Zink, som ibland kallas spelter, är ett kemiskt grundämne. Det är en övergångsmetall, en grupp av metaller. Det anses ibland vara en metall efter övergångstiden. Dess symbol i det periodiska systemet är "Zn". Zink är det 30:e grundämnet i det periodiska systemet och har atomnumret 30. Zink har ett masstal på 65,38. Det innehåller 30 protoner och 30 elektroner. Totalt är 29 isotoper av zink kända, och fem av dessa förekommer i naturen. Vissa isotoper är radioaktiva. Deras halveringstider ligger mellan 40 millisekunder för 57Zn och 5x1018 år för 70Zn.
Zink är en metall som främst används för galvanisering och batterier. Det är den fjärde vanligaste metallen.
Egenskaper
Zink är en blåvit, glänsande metall med relativt låg smältpunkt jämfört med många andra metaller. Viktiga fysiska och kemiska egenskaper:
- Atomstruktur: elektronkonfigurationen är [Ar] 3d10 4s2.
- Kristallstruktur: hexagonalt tätt packat (hcp).
- Smältpunkt: cirka 419,5 °C. Kokpunkt: cirka 907 °C.
- Densitet: ungefär 7,14 g/cm³ vid 20 °C.
- Oxidationstillstånd: vanligast +2 (Zn2+); zink har fyllda d-orbitaler (d10) och uppträder därför kemiskt annorlunda än många typiska övergångsmetaller.
- Reaktivitet: reagerar med syror under utveckling av väte och bildar zinkjoner i lösning. Ytan bildar snabbt ett tunt oxidskikt (ZnO) och kolbaserade karbonater som skyddar metallen mot vidare korrosion.
Isotoper
Det finns flera kända isotoper av zink. I naturen förekommer fem stabila isotoper:
- 64Zn (~48,6 %),
- 66Zn (~27,9 %),
- 67Zn (~4,1 %),
- 68Zn (~18,8 %),
- 70Zn (~0,6 %).
Utöver dessa finns många radioaktiva isotoper med halveringstider från millisekunder upp till år. Ett exempel är 65Zn, som är radioaktiv med en halveringstid på cirka 244 dagar och används som spårämne i forskning och industrin.
Användning
Zink har ett stort användningsområde i industrin och vardagen:
- Galvanisering: Zink används för att belägga stål och järn för att skydda mot korrosion. Det är den största enskilda användningen av zink globalt.
- Legeringar: Koppar-zinklegeringar (brons och mässing) och zinklegeringar för pressgjutning (t.ex. zink-aluminium, Zamak) utnyttjar zinks egenskaper som hållbarhet och formbarhet.
- Batterier: Zink används i primära batterier (zink-kol, alkalisk) och sekundära system samt i zinkluftelelement för höga energitätheter.
- Kemikalier och pigment: Zinkoxid (ZnO) används i färger, gummitillverkning, solkrämer, medicinska salvor (t.ex. mot utslag) och som katalysator. Zinktetraklorid och zinksulfater har industriella och jordbruksmässiga användningar.
- Byggmaterial: takplåt, rännor och beslag av galvaniserat stål samt rena zinkplåtar.
- Agrikultur och djurfoder: zinksulfat och andra zinkföreningar används som gödningstillskott och i djurfoder för att förebygga zinkbrist.
- Medicinska och biotekniska användningar: spårämnen för biokemisk forskning, zink i kosttillskott och i vissa läkemedel.
Förekomst och framställning
Zink är relativt vanligt i jordskorpan, där dess genomsnittliga förekomst uppskattas till ungefär 70–75 ppm (mg/kg). De viktigaste zinkmineralen är:
- Sfalerit (ZnS) – den vanligaste zinkmalmen,
- Smithsonit (ZnCO3),
- Hemimorfit (Zn4Si2O7(OH)2·H2O) och andra sekundära mineral.
Framställning av zink sker främst genom två metoder:
- Pyrometallurgisk framställning: malmen rostas till zinkoxid och reduceras därefter med kol eller koks.
- Hydrometallurgisk och elektrolytisk framställning: rostad eller lakad malm löses i syra, förorenande ämnen avskiljs och zink fälls ut eller elektrolyseras för att få höggradigt zink. Denna metod ger rena zinkprodukter och används i stor skala.
Världsledande producenter av råzink inkluderar Kina, Australien, Peru och flera andra länder med stora gruvor.
Biologisk betydelse och hälsa
Zink är ett essentiellt spårämne för människor, djur och växter. Det ingår i hundratals enzymer och i strukturen hos »zinkfinger»-proteiner som är viktiga för DNA-bindning och genreglering.
- Rekommenderat dagligt intag: vuxna behöver i storleksordningen 8–11 mg per dag (kvinnor respektive män), värden varierar med ålder, graviditet och laktation.
- Bristsymptom: tillväxthämning hos barn, nedsatt immunförsvar, håravfall, sämre sårläkning och smakstörningar.
- Överdos/tolerans: höga doser (mycket över rekommendationerna) kan ge magproblem, metallsmak, påverka kopparupptaget och leda till långsiktiga bristtillstånd för andra näringsämnen. Den övre tolererbara gränsen för vuxna ligger ofta omkring 40 mg/dag.
Säkerhet och miljö
Zink i metallisk form är generellt säkert att hantera, men vissa föreningar och damm kan vara hälsofarliga vid inandning eller vid höga exponeringar. Små mängder zink är nödvändiga i miljön, men höga koncentrationer kan vara giftiga för vattenlevande organismer.
- Arbetshygien: vid smältning och bearbetning kan zinkoxid-rök ge upphov till metallfeber (»metal fume fever») vid inandning; god ventilation och personlig skyddsutrustning rekommenderas.
- Miljöpåverkan: gruvdrift och utsläpp från smältverk kan påverka mark och vatten; återvinning av zink är därför viktig för att minska miljöeffekter och spara resurser.
Återvinning
Zink är väl lämpat för återvinning och stora mängder zink återvinns från skrot, särskilt från galvaniserat stål och zinklegeringar. Återvinning minskar behovet av primär utvinning och minskar miljöpåverkan.
Sammanfattningsvis är zink ett mångsidigt och viktigt grundämne med betydelse inom industri, jordbruk och biologi. Dess kemiska egenskaper — särskilt bildandet av Zn2+ och skyddande oxidfilmer — gör det oumbärligt för korrosionsskydd och många tekniska tillämpningar.





