Zyklon B – vad det var, kemi och dess roll i Förintelsen

Zyklon B var handelsnamnet på ett bekämpningsmedel som uppfanns i Tyskland i början av 1920-talet. Det innehåller vätecyanid och andra kemikalier.

Produkten användes i Nazityskland i gaskamrar för att döda judar som en del av Förintelsen, till exempel i Auschwitz och andra förintelseläger.

Cyanväte, som finns i Zyklon B, är en giftig gas som stör cellandningen. Cyanidjonen hindrar cellen från att bilda ATP genom att binda sig till ett protein som deltar i reaktionen.

Ytterligare fakta och sammanhang:

Sammansättning och form

Zyklon B var en kommersiell preparat som innehöll vätecyanid (HCN) absorberat på ett poröst bärarmaterial, oftast kiselgur (diatoméjord). Produkten levererades i form av pellets eller små granulat som, när de exponerades för luft och/eller värme, frigjorde den flyktiga vätecyanidgasen. I de kommersiella varianterna användes ibland även doftämnen eller varningssubstanser för att varna användaren vid oavsiktlig exponering; dokumentation visar att sådana tillsatser kunde manipuleras eller vara frånvarande i samband med missbruk.

Kemisk verkningsmekanism

Cyanidjonen blockerar cellandningen genom att binda till järnatomer i enzymer i mitokondriens elektrontransportkedja, främst till cytochrom c-oxidaskomplexet (komplex IV). Detta hindrar cellerna från att använda syre för att producera ATP, vilket leder till en snabb energibrist i vävnader med högt syrebehov (hjärna, hjärta) och därmed snabb medvetslöshet och död om exponeringen är tillräckligt stor. Vätecyanid är mycket flyktigt (kokpunkt kring 26 °C), har en karakteristisk doft av bittermandel (som inte alla kan känna) och verkar mycket snabbt.

Användningar och missbruk

I fredlig, legitim användning användes Zyklon B som bekämpningsmedel och framför allt för delousing – fumigering av kläder och textilier för att döda löss och därigenom förebygga sjukdomar som tyfus. Under Nazityskland utnyttjades samma preparat för att massmörda människor i gaskammare i flera förintelseläger. Den operationella skillnaden var att fumigering normalt skedde i slutna rum med kläder och bagage, medan mördandet innebar att människor leddes in i rum där pelletsen frigjorde dödlig mängd HCN.

Produktion och efterspel

Zyklon B marknadsfördes och distribuerades av företag knutna till tysk bekämpningsmedelsindustri. Efter kriget ledde leveranser av Zyklon B till koncentrationsläger till rättegångar; i ett brittiskt militärtribunal i Hamburg 1946 dömdes bland annat leverantörer och företrädare för företag som hade koppling till distributionen. Rättegångarna bidrog till dokumentationen av hur kommersiella kemikalier utnyttjades i industrin för folkmord.

Rättsmedicinska och historiska aspekter

Efter kriget undersöktes rester av cyanid i rester av gaskammare och i byggmaterial. Analys av cyanidspår är komplicerad: cyanider är ofta flyktiga och korrosiva, och synliga kemiska tecken (till exempel så kallat Prussiskt blått) påverkas av många faktorer. Historisk forskning, vittnesmål från överlevande och dokument från Nazityskland tillsammans utgör den samlade bevisningen för användningen av Zyklon B i mördande syfte.

Hälsa, säkerhet och minne

Cyanväte är extremt giftigt för människor och djur vid inandning. Modern hantering av liknande ämnen följer strikta säkerhetsrutiner, inklusive kontroll av ventilationssystem, personlig skyddsutrustning och noggrann avfallshantering. Zyklon B:s roll i Förintelsen är också en del av den historiska och moraliska undervisningen om folkmord och brott mot mänskligheten; ämnet bör behandlas med saklighet och respekt för offren.

Sammanfattning: Zyklon B var ursprungligen ett bekämpningsmedel baserat på vätecyanid absorberat på ett bärarmaterial. Det hade legitima användningar, framför allt för att fumigera kläder, men användes under Nazityskland också som ett medel för massmord i gaskammare under Förintelsen. Den giftiga effekten beror på cyanidjonens blockering av cellandningen, vilket snabbt leder till energibrist i kroppens organ och död.

Sök med bokstav