förbarma dig över mig och ditt fattiga folk). Gerards fick aldrig någon belöning: han blev lynchad av upprörda medborgare och avrättad.
Eftermäle och betydelse
I Nederländerna kallas Vilhelm ofta för "fosterlandets fader" på grund av hans centrala roll i upproret och i skapandet av den protestantiska, självständiga nederländska staten. Den nederländska nationalsången, Wilhelmus, handlar om honom och är ett av världens äldsta nationalsånger. Hans ättlingar, huset Oranien‑Nassau, skulle senare bli landets fursteätt och så småningom den kungliga familjen i det självständiga Nederländerna. Hans barn, däribland sonen Maurits (Maurice of Nassau), fortsatte på olika sätt kampen mot Spanien och utvecklade den nya statens militära och politiska institutioner.
Vilhelms grav finns i Nieuwe Kerk i Delft, där han hedras som en av de viktigaste gestalterna i Nederländernas kamp för självständighet och religionsfrihet.
