Zenit: himmelspunkten över dig och dess betydelse i astronomin

Zenit är i astronomin den punkt på himlen som ligger rakt ovanför en viss plats på jordytan. "Ovanför" innebär här riktningen motsatt mot den lokala tyngdkraftens verkan, alltså motsatt riktning mot den lokala gravitationen. Zenit är motsatsen till nadir, som pekar i samma riktning som gravitationen drar. Zenit är ingen fysisk punkt i rymden utan en riktning eller referenspunkt på den tänkta himmelsfären som används för att ange andra objekts läge.

Definition och grundläggande egenskaper

På en lokal himmelsfär anges zenit som den punkt där objektets höjd, eller altitud, är 90°. Det betyder att ett objekt i zenit står rakt över observatören. Eftersom zenit bestäms av observatörens position på jordytan varierar zenit från plats till plats och med tiden.

Koordinatsystem och mätstorheter

I det lokala horisontsystemet (azimut–höjd) används zenit som referens för höjdmått. Den vanliga mängden zenitvinkel (eller z) är vinkeln mellan en given riktning och zenit: z = 90° − höjd. Zenitavståndet används ofta inom astronomi och atmosfärfysik vid beräkningar av luftmassan (hur mycket atmosfäriskt filter ljuset passerar) och för att räkna ut atmosfärisk extinction.

Betydelse för observationer

Observationer nära zenit påverkas minimalt av atmosfärisk refraktion och extinction jämfört med observationer nära horisonten. Därför väljer astronomer ofta att observera objekt när de passerar nära zenit för att få skarpare och mer ursprungliga mätningar. Vid fotografi och fotometri ger observationer nära zenit ofta bättre signal‑till‑brus‑förhållanden.

Solens zenitpassage och klimat

Solens zenitpassage (då solen står rakt ovanför) sker endast mellan vändkretsarna, alltså mellan Tropic of Cancer och Tropic of Capricorn. På platser inom detta område kan solen stå i zenit en eller två gånger per år, vilket påverkar solinstrålning, lokala temperaturer och skuggförhållanden. Solens zenitvinkel är viktig vid beräkningar för solpanelers orientering och för klimatstudier.

Geodesi, navigering och praktiska tillämpningar

• Geodesi: Den lokala zenit­riktningen bestäms praktiskt med en lodlinje (plumb line) och används för att definiera lokal vertikal och nivå. Avvikelser i vertikalen kan avslöja massanomalier i jordskorpans struktur.
• Navigering och landmätning: Zenit och horisont används för att bestämma positioner och riktningar vid klassisk astronomisk navigering.
• Meteorobservationer: Vid uppskattning av meteor­aktivitet används ibland uttryck som zenithal hourly rate (ZHR) — antalet meteorer en observatör skulle se per timme om radiantet stod i zenit under idealiska förhållanden.

Sammanfattning

Zenit är en enkel men central referens i astronomin och relaterade vetenskaper. Eftersom zenit definieras av den lokala riktningen motsatt gravitationen används det i koordinatsystem, observationsplanering, geodesi, navigation och i praktiska tillämpningar som rör solinstrålning. Tillsammans med motsatsen, nadir, bildar zenit en grundläggande riktning för att beskriva himlakroppars lägen i förhållande till en observatör.

Relevans och användning

För vetenskapsmän är zenit referensriktningen för att mäta zenitvinkeln. Zenitvinkeln är vinkeln mellan en plats på himlen (vanligtvis en stjärna) och den lokala zenitpunkten.

 

Trädens skuggor när solen står rakt ovanför (i zenit).  

Sök med bokstav