Willy Brandt — Tysk förbundskansler, SPD-ledare och Nobels fredsprisvinnare
Willy Brandt – Tysklands historiska förbundskansler, SPD-ledare och 1971 års Nobels fredsprisvinnare. Läs om hans liv, politik och bestående arv.
Willy Brandt (18 december 1913–8 oktober 1992) var tysk förbundskansler från 1969 till 1974. Han föddes som Herbert Ernst Karl Frahm i Lübeck, Tyskland. Han var ledare för Tysklands socialdemokratiska parti 1964–1987 och vinnare av Nobels fredspris 1971. Han avled den 8 oktober 1992 i Unkel vid Rhen.
Under nazisttiden tvingades Brandt i exil. Han lämnade Tyskland 1933, levde i Norge och senare i Sverige där han tog namnet Willy Brandt och arbetade som journalist och politisk aktivist i tyska exilmiljöer. Efter andra världskriget återvände han till Västtyskland och engagerade sig successivt i den inhemska politiken, där hans erfarenhet från exilen bidrog till hans profil som en reformvänlig och utrikespolitiskt inriktad ledare.
Brandts politiska uppgång i Västberlin gav honom nationellt anseende. Han blev stadsråd och 1957 vald till Westberlins regierende borgmästare, en post han innehade till 1966. Som SPD-ledare från mitten av 1960-talet formade han partiets moderna profil och ledde partiet till regeringsmakten i koalition med Fria demokratiska partiet (FDP) 1969, då han blev förbundskansler.
Som kansler genomförde Brandt en rad inrikespolitiska reformer inom skola, socialpolitik och bostadspolitik, men hans mest kända insats var utrikespolitiken—den så kallade "Ostpolitik". Genom förhandlingar och avtalsmässig normalisering med Östblocket sökte han försoning och stabilitet i Europa. Viktiga milstolpar under hans tid var avtal och närmanden mot Sovjetunionen och Polen samt det historiska offentliga knäfallet i Warszawa 1970, en symbolisk gest för tysk-polsk försoning. För sitt arbete för avspänning och försoning belönades han med Nobels fredspris 1971.
Brandts regering avslutades abrupt 1974 efter spionskandalen där hans nära medarbetare Günter Guillaume visade sig vara östtysk underrättelseagent. Skandalen ledde till att Brandt avgick som förbundskansler, men han fortsatte att vara en inflytelserik röst inom SPD och i tysk politik under resten av sitt liv.
Willy Brandt ses i dag som en av efterkrigstidens mest framträdande tyska politiker. Hans satsning på försoning med Öst- och Centraleuropa förändrade Västtysklands utrikesrelationer och banade väg för senare samarbete i Europa. Hans politiska arv hedras bland annat genom institutioner och minnesmärken som bär hans namn, och hans tid som både borgmästare, partiledare och förbundskansler har lämnat ett bestående avtryck i tysk politisk historia.
Willy Brant: Förbundskansler i Västtyskland från 1969 till 1974.
Biografi
Han föddes som son till Martha Frahm och John Möller 1913 i Lübeck. Han träffade aldrig sin far och växte upp med sin mor och sin farfar.
Han flydde till Norge när nazisterna tog över regeringsmakten i Tyskland. Han ledde ett kontaktkontor för motståndsrörelsen mot nazistregimen. Efter att ha förlorat sitt tyska medborgarskap blev han norsk. Tyskarna arresterade honom när de ockuperade Norge. Han flydde till Sverige. År 1945 återvände Brandt till Tyskland som skribent för skandinaviska tidningar.
Han var gift tre gånger:
- Carlotta Thorkildsen - 1940-1948
- Rut (Hansen) Bergaust - 1948 till 1980
- Ruth Seebacher - 1983-1992
Det politiska livet
Hans politiska karriär inleddes 1948. Han blev SPD:s representant i förbundsdagen för ett distrikt i Berlin. Han var ledamot av delstatsparlamentet i Berlin från 1950 till 1971.
Han blev ordförande i Berlins parlament (1955) och borgmästare i Berlin (1957). Willy Brandt började kampanja för posten som förbundskansler (Bundeskanzler) för socialdemokraterna (SPD) 1961. År 1966 blev han vicekansler för den "stora koalitionen" av SPD och Tysklands kristdemokratiska union (CDU) under kansler Kurt Georg Kiesinger. Han startade den socialliberala koalitionen mellan SPD och Tysklands fria demokratiska parti (FDP). Willy Brandt blev förbundskansler 1969.
Han genomförde många förändringar på flera politiska områden. Till exempel:
Samhälle och politik
- Nya lagar om äktenskapsskillnad
- Rösträtten blev 18 i stället för 21 år.
- Lättare att bli förklarad som vapenvägrare
Utbildningspolitik
- Inga studieavgifter
- Ekonomiskt stöd till fattiga studenter
- Öppnade fler universitet
Utrikespolitik
- Den nya östliga politiken i Västtyskland.
Han reste till Östtyskland, Warszawa och Moskva för att förbättra relationerna. Hans godkännande av Oder-Neisse-linjen och många kontroverser i parlamentet och samhället följde.
1971 fick han Nobels fredspris för sin politik.
År 1972 trodde Rainer Barzel från CDU att han kunde få slut på Brandts regering, men han lyckades inte vinna misstroendeomröstningen. Brandt omvaldes till en andra mandatperiod senare samma år. År 1974 upptäcktes Günther Guillaume, som arbetade på Brandts kontor, som spion. Brandt avgick och Helmut Schmidt blev kansler.
Brandt förblev ledare för SPD och senare även för Socialistiska internationalen. Han var ledamot av Europaparlamentet från 1978 till 1983. Han gav upp posten som SPD:s ledare 1987. Willy Brandt avled av tjocktarmscancer i sitt hem i Unkel, en stad vid floden Rhen, den 8 oktober 1992, 78 år gammal. Han fick en statsbegravning och begravdes på kyrkogården i Zehlendorf i Berlin.
Sök