Bey (Bej, Beg) – ottomansk titel för hövding och härskare
Upptäck Bey (Bej/Beg) — ottomansk titel för hövdingar och härskare: historia, ursprung, regionala varianter, samt det moderna bruket och kvinnliga motsvarigheten Begum.
Betydelse och användning i det Osmanska riket
Under det Osmanska rikets tid användes titeln i flera administrativa och militära sammanhang. En bey kunde vara:
Titeln placerade en person i den lokala hierarkin under högre titlar som paşa (pasha), men över lägre ämbetsmän och lokala förmän. En del militära officerare och administrativa ledare bar också titeln som en del av sin formella status.
Geografiska och språkliga varianter
Bey förekommer i många språk och dialekter i olika former, som i texten ovan: bej, beg, beyeh, bey g/ beg. Dessa varianter speglar både lokala uttal och skrifttraditioner. I Balkan användes titeln ofta för muslimska stormän och adelstitlar, och i vissa områden blev formeln ett arvssätt eller ett familjenamn efter imperiets upplösning.
I Iran, Centralasien och Sydasien finns närbesläktade former (till exempel beg, baig eller bayg) som antingen har samma ursprung eller utvecklats parallellt och har liknande betydelser som "herre" eller "härskare". Den kvinnliga formen Begum är särskilt välkänd i Sydasien, där den användes av kvinnor i aristokratiska familjer.
Etymologi
Som nämnts finns belägg för formen redan i Orkhon-inskriptionerna. Många språkforskare antar att ordet är ett lån från ett iranskt språk, jämförbart med fornpersiska baga (’herre’, ’gud’) som förekommer i olika indoiranska sammanhang. Alternativa teorier menar att ordet kan vara ursprungligen turkiskt. Tvisterna kring ursprunget gör att etymologin fortfarande diskuteras i forskningen.
I modern tid
I dagens Turkiet används bey fortfarande som en artighetsform, ofta tillsammans med förnamn (Ahmet Bey = Herr Ahmet). Det är vanligtvis inte förenat med militär eller administrativ makt utan fungerar som motsvarigheten till "Herr" i sociala sammanhang. En mer formell eller hövlig variant är beyefendi.
I tidigare ottomanska områden i Balkan och Mellanöstern kan former som beg eller bej förekomma i efternamn eller som historiska titlar i lokal tradition. I vissa länder har ordet fasthållits i folklig användning eller i kulturarvet som en markör för historisk status.
Sammanfattning
Bey är en mångfacetterad titel med rötter i centralasiatiska och anatoliska maktstrukturer. Den har använts både som administrativ titel och som socialt hederstitel, har spridits över stora delar av Mellanöstern och Balkan och lever vidare i moderna former som artighetsform och i efternamn.
Muhammad VI. al-Habib, 1922-29, biskop av Tunis, i Paris
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Vad är en "Bey"?
S: "Bey" är en traditionell turkisk titel som ges till hövdingar som styr ett Beylik eller ledare/styrelseledamöter i olika stora områden i det osmanska riket.
Fråga: Vilken var den motsvarande titeln för kvinnor?
S: Motsvarande titel för kvinnor var "Begum".
F: Används "Bey" fortfarande i dag?
Svar: Ja, "Bey" används fortfarande som en formell social titel för män i dag.
F: Hur används "Bey" i samband med namn?
S: "Bey" citeras efter förnamnet och används inte med efternamn.
F: Vad är ursprunget till ordet "Bey"?
S: Det faktiska ursprunget till ordet "Bey" är fortfarande omtvistat, men det råder stor enighet om att det var ett låneord i gammalturkiska.
Fråga: Varifrån kommer ordet "Bey"?
S: Ordet "Bey" kom in i engelskan från turkiska "bey", som i sin tur härstammar från gammalturkiska "beg".
F: Vad betyder "beg" på gammalturkiska?
S: "Beg" på gammalturkiska brukar översättas med "stamledare", och det har nämnts så tidigt som i Orkhon-inskriptionerna (800-talet e.Kr.).
Sök