Bej
"Bey" (ottomansk turkiska: بك "Beik", albanska: bej, bosniska: beg, arabiska: بيه "Beyeh", persiska: بیگ "Beyg" eller بگ "Beg") är en traditionellt turkisk titel för hövding, för ledarna eller härskarna i olika stora områden i det ottomanska riket. Den motsvarande titeln för kvinnor var Begum.
I modern tid används ordet fortfarande formellt som en social titel för män. Det anges efter namnet och används i allmänhet med förnamn och inte med efternamn.
Ordet kom in i engelskan från turkiska bey, som i sin turkiskan härstammar från gammalturkiska beg, som i form av bäg nämns redan i Orkhon-inskriptionerna (800-talet e.Kr.) och som brukar översättas med "stamhövding". Ordets egentliga ursprung är fortfarande omtvistat, även om det råder stor enighet om att det var ett låneord, på gammalturkiska. Detta turkiska ord brukar anses vara ett lån från ett iranskt språk. Den tyske turkologen Gerhard Doerfer bedömde dock att härledningen från iranska är ytligt sett attraktiv men ganska osäker, och pekade på möjligheten att ordet kan vara genuint turkiskt.
Muhammad VI. al-Habib, 1922-29, biskop av Tunis, i Paris
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Vad är en "Bey"?
S: "Bey" är en traditionell turkisk titel som ges till hövdingar som styr ett Beylik eller ledare/styrelseledamöter i olika stora områden i det osmanska riket.
Fråga: Vilken var den motsvarande titeln för kvinnor?
S: Motsvarande titel för kvinnor var "Begum".
F: Används "Bey" fortfarande i dag?
Svar: Ja, "Bey" används fortfarande som en formell social titel för män i dag.
F: Hur används "Bey" i samband med namn?
S: "Bey" citeras efter förnamnet och används inte med efternamn.
F: Vad är ursprunget till ordet "Bey"?
S: Det faktiska ursprunget till ordet "Bey" är fortfarande omtvistat, men det råder stor enighet om att det var ett låneord i gammalturkiska.
Fråga: Varifrån kommer ordet "Bey"?
S: Ordet "Bey" kom in i engelskan från turkiska "bey", som i sin tur härstammar från gammalturkiska "beg".
F: Vad betyder "beg" på gammalturkiska?
S: "Beg" på gammalturkiska brukar översättas med "stamledare", och det har nämnts så tidigt som i Orkhon-inskriptionerna (800-talet e.Kr.).
