Översikt

Xantofyll är benämningen på en grupp gula till gula‑orange pigment som tillhör karotenoiderna. Namnet kommer från grekiskans xanthos (gul) och phyllon (blad) och beskriver ofta deras synliga färg i blad och blomdelar. Till skillnad från de gröna klorofyllerna syns xantofyler först när klorofyllen bryts ner eller när dess gröna färg är mindre dominerande.

Egenskaper och exempel

Kemiskt är xantofyler karotenoider som innehåller syre i form av hydroxyl‑ eller epoxidgrupper, vilket skiljer dem från de rent kol‑ och vätebundna karotenes. Vanliga exempel är:

  • Lutein – förekommer rikligt i blad och i ögats gula fläck.
  • Zeaxantin – spelar roll i fotoprotektion och synfunktion.
  • Violaxantin och neoxantin – ingår i xantophyllcykeln i kloroplaster.

För mer om pigmentens kemiska grupp och klassificering, se karotenoider och relaterade föreningar.

Funktion i växter

Xantofyler sitter främst i tylakoidmembranen i kloroplaster där de bidrar både till ljusinsamling och till skydd mot överskottsljus. Genom processer som icke‑fotokemisk avledning (non‑photochemical quenching) kan xantofyler avleda överflödig energi och därmed minska risken för fotoinhibering och skador på fotosyntetiska komplex. En viktig mekanism är den så kallade xantophyllcykeln som omvandlar mellan olika xantofyler beroende på ljusförhållanden; läs mer i forskning om fotoprotektion.

Säsongsvariation och synlighet

I friska gröna blad maskerar klorofyllet de gula karotenoiderna; när klorofyllet bryts ned under höstens lövfällning eller vid bladens åldrande blir xantofylerna synliga och bidrar till höstens gula färgtoner. I mörka eller svagt belysta förhållanden kan klorofyllsyntesen hämmas och xantofyler kan då framträda tydligare, vilket förklaras i praktiska fältexempel och botaniska beskrivningar om bladfärg och etioliation.

Betydelse för djur och människor

Många xantofyler har biologisk betydelse utanför växtriket. Lutein och zeaxantin ackumuleras i näthinnans gula fläck hos människor och andra djur och är föremål för näringsforskning gällande synhälsa. Xantofyler förekommer också i födokällor och används kommersiellt som färgämnen eller kosttillskott. Mer information om näringsaspekter och tillämpningar finns i kost- och näringslitteratur.

Historia och metoder

Studier av xantofyler har pågått länge inom botanik och biokemi; pigmentens namn är gammalgrekiska i sin rot. Modern analys använder tekniker som kromatografi och spektroskopi för att separera och mäta enskilda xantofyler, vilket underlättar både grundforskning och tillämpad växtförädling. För bakgrund och vidare läsning om pigmentundersökningar, se även översikt över biologiska pigment.